Browsed by
Etikett: Nationalpark

Explore Sarek 2017

Explore Sarek 2017

Explore_sarek_2017_5
Nattläger inte allt för långt från Bastavagge.
Under den gångna veckan har jag tillsammans med fyra gäster försökt genomföra årets Sarektur med hundspann. Väderprognosen lovade upp emot 50-60cm snö och hyffsad vind på över 20m/s i väster. Det är ingen bra kombination om man vill färdas igenom en av Europas mest unika nationalparker. Vi kom helt enkelt att få välja mellan att köra in i Sarek och bli väderfast i tälten någon stans eller välja att hålla oss undan de värsta vädret och istället slippa ofrivilliga vilodagar. Det senae alternativet gjorde då att vår planerade rutt igenom Sarek inte kunde genomföras.

I efterhand kan vi se på nyheterna att vädret varit helt klart lite tufft. Mellan Narvik och Kiruna står tåg bomfast i snön. Det snackas om 130cm nysnö, vindar och laviner. Själv så har vi kunnat köra släde varje dag om även emellanåt med dålig sikt. Så pass dålig sikt att jag både kört ner mitt spann igenom isen i en grund vak och vid ett annat tillfälle inte vetat exakt vart vi varit innan vi tvingades att vända.

Vindarna har inte varit speciellt hårda utan max 15m/s dagtid och kanske 20m/s nattetid. Snöförhållandena däremot har gett dålig sikt så vi periodvis knappt sett varandra. Hundarna har skött sig bra, utrustningen har funkat och turen blev ändå trevlig.

En fråga jag ofta får är om hur det fungerar med att ta med hund in i nationalperkerna. 1 januari-30 april är det tillåtet att ta med hund. Hundspann räknas tydligen om man har fyra hundar eller fler. Då krävs det ett tillstånd från Norrbottens länsstyrelse. Detta pga oseriösa hundspannsföretag som kört i området och instruerat sina gäster att de skall säga att man är ett kompisgäng. Anledningen är nämligen att man som organisatör av turer i nationalparkerna behöver ansöka om ett tillstånd för sin verksamhet.

Nationalparkerna är avsatta för att skydda unik natur. De är inte avsatta för att vara någon arena för diverse turistföretagare därför tycker jag att det minsta man kan kräva av oss som är yrkesverksamma inom detta att vi tar reda på de regler som finns och följer dessa. Annars kommer allemansrätten på sikt att vara hotad och det skulle vara förödande för friluftslivet!

Explore_sarek_2017_2
Sitojaure.

Explore_sarek_2017_4
Ett belag slits loss i den tilltagande vinden. Antingen lagar man snabbt eller så slår man läger. Utrymme för att sega finns inte. Belagsbytet gjordes utan tjorv på otroliga fem minuter.

Explore_sarek_2017_3
Tre hundspann i den allt sämre sikten.

Explore_sarek_2017_6
Slädar stängs och tälten ankras inför nattens förutspådda kraftigare vindar.

Explore_sarek_2017_1
Tälten rivs och vi styr hundspannen österut mot Sitojaurestugan.

Med hundspann till Sarek

Med hundspann till Sarek

Hundspann_sarek_2
Frisk vind men långt ifrån problem.
Från Saltoluokta mot Sitojaure for vi i tilltagande vind under tisdagen. Det är en sträcka som jag känner utan och innantill sedan många år. Vart och varanat ledkryss, sten, barfläck och det mesta kan jag i mitt minne. Vinden ökade till ca 15m/s vilket verkligen inte är några problem i normala fall. Idag blev det annorlunda. Snöfallet tilltog kraftigt och halvvägs kunde jag inte se leden framåt och inte heller några deltagare bakåt trotts att de var precis bakom mig.

Jag har aldrig behövt gå i nödbivack men detta var för andra gången i mitt liv på gränsen. Jag har verkligen varit ute i dåligt väder men försvinner sikten kan man inte göra någonting. Som tur så lättade det lite och vi kunde sakta men säkert leta oss fram kryss för kryss mot stugan. Det var aldrig direkt farligt eller så men detta var verkligen på gränsen för vad man skall utsätta sig själv och framför allt en grupp för. Går någonting fel i en situation som denna är marginalerna ganska små. Vi kom iallafall fram, en häftig upplevelse rikare, men jag vill verkligen inte göra om det.

Resten av veckan fortsatte med dagar av vind men även soliga fina dagar. Med hundspannen färdades vi omkring i Sareks gränsland och bodde såväl i STF stugor som vi våra Hillebergstält. Ulla som var med på sin åttonde tur med mig börjar ju kunna allt men även de andra, Lotta, Micke och Mellis, i gruppen var vana fjällvandrare med flera sarekvandringar i sitt bagage. Nu har jag ännu en trevlig vecka bakom mig med kul folk och härliga men även ’intressanta’ dagar med väder på fjället.

Hundspann_sarek_3
Bilden är tagen innan sikten försvann…

Hundspann_sarek_1
Working Husky Bruno.

Hundspann_sarek_4
Vi höll undan den värsta vinden då det var lovat hård vind under onsdagen. Skogslandet har sina tydliga fördelar.

Hundspann_sarek_5
Tältcampen på väg mot Sareks nationalpark.

Hundspann_sarek_6
Stormen har piskat bort all snö från isen bitvis.

Med hundspann till Kebnekaise

Med hundspann till Kebnekaise

Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_6
Bra och rutinerade ledarhundar lär sig att följa gamla spår och de kryssade lederna.
Vi lämnade Saltoluokta förra tisdagen i strålande sol och bitande kyla. Tillbaks kom vi med lågt hängande moln och i det närmaste plusgrader. Vädret har varierat med vindstilla och knallblå himmel till friska vindar, snödrev och låga moln. Bitvis perfekta spår och andra sträckor riktigt tungkört med tung spårbrytning.

Med på turen hade jag bara två gäster, ett sportigt engelskt par, så vi har kört ganska hårt med oss själva. Ingen har behövt vare sig godnattsagor eller vaggvisor efter dagarna bak på slädarna. Sovsäcken har lockat tidigt på kvällarna och om mornarna har vi i princip väntat ut varandra. Ingen har riktigt haft lust att kliva upp ur en varm o skön sovsäck.

Från Saltoluokta styrde vi västerut längs sjön Langas. Denna sjö bjuder på förädiska isar och man måste vara på sin vakt och hålla sig nära land. Inget att rekommendera om man är det minsta osäker. Från Stora Sjöfallet drog vi oss nordväst mot Teusajaurestugan och sedan norrut längst Kungsleden till Singistugan. Vid Kebnekaise fjällstation stannade vi till med hundspannen som snabbast innan vi drog vidare till Nikkaluokta.

Från Nikkaluokta och söderut via Tjuonajokk till Saltoluokta går en led som är sällan trafikerad av annat än någon skoteråkare. Denna gång var det ett par skidåkare med hund och pulka som låg någon dag före oss av spåren att döma. Gillar man inte allt folk vid Kebnekaise så dra istället hit.

Tillbaks i Saltoluokta kan jag åter lite tjatigt konstatera att ännu en vecka med riktigt trevliga gäster har förgyllt min tillvaro. Nu är det ompackning och förberedelser inför nästa tur. Stina är på väg upp med ett gäng hundar, lite utrustning och ny proviant. Kommande vecka har vi åter full grupp igen.

Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_4
Trånga dalar med höga fjäll. Här Teusajaure i Stora Sjöfallets nationalpark. Märk att hundspann måste söka dispense från Länsstyrelsen för att färdas i nationalparkerna/Laponia.

Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_5
Norrsken tillhör vardagen på många av våra hundspannsturer.

Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_1
Goväder på vidda.

Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_3
Uppför i Lappland är inga små motlut som får svetten att pärlas i pannan. Nä, inorrländska backar så tror man att man skall dö innan man är uppe.

Kebnekaise_sjaunja_I_hundspann_2017_2
Fullmåne och tältcamp på fjällvidderna.

I Sareks utkanter med hundspann

I Sareks utkanter med hundspann

Hundspann_utkanten_sarek_6
När man står på kanten av Sareks Nationalpark känner man ofta suget på att få upptäcka vad som finns där bakom bergen…

Det är verkligen inte alltid det går som planerat. Denna vecka damp det plötsligt ned en hel del snö. Spåren försvann och såväl folk som hundar har fått kämpa en del. En dag tvingades vi till och med att vända för att gå tillbaks till Sitojaurestugan så turen blev lite modifierad. Detta är konsekvensen av att vi inte kör med följeskoter utan får helt enkelt anpassa oss efter rådande förhållanden.

Hundarna har som vanligt jobbat på bra. Stugvärdar och annat folk efter leden berömmer ofta våra hundar för att de är så lugna och harmoniska. Det är resultatet av alla de timmar som Stina och jag lägger på att träna dem för dessa uppgifter.

Gästerna har även de varit trevliga så som det brukar vara. Vi har löst många av världens problem och pratat om såväl Brexit, Trumph, ripjakt, glesbygdspolitik, skola, sjukvård och en massa annat. Det är alltid intressant att få ta del av andra människors syn på saker och ting.

Under den gångna veckan körde vi från Saltoluokta fjällstation och söderut längs Kungsleden. Vi har rört oss i Sareks nationalparks utkanter. Rapadalen med Skierfe, Nammatj och Tjakkeli är så vackert att trotts att jag ser det så ofta kan jag aldrig se mig riktigt mätt. Kanske är Tjakkeli är i mitt tycke kanske ett av fjällvärldens häftigaste berg. Mäktigt och stort, står det i östkanten av fjällen. Österut böljar sedan lågfjällen och skogslandet vidare ned mot kusten.

Hundspann_utkanten_sarek_1
Första dagen hade vi kalasförhållande. Pudersnö på knallhård snö ovanför trädgränsen.

Hundspann_utkanten_sarek_5
Med hundspann igenom fjällskog, myrmarker och över öppna fjällhedar.

Hundspann_utkanten_sarek_2
Mycket nysnö och timmar med att bryta spår för ledarhundarna tvingade oss att vända om en dag. Kartan fram och nya planer smides.

Hundspann_utkanten_sarek_4
Working Husky Dafina är endast 1,5år och har denna vecka varit med för att få mer rutiner. Här är hon i det närmaste startklar tror iallafall hon…

Hundspann_utkanten_sarek_3
Vilda fjällskogar oc ännu vildare fjäll. Välkommen till det som kallas för Europas sista vildmark!

Stockholm och framtidspåverkan

Stockholm och framtidspåverkan

Stockholm_1
Stockholm är ju fint på sitt sätt.
I morse landade jag äntligen hemma efter en dag i Stockholm. Det blev nattåget ner, en dag i stan och sedan nattåget hem. Under dagen var jag inbjuden till ett möte om turism i skyddad natur/hållbar turism och turism på annans mark. Det kommer ett mer utförligt inlägg om detta senare.

Som vanligt springer man ihop med diverse folk. En nordafrikan som hade blivit svensk medborgare men förklarade hur dum vi va i Sverige som tog emot flyktingar. Lite märklig inställning måste jag säga då man själv är nysvensk. Han var för närvarande hemlös och samlandes på burkar och flaskor för att kunna köpa en minibuss och börja med taxi i sitt hemland. Skulle varit intressant att hängt med honom ett par dagar för att få en inblick i livet i stadsdjungeln.

Det är roligt för i princip oavsett vart man än är så springer man på känt folk. Hittade en fd Jokkmokkare på T-centralen. Sedan så är det ju kul att bara titta på folk.

Tågresan hemåt blev en missär. En finlandssvensk som hade shoppat 15-20 liter vodka hamnade i samma kupé. Måttligt drickande var inte riktigt hans grej. Att han inte blev avkastad var nog mer medmänsklighet från den befogat irriterade konduktören eller oss som försökte sova i samma kupé. Det var en riktigt tragisk och trasig människa som fått stryk och sprit av sin pappa under sin barndom.

Nu är jag landad i Jokkmokk. Trött efter en natts utebliven sömn och före det, mötet där hjärnan försökt arbeta på så gott den kunnat. Här i norr snöar det, hundar skall tränas och spår köras upp inför helgen. Riktigt skönt jobb i frisk luft. Paradise Jokkmokk is da shit!

Stockholm_2
En annan sorts livsmiljö…

Stockholm_3
Lugnet innan vodkamannen kom.

Stockholm_4
En trevlig, lugn och välskött liten järnvägsstation. Det känns lite som min barndoms minne från hur en tågstation var. Saknade bara en stins som går ut och vinkar av tåget.