En kortfilm om Siri Goberg och hundspannskörning har fångat en mycket stor del av varför man håller på med detta. Filmen är gjort av Moritz Sonntag och fångar hundspannskörningens själ helt enkelt. Innan du nu springer iväg och skaffar dig ett gäng slädhundar så gör först det ultimata testet och se om du verkligen vill bli just hundspannsförare! Testet hittar du här på Mattisblogg ’Det ultimata testet om du är lämplig som hundspannsförare’.
Högtalaren JBL Micro II. Bluetooth, ljudvolym och en 3,5mm stereoplugg.JBL Micro II är en liten portabel högtalare. Med denna kopplad till MP-3 spelare eller mobiltelefonen så får man ett hyfsat ljud med endast en vikt på 130 gram. Denna lilla högtalare är försedd med ett uppladdningsbart batteri som ger upp till 5 timmars spelning.
Ljudet är inte det bästa men i förhållande till vikt och smidighet är det helt okej. Högtalaren har följt mig på många turer, varit i hundgården, tältet och lite överallt. Den är inte vattentät men har än så länge klarat lite fukt o regn. Den blå högtalaren hamnade emellan käftarna på en husky. Trotts det så går den ännu att ladda och köra via bluetooth. Lite skrolligare blev ljudet och ytan är inte lika jämn och fin längre. Den hemmafixade huskydesignen är inget vi rekommenderar.
Söker du efter en liten ’ljudförstärkare’ och kan ta att ljudkvalitén är bara okej så är detta en bra högtalare. Man kan ju trotts allt stoppa den i en byxficka och den kostar endast någon hundralapp. Söker du en riktigt bra musikupplevelse så skall du nog titta efter någonting större. Nu är vi inne på nummer två efter att den första råkade ut för ett huskymissöde… Trotts att denna är illa tilltygad så fungerar allt utom den 3,5mm stereopluggen som helt sonika är uppäten!
De klassiska röda kryssen som markerar våra vinterleder.Nu har jag varit några dagar på Saltoluokta fjällstation efter en härlig veckas färd igenom Svenska Lappland. Skogar, älvar, sjöar och avslutningsvis även kalfjäll. Lägereldar, skogskojor, fjälltält och sköna fjäll lodger som Årrenjarka Fjällby och Saltoluokta Fjällstation. Renkött, älgkött och röding varvat med någon korvsnutt eller fläskbit. Fräscht vatten direkt från markerna och ett antal pannor kokkaffe.
Ulla var med på sin sjätte hundspannsfärd med mig och hennes väninna Bim gjorde sin tredje hundspannsresa. Riktigt trevliga återseenden och jag hoppas att de kommer åter igen flera år framåt. De andra som följde var Manfred och Sonja, ett tyskt par som har vandrat och färdats kors o tvärs igenom Sverige sedan många år. Riktiga Sverigefantaster helt enkelt.
Längs vår färd har vi även träffat Juoha som guidade en skotergrupp och hans hustru Karin med sin hundspanngrupp. Sigrid Ekran som tränade sina tävlingshundar inför Finnmarkslöpet delade vi lägereld med. Håkan som sköter Jakt och Fiskeföreningen dök upp på Laxholmen. Tommy och Börje i Lilleselet han vi också heja på. Lite Årrenjarka och Kvikkjokksbor, stugvärdar, skoterfolk och nu slutligen Saltoluoktas personal. Massa härligt folk som alla brinner för och lever livet här ute.
För egen del så är den första av sju veckor på tur är genomförd. Jag börjar redan känna att tiden går lite för fort. Jag trivs verkligen med detta livet. Färdas, njuta och fånga dagen. Träffa folk och få jobba med hundarna i fokus. Manfreds födelsedag prickades in redan den första morgonen ute på färd. På färd över Karatssjön. Fjället Jarre i bild till höger. Bilden är tagen från Karatsjön i riktning österut mot Jokkmokk. En tältnatt är aldrig fel. Inte snöstorm men väldigt svårt att få referenser. Sådana här dagar är man glad för ledmarkeringar.
Rambo som fått ett snitt bakom en tå. Det är sytt men han har missat viktig träning så han blir hemma. Jag kommer givetvis att sakna honom när jag står där ute på spåret…Vi närmar oss Femundlöpet med stormsteg. Det är ju ingen överraskning att tiden innan en tävling alltid blir lite lätt hektisk. Det är ju inte heller någon överraskning att man känner att man inte är riktigt förberedd träningsmässigt osv. Det är bara tävlingsnerverna som spökar.
Men i år tar det emot på allvar! Fyra av våra bättre ledarhundar är borträknade. Mitt absoluta ess när det gäller dåliga förhållanden är Rambo. Han fick ett konstigt snitt bakom en tå för några veckor sedan. Han är tillbaks i arbete men har tappat flera viktiga veckors träning så han skall inte utsättas för en tävling. Rut och Xara är ute för de har inte hunnit komma i form efter höstens valpningar osv.
Trotts att vi har 56 hundar på kenneln så är det inte så mycket när man skall plocka ett bra spann. Det är 9 valpar, ett gäng unghundar som är i arbete men inte redo, några gamlingar som bara går kortare turer och så några hundar som helt enkelt inte har den rätta inställningen eller förutsättningarna.
Själv så är jag inte heller i bästa form. Det har blivit dåligt med fysträning för min del. På den mentala sidan så saknas det helt enkelt lite motivation. Ett Femundlöp är krävande då man får ganska rejäl sömnbrist och samtidigt måste jobba hårt fysiskt under 3-4 dygn i sträck. Det kräver att man har en mental förmåga att hålla humör och motivationen uppe.
Just nu ser jag mest fram emot att få göra denna resa tillsammans med Volker och Jasmine som kommer att vara mina handlers liksom de två senaste åren. Dom är helt fantastiska som tar ledigt från sina jobb för att hjälpa till med detta. Vad de inte vet är jag har räknat ut detta! Om jag bryter vid första checkpoint så kommer jag att få mer tid med dem så min körplan sträcker sig enbart över de första 90km. Rambo strax efter att såret sytts. Egentligen har vi haft en bra säsong än så länge med skadefria hundar.
Issa, en av våra Border Collies är ofta med och underhåller gästerna under korvgrillningen.Idag satte kortturerna igång på alvar. Under de närmaste dagarna skall vi köra närmare 100 personer på tretimmarsturer med korv och fläskgrillning. Det kommer givetvis även att bli ett gäng kaffepannor som skall kokas.
Patrik som idag hjälpte oss och körde ett av våra storspann fick idag en kanonfin kommentar från en av gästerna. ’Man märker att du tycker om hundarna’. Som hundförare och guide kan man inte få en så mycket bättre komplimang tycker jag. Då har man verkligen lyckats förmedla vad det hela handlar om. Teamwork med ett gäng helt underbara slädhundar! Café Latte och allt vad det nu heter kan slänga sig i väggen jämfört med en redig panna kokkaffe. Månen är halv och på väg mot full. Klara nätter blir redan nu hyffsat ljusa.
