Från tundraliknande vidder öster om Vistasvagge till högalpint i Mårma.Sju dagar på luffen i okända fjäll. Sol och värme, dimma, regn och lite svalt. Ingen snö och åskovädren gick runt oss. Fina vyer, en trevlig och inspirerande grupp. Tre av deltagarna var 76 – 60 år och gjorde exakt samma saker som oss yngre. Ja kanske inte riktigt. Vi yngre badade och tvättade oss inte varje kväll i det kalla vattnet som den tuffare generationen. Om jag fått komplex?
Tanken slår mig väldigt ofta hur mycket hemma jag känner mig där ute. Naturen känns inte ogästvänlig på något vis. Som människa är man ju en del av den. Ganska otroligt egentligen att man kan leva som jag får göra just nu.
Bilfärden hem från Kiruna igår var också underbar. 220km Lapplandsväg framför sig. Bra musik. Stanna på några ställen, dricka kaffe och utbyta tankar. Sedan köra vidare. Låta tankarna vandra runt. Se solen gå ner. Mer musik och bromsa in så att man inte tappar styrlappen ifall blåbilen kommer. Livet leker! Mitt hem denna vecka. Isranunkel som håller på att slå ut. Solen påväg ner och det är sovdags. Sista nattens tältcamp i Lapporten.
Förra hösten var Tareq Taylor i Jokkmokksområdet och filmade med BBC. Programmet skulle handla om matlagning, kulturen och råvarorna vi har här i norr. De vidsträckta vidderna med ren och förhållandevis orörd natur. Sådant som vi här i norr tar för givet men absolut inte tillhör vardagen för de flesta människor på denna planet. En resurs som vi måste förvalta och faktiskt har ett världsansvar att inte förstöra. Här kommer iallafall en liten teser från programmet. Jag har själv inte sett hela slutresultatet men denna snutt ser ju bra ut. Inte för att det kanske tillhör vardagsmaten han tillagar direkt. Men gott ser det ut.
Precis såhär tänker jag mig ett paradis!Efter några dagar med kanot och ryggsäck igenom Lapplands vildmark är jag nu hemkommen. Superväder, spegelblanka vatten, fisk på kö vid kroken, många lägereldar och storlommens rop över ödsliga nejder. Förutom myggen så har jag haft det så himmelskt bra.
Första dagen följde Tor Henrik med sin kanot från Årrenjarka. När han vände fortsatte Flippa och jag vidare in i väglöst område. Kanoten har burits och svetten har lackat. Vid två tillfällen har vi haft björn runt oss om jag ska tro på Flippas signaler. Allt har inte bara varit lätt men det är exakt så det ska vara.
Turen gick från Årrenjarka. Först med kanoten under mig. Sedan med kanoten på mina axlar upp till Peuraure. Därifrån följde jag vattensystemet österut mot Karats. Mestadels paddlandes men även bärandes. Det har blivit massor av bra bilder och material till nått reportage och en paddelbeskrivning så det har inte enbart varit semester. Kanoten väger ’bara’ 25kg men är lite otymplig. En kilometers bärning går lätt så man tar livet i etapper. Utsikten under en kanot. Utan tvekan mer vildmark än i Sarek!
Jack Wolfskin på sluttningarna ovanför Saltoluokta fjällstation.Förra hösten jobbade vi två veckor med outdoorföretaget Jack Wolfskin. De kontaktade oss och behövde olika locations i skandinavisk fjällmiljö. Massor av mail, bilder, beskrivningar av miljöer och situationer bollades fram och tillbaks. Slutligen hittade vi ett upplägg som vi trodde skulle kunna komma att fungera.
Fotograf, modeller, producent och massor av lådor med kläder, tält, ryggsäckar, sovsäckar och ja allt möjligt kom till Lappland. Närmare bestämt 19 stora låder. Två trevliga och intensiva veckor avverkades i ett raskt tempo. I våras kom resultatet. Bilder, film och texter med Jack Wolfskinprodukter kom ut i kataloger, på webben osv. Det känns bra att Skandinavien som outdoorområde lyfts i tyskland. Men även bra för dem då de fick sina produkter i en fantastisk miljö!
Ni hittar bilderna från Swedish Lapland på sidorna 38-87 i Jack Wolfskins katalog här on-line. De valde Jokkmokksområdet bland annat för den image som vi har av att vara ett vildmarksområde. En resurs vi verkligen skall vara stolta för här i kommunen.
Vad tycker då jag om Jack Wolfskin produkterna? Ärligt vill ni veta förståss. Jag är absolut inte köpt av dem annat än att hitta platser för fotografering. Precis som alla andra utrustningsföretag så har de produkter jag gillar skarpt men även produkter som jag inte ens tycker borde få finnas på marknaden. Man måste kolla på produkt för produkt. Men jag använder idag en ryggsäck från Jack Wolfskin Atlas 2 som är 10 år gammal. Den är grymt bra (test kommer senare i sommar)! Men deras nyare säckarna är utrustade med allt för mycket krimskrams så de tycker jag blir på tok för tunga.
Studenter som njuter av fjällen.Ett årligen återkommande arrangemang har under de senaste 10 åren varit fjällvandring med studenter. Rättare sagt internationella språkstudenter som pluggar svenska över sommaren.
Årets vandring gick från Kvikkjkokk och västerut. När det är vindstilla och varmt så är det ganska mycket mygg I år. Som tur är hade vi lite mer vind de två efterföljande dagarna vilket lättade på myggplågan.
Efter andra dagens tur mot Vallespiken blåste det på ganska bra. På hemvägen kunde jag inte längre se mitt lilla enmanstält. Gästernas tält stod kvar. Många tankar senare och framme vid lägerplatsen var det bara att konstatera att ett tält fattades. Mitt Hilleberg Soul med liggunderlag, sovsäck, videokamera, stativ och lite annat som lämnats kvar. Med en stor portion tur så hittades tältet sedan en bit ner I skogen. Det har helt sonika rullat iväg. Första gången att ett tält blåser bort för mig. De har kolapsat och blåst sönder men alltid funnits kvar. Nästa natt satt det betydligt fler pinnar I backen. Smörboll och Midsommarblomster. Svårt att motivera sig att sova då det är sånna fina solnedgångar. Hit hade tältet blåst.
