Browsed by
Etikett: Working_husky

Slädreparationer och allmänt kaos

Slädreparationer och allmänt kaos

Slädreparation_8
Ett gaskök fungerar perfekt som värmelampa. Här höjer jag buskbågen lite igenom att värma plasten forma om den.
Femundlöpet närmar sig med stormsteg. En vecka till avresa och då ska vi dessutom hinna köra turer med några grupper. Känner hur adrenalinet rusar med fjärilar i magen då man tänker att snart är det kört. Snart finns ingen återvändo. Snart så står jag där på släden bakom 12 förhoppningsvis supertaggade slädhundar med 600km till mål. Fy f-n…vad har vi gjort när vi anmälde oss egentligen? Va detta genomtänkt?

Nu är två av slädarna helt tipp topp igenomgångna. Minutiöst är skruv för skruv kollad, linor bytta, hantagen tillpassade, skidor bytta osv. Stina har packat torrfodret färdigt, massor av småpinaler är beställda och inväntas. Stackars kompisen kom på besök men han blev nästan utkastad. Hans hundar har kanske kennelhosta och vi törs inte ens släppa in honom till oss. Nu gäller det bara att hålla sig på banan och på benen fram till starten. Allt för mycket är satsat för att vi ska våga chansa något. Vi får bjuda på kaffe sen.

Just nu i skrivande stund är Stina ute på väg med ved till en koja. Hon jagar fram i skogen bakom sitt niospann. Solen har gått ned och himlen är vackert rosa.

Slädreparation_7
Biltemas mountainbike däck funkar kanon för att sättas där man står.

Slädreparation_6
Ur KAOS föds ordning. Kaos har vi…jag iallafall lyckats åstadkomma utan hjälp av Stina. Nu inväntar vi ordningen…

Slädreparation_5
Istället för att knyta fast runt öglan trär man ett snöre (draglinan) igenom en liten plastbit/bricka och gör en enkel knut. Mycket lättare att byta och justera.

Slädreparation_4
En del av vårt kök under ett par veckors tid. Tur att vi båda är hundspannsförare med samma intressen.

Slädreparation_3
Det känns inte bekvämt att sätta sågen i en 20 000kr släde…

Slädreparation_2
Hålen för att fästa belaget försöker vi göra så att de passar på alla våra slädar. Vill ju kunna använda samma belag även till våra reservslädar.

Slädreparation_1
Vårt hus är på 50 kvadratmeter. En släde kan gå in om man först lyfter in fronten i badrummet upp över torktumlaren. Sedan vrider man den försiktigt till liggandes på sidan och backar in i köket… Därefter är köket fullsmockat och vi svär och snubblar över verktyg, kapell, släden, skruvlådor, reprullar osv. Men ändå ganska mysigt…

Frys in hundmaten

Frys in hundmaten

Frysa_hundmat_1
Vi fryser in i matskålarna. Oftast får vi täcka allt med en plast så inte kråkor och skator kommer och stjäl maten.
Periodvis får hundarna dålig aptit eller behöver äta mer än de riktigt känner för. Löpperiod eller tuffare träningsperioder kan vara exempel på sådana tillfällen. Kanske de dessutom som för oss råkar sammanfalla och man ser riktigt hur vikten rasar av hundarna.

Kvarbliven hundmat eller ibland extra tillblandad hundmat fryser vi in i skålarna. Dessa huggs sedan upp i bitar och används som snacking under och efter körning. Igenom att det är fruset kan man även enkelt lite när som helst ge tunna hundar ett par hekto lite då och då utöver de vanliga fodringarna.

Våra hundar skolas in på frusen mat redan som valpar sommartid. När vi därefter får en period då de inte äter bra brukar de formligen kasta sig över dessa frysta bitar. Vi får i dem vätska, torrfoder och köttfoder.

Under slädhundstävlingarna i Nordic Open i Åsarna 2012 ville våra hundar inte riktigt äta som de skulle. Vi frös in maten och de tog den på detta sättet. Det är inte optimalt för hunden men betydligt bättre än att få för lite vätska och mat. Samma sak under många turkörningar då vi har löpperioder eller då hundarna helt enkelt blir för trötta för att äta.

Frysa_hundmat_2
Häll lite varmt vatten på botten av skålen och den frysta kakan brukar släppa. Orsaken till att våra skålar är knöliga är att vi förut knackade och slog ut maten.

Frysa_hundmat_4
Man kan variera innehållet i kakorna beroende på vad man ska använda dem till. Ofta ser de ut som läckra tårtor…

Frysa_hundmat_5
Förvaras de utomhus länge måste man försäkra sig om låga temperaturer. Fettet härsknar även vid minusgrader om än långsammare. Härsket fett är inget bra för hundarna!

