Vattenlek och sommarvärme





Med sex av våra siberian huskys har vi sedan under två dagar spelat in reklamfilm. De flesta av scenerna gick ut på att hundarna skulle springa på lite olika ställen igenom skogen. ’Vargarna’ skulle springa i full karriär och med ett fokus framåt som om de jagade någonting. Med pipbollar och en långbent husse så lyckades vi få dem att agera riktigt bra. Oftast blev det 5-10 omtagningar på varje scen. Hundarna har haft otroligt roligt och de har flugit fram mellan träden som en framjagande vargflock till allas belåtenhet.
Inomhus scenerna blev lite trickigare. Där skulle de sitta, ställa sig, ta nått steg framåt, röra sig i exakta vinklar och tom sitta i en pub och spela poker. Omtagning på omtagning. Det är fantastiskt roligt att jobba med djur. Som när Rambo plötsligt lämnar scenen och går ut i flyghangaren. Fram till ett kamerastativ och plockar en tennisboll som satt på ett ben som skydd. Därefter sprang han glatt omkring och tuggade på bollen bland allt folk innan han kom tillbaks till scenen och fortsatte att arbeta.
När man jobbar med filminspelningar och djur ska man vara noga. Om man skriver en offert eller kontrakt skall det alltid framgå att det är man själv som djurägare som är beslutande om djuren. Att man som djurägare kan bryta