Fisket i sig är inte det viktiga. Det är helheten med lägerelden, skogens nattliga stillhet, muggen med det heta teet, den lilla öringen som man krokar av och släpper tillbaks, myggorna som man aldrig gillar, alla blommor, mossor och lavar. Vi kom hem klockan 04.00 på morgonen och sedan blev det sovmorgon. Det är väldigt lätt att vrida dygnet lite hit och dit.
Treadwell är en blandning av galen och passionerad människa. Filmen har helt klart många fina delar och ett unikt material med björnar. Samtidigt visar den en människa som går lite för långt i mina ögon. Istället för att haka upp mig på Timothys dumheter så ser jag människan som faktiskt hittat sin passion i livet. Han vet vad han brinner för. Visst är han skruvad, fanatisk och man skulle nog ganska lätt kunna ge honom någon typ av diagnos. Det är nog ingen tvekan om det.
Han vet att det en vacker dag kan kosta honom livet. Det är inte det som jag anser är det sjuka. Rallyförare, bergsbestigare, forspaddlare, extremskidåkare, fallskärmshoppare osv. Listan kan göras lång på människor som hittat en passion i sitt liv och som lever nära döden ibland. Människor som för den skull inte är skruvade utan enbart kalkylerar riskerna och ingen tror väll egentligen att de skall dö.
Har du inte sett filmen så tveka inte. Det är en klassiker och är du natur eller friluftsintresserad så tillhör det allmänbildningen att du ska ha sett den. Tveklöst. Den innehåller dessutom ganska fina scener med kontakten mellan Timothy och några rödrävar. Kanske det finaste i hela filmen tycker jag.
Du kan hitta filmen gratis på Swefilmer.com. Där söker man efter Grizzly man.
Trailern till filmen Grizzly Man hittar ni i nedanstående Youtubklipp.
En låt som biter sig fast hos mig är Grizzly Mansslutlåt. Coyote heter den och är egentligen en gammal klassiker. Vridupp volymen och njut!
När snön blir blöt och kornig sliter det hårt på tassarna. Många hundar får djupa sprickor i trampdynorna så det är bara att socka och smörja. Det har gått bra men för tassarnas skull så är det bra att hundarna får lite vila nu.
Även denna tur har annars gått bra. Trevliga och roliga gäster som vanligt. Fina körförhållanden, trevligt folk efter vägen, fikapauser i solen med kokkaffe, hundar som är glada osv.
Flera hundar småhostar nu sedan ett par dagar. Om det beror på kennehosta eller något annat vet vi inte. Dee blev dålig där ute och fick åka släde. Hon hade ett djupt gurglande i lungorna vilket kan tyda på lunginflamation. Allmäntillståndet var bra och hon visade inga tecken på feber. Har alltid med pencillin så det sattes in direkt. De kan få sk. kemisk lunginflamation om de äter snö, som de gör när det är varmt. Det blir för mycket och därefter kräks de och om detta sker under färd kan de dra in det i lungorna vilket kan orsaka lunginflammationen. Det gurglar fortfarande från henne men hon är riktigt pigg och glad så tiden får utvisa.
Enligt vad jag förstått så gäller detta en tur man vill arrangera under april månad. Nu går både Länsstyrelsen och Mark- och Miljödomstolen på samebyarnas linje. Det är speciellt i år med de svåra betesförhållandena som varit extra viktigt att kalvningslandet får vara ostört.
Planerar man sina Sarek och Padjelantaturer före den 31 Mars så uppstår inte dessa problem. Nu är troligast företaget som trotts allt söker detta tillstånd ändå ett av de seriösare.
Regelbundet så bedriver, såväl utländska som lokala företag, guidade turer in i parkerna utan att ens söka tillstånd/dispens. Man har instruerat gästerna att de skall säga att man är ett gäng ’kompisar’. Nu slår detta tillbaks mot oss alla som vill köra privat med hundspann. Om jag inte missförstått allt så kräver de nya föreskrifterna (som började gälla 1 Januari 2014) att alla hundspann måste ansöka för att få köra innanför parkgränserna. Detta för att man skall få bukt med de sk. ’kompisturerna’.
Tidigare har det varit tillåtet att gå in med hund i parkerna fram till den 30 April. Vi som kört kommersiellt har uppmanats att inte köra efter sista mars. Med rådande regelverk kommer detta att innebära att man kan strypa alla sipenser/tillstånd för hundspann efter 31 Mars. Med andra ord så ser det nu ut som att kan vi tacka några oseriösa hundspannsföretag som kört utan att ens söka tillstånd för en månad kortare säsong. Vi skall också tänka på att Laponia är ett försöksområde vars regelverk mycket väl kan appliceras på resten av renbetesområdena. Det är med andra ord extra viktigt att vi som kör kommersiellt sköter oss efter bästa förmåga.
Ni kan läsa mer om vår hundspannstur igenom Sareks Nationalpark som vi årligen arrangerar på vår företagssida, Jokkmokkguiderna. Skriver mer i framtiden om hur vi jobbar för att bemöta önskemål och krav från olika myndigheter men likväl hur vi själva vill jobba.
Med en passagerare på min släde styrde vi sedan spannen ut mot nya äventyr. Starten gick från Årrenjarka fjällby och slutmålet var satt till Jokkmokk. En tälttur med en blandning av lågfjäll och skogsterräng.
Vinden tilltog igen och hade vi hållit oss vid vår första plan skulle vi troligast haft det lite luftigt. Nu myste vi omkring mellan barfläckarna och kaffeeldarna på vår färd mot Jokkmokk. Kallgrader och riktigt optimala spårförhållanden gjorde vår färd till en riktigt fröjd.
Tur i oturen. Hade Candy gjort illa sig några dagar in på turen skulle vi behövt en fjällräddningstransport. Nu kunde vi få in en ny och större släde från Stina istället som möjliggjorde att jag körde med passagerare och packning samtidigt. Foten helade sig under turen och de sista dagarna bytte gästerna av så att Tomas och Kasin prövade att åka medan Candy fick köra. Ännu en fantastisk vecka som slutade på ett helt annat sätt än den var planerad från början.
