Rustik atmosfär i huvudbyggnaden där tiden står stilla på något sätt.Landade i Saltoluokta igår mitt på dagen. Sedan dess har det blivit en del planering av den kommande Singel i Salto veckan som Janne och jag ska hålla i. Inget betungande arbete direkt utan mycket dricka te, snacka med folk, gå små svängar med kameran och fotografera, bada bastu, dricka lite kaffe osv.
Mellan olika turer och jobb så landar jag gärna på Saltoluokta fjällstation, såväl sommar som vinter. Det är så lätt att släppa alla måsten som hänger över då man är hemma. Man kan läsa några kapitel i en bra bok, lyssna på lite musik i MP-3 spelaren, fika och snacka med folk. Små pauser som behövs för att man ska må bra.
Det slog mig att vi är nu fler i Jokkmokk/Gällivare som försörjer oss som guider. Mirja träffade jag i Kebnats där hon samlade ihop sin grupp inför en cykeltur till Sitasjaure. Christian dök upp på kvällen i Salto. Han kom från Nikkaluokta och skulle nu direkt på nästa vandringstur söder om Ritsem. Västerut mot Stora Sjöfallet. Vi kan ju inte klaga på dagens väder. På Saltoluokta fjällstation finns det nästan alltid tid för te och kaffepauser.
Tuoddar i Padjelanta nationalpark. Snöstorm och månsken.Nu har vi varit på väg mot mörkare tider en hel vecka. Den 21 Juni var årets längsta dag . Nu den första perioden märks inte så mycket men redan i slutet av Juli märker man hur kvällarna snabbt blir mörkare. Tänk så skönt med lite vinter igen.
Hela gruppen samlad i Nikkaluokta efter avslutad vandring från Abisko.Efter en veckas fjällvandring på Kungsleden har jag nu landat hemma i Jokkmokk. Med fem engelskmän och kvinnor har jag vandrat från Abisko till Nikkaluokta. Deltagarna kunde stoltsera med åldrar som 73år, 67år och ned till 48år. Imponerande!
Snöläget efter Kungsleden har varit mycket intressant. Under de första tre dagarna rådde alla fjällvandrare oss att vända om. Dalen var oframkomlig. Det var allt från forsande vatten i brösthöjd, stigar som var som älvar och 1,5 meter djup snö som man tydligen skulle möta efter leden. Många av historierna och råden vi fick var helt makalösa och skulle få minsta lilla nordpolsexpedition att te sig som en blek söndagspromenad.
Jag förklarade läget för gruppen och att vi tar en dag i taget dessutom är det ingen skam att vända. Alla mina deltagare var erfarna vandrare och hade förr varit med om både det ena och det andra. Med kaffe, te och trevliga samtal tuffade vi vidare in längs dalgången. Vi tog oss utan minsta lilla problem hela distansen som var planerad. Inga svåra vad men snöskor en dag igenom Tjäktjapasset var vår lösning. Sedan har vi inte slaviskt följt stigen och leden utan bäckar och jåkkar har passerats på de lämpligaste ställena.
Mellan Singi och Kebnekaise fick vi en riktig högsommardag. Klarblå himmel och gassande sol. På vägen ner till Nikkaluokta såg vi utslagna löv, blev myggbitna och mötte massor av folk. Under denna vecka har vi sett Fjälltätört, Rosling, Lapsk alpros, Fjällglim, Krypljung, olika vide som blommar, Fjällviol, Havsörn, Kungsörn, Alfågel, Fjällvråk, Blåhake, Snösparv, Fjällripa och mycket mer.
Nu är det massor av göromål här hemma. Stina har hittat lus på valparna, Rut ska paras i Norge, en av bilarna är paj och ska fixas, gräset klippas, ryggsäcken packas upp, hundslädar målas…och jag vill bara tillbaks upp till fjällen… En hel del blommor kommer igång såfort som snön försvinner. Här Krypljung. Går man tidigt på säsongen är det iregel myggfritt men kan istället vara blött bitvis. Nick sover. Han fick kanske 10 bilder då jag sov på luncherna men jag fick iallafall en bild av honom sovandes. Vi fick vandra totalt ca 10-12 km med snöskor. En riktig bonus för en vinterälskare. Vi banade oss väg igenom Tjäktjapasset med snöskor. Här ned några kilometer söder om själva passet. Vi bar med oss snöskor hela vägen. Man är en liten människa i ett storslaget landskap. Renarna släpper sina horn varje år. Dessutom är renen det enda hjortdjuret där båda könen har horn.
Landade i Abisko i Lördags eftermiddag. Har nu spenderat två kvällar och en heldag med att packa, planera och bara ta det lungt. Mina 5 engelska gäster hämtade jag på flygplatsen med stationens minibuss. Tycks vara ett trevligt och bra gäng. Åldrarna från 48 till 73 år.
Måndag förmiddag axlar vi våra ryggsäckar och styr kosan söderut längs Kungsleden. Som jag skrivit innan så är det en sen vår. Mellan Alesjaure och Sälka ska det vara full vinter enligt uppgifter från en helikopterpilot. Vi tar givet med snöskor. Sedan kan man ju alltid vända om det skulle vara nödvändigt.
Väderprognosen ser inte heller allt för lysande ut. Det lovas endel regn. Som sagt får det bli exakt som vanligt då man färdas i naturen. En dag i taget!
Abiskojåkken under september 2011. Kungsleden från Abisko till Nikkaluokta blir ett av mina nästa uppdrag. Ska vandra den sträckan med en STF grupp bestående av 5 engelsmän och kvinnor. Tydligen så är det första turen denna säsong som STF har längs den sträckan. I höstas lede jag samma tur fast säsongens sista.
Efter vad jag har hört så var det fortfarande skoterföre norr om Ritsem för några dagar sedan. Jag Oras inte av snö däremot så innebär smällt snö höga vattenflöden. Högt vatten innebär att vaden kan bli lite mer komplicerade än annars. Vad är en av de enskilt mest seriösa delarna av en fjällvandring. Varje vad skall hanteras med respekt. Vad ett vad är? Man vadar för att korsa en älv eller bäck såklart.
Den 17 Juni startar jag vandringen. Packningen planeras och jag följer med spänning väderutvecklingen. Jag har vänt och fått omplanera turer förr så det ligger också med i beräkningen som en back-up plan. Ett av vaden som gick väldigt lätt under vandringen i september 2011. Hur ser det ut nu i Juni 2012? En sommar som kommit mycket långsamt...eller är det tom fortfarande vinter där just nu?