Frysa_hundmat_3
Pelle knaprar i sig kycklingfärs, torrfoder och en hel del vatten mellan två körningar. De får i sig betydligt mer vätska än vid en vanlig snacking.

Hektiska midvinterdygn

Hektiska midvinterdygn

Midvinterljus_svenska_lappland_1
Trotts att jag är ute dagligen så tycker jag att det är så mycket olika ljusfenomen.
De senaste två dagarna har vi kört nära 50 personer på tretimmarsturer. Idag var vi ute med 50 hundar samtidigt fördelade på fyra spann. Tor-Henrik, Sten, Stina och jag. Alltid roligt att köra tillsammans med andra spann. Gästerna har mestadels varit tyska grupper från lite olika mindre och större researrangörer.

Ljuset har varit mycket speciellt. Allt från klarblå himmel, solbelysta berg, fullmåne och till dagens täta dimma under första turen och det lätta snöfallet under dagens sista tur. Tempen har gått från gårdagens -34C till dagens -10C.

Nu närmar sig klockan 02.00 mitt i natten och det blir en mugg hett te innan sängen kallar. Vi sover kort men desto intensivare kan jag lova! Längtar nu efter en lite lugnare period igen…typ i maj.

Midvinterljus_svenska_lappland_2
Vill man se solen såhär års får man bege sig upp på något berg.

Midvinterljus_svenska_lappland_3
I fredags körde jag två grupper med 12 personer som körde två och två på slädarna.

Midvinterljus_svenska_lappland_4
Fullmåne… Pannlamporna blir överflödiga!

Midvinterljus_svenska_lappland_5
Stina kokar kaffe till en av Lördagens 16 personers grupper.

Midvinterljus_svenska_lappland_6
Tor-Henrik med sina hundar kommer i dimman.

Midvinterljus_svenska_lappland_7
Working Husky Viktor.

Midvinterljus_svenska_lappland_8
Sporttape på näsan minskar förfrysningsrisken för oss glasögonbärare.

Midvinterljus_svenska_lappland_9
Sista lägerelden för kvällen.

Bara våra valpar kvar

Bara våra valpar kvar

Fika_kaka_kaffe
Några muggar kaffe och kaka. Erfarenhetsutbyte är alltid värdefullt. Nu har vi fått en del nya ideer för träning och avel!
Idag hade vi besök från Finnland. Det var Aija och Antti från McAhons kennel som hämta Åtto. Nu är alltså 5 av Å-valparna levererade. Kvar är Åttan och Åman som blir kvar här.

Det va riktigt roligt att se hur glada Hiilima och Ina blev då de fick träffa sina uppfödare Aija och Antti. Intressant att hundarna inte glömmer sina uppfödare i första taget.

Ute är det fortsatt varmt men vi har ganska okej spår fortfarande. Hundarna körs med släde och vi ska väll egentligen inte klaga. Livet fortsätter med andra ord sin gilla gång.

Draglinor till hundspannen

Draglinor till hundspannen

Draglinor_vire_1
I år blev stamlinorna från Oinakka svarta.
Draglinor är något som vi ser som förbrukningsmateriel. Speciellt de vi använder till storspannen. När 10 eller 16 hundar kastar sig framåt och fyra gäster sitter på släden vill man att det ska vara bra prylar. Därför byter vi draglinorna vart annat år till storspannen.

Vi föredrar repöverdragna stamlinor av stålwire. Det ser snyggare och trevligare ut än rena virelinor. Dessutom så slits draglinor/nacklinor, som vi har av polyetenrep mindre än då man kör med stamlinan av ren vajer.

Det är mycket viktigt att pressningen av låshylsorna är rätt gjorda. Om wiren skulle vara plastad så måste plasten skalas bort där hylsan pressas på wiren. Detta är absolut avgörande för hållfastheten då annars kommer den att börja krypa/släppa med tiden.

En stamlina som börjar bli nött och rostig bör skrotas. Börjar den fransas så att det sticker ut små vassa ståltrådar skall den utan tvekan slängas. Är viren skadad så kan man nämligen inte räkna med att den håller full styrka längre. Utan förvarning kan den då smälla av.

De äldre och använda linorna som är i bra skick plockar vi ihop till småspannslinor för 4-spann upp till 8-spann. Det gör att alla slädar i princip är färdiga med linor så vi kan koncentrera oss på själva körningen istället för rackla med prylarna.

Draglinor_vire_2
Den bakersta sektionen bör vara försedd med en ’kaos’ (överst i bilden)som gör att viren inte viker sig. Den får då en jämn böj runt karbinen.

Draglinor_vire_3
Det är snyggt att låshylsan är täckt med krympslang men egentligen ganska dumt. Man kan då inte se om den börjar glida i pressningen.