mattisblogg.se

Under de senaste dagarna har flera hundar lämnat oss. Mauro blev gammal och en skada i handleden gjorde att han inte längre kan följa oss. Egentligen så var detta ett problem redan förra säsongen. Sista året har han mer gått kvar dels för att vi haft svårt med beslutet men även för att vi ville använda honom för avel. Han är pappan till vår C-kull. Nu har han fått somna in. Det är alltid tungt att förlora en färdkamrat. En hund som alltid gav allt för oss.

Igår så blev det dags för nästa avlivning. Dee, en siberian huskytik på drygt fyra år. Hon har sedan i våras lidit av någon typ av problem i fuftvägarna. Lunginflammation eller en parasit. Vi har behandlat henne mot allt tänkbart och ändå blev hon inte bra. Att hon var rosslig och periodvis mycket trött gjorde vårt beslut självklarare. Saknade får vi däremot leva med under många år. Hon va alltid en sådan där glad skit. En hund som vi egentligen hade köpt in som valp för att få in nytt blod i vår avel.

Zpring flyttade också igår på prov till en kille som har några få hundar. Vi hoppas att det kommer att fungera. Hon får det säkert kanonbra där med mer uppmärksamhet. Däremot så känns det alltid som att man sviker en hund när man säljer den. Det är inte hunden som vill bli såld. Det är en hund som trotts att den gör allt den kan inte är ’bra nog’ för mina önskemål. Fast nu ska jag inte förmänskliga hundarnas tankar och känslor, men det känns alltid som man sviker en polare.

Dessutom så är det en hel del valpar som skall flytta nu under de närmaste dagarna. Av de 16 valparna är planen att vi skall behålla nio stycken och att sju skall flytta. Vi har hittat bra hem till alla utom en liten tik i Xaras kull. Men hon kan lika gärna få bo kvar hos oss.

Detta är en inblick i en hundspannsförares vardag. Baksidan av en annars trevlig hobby eller som för oss yrke.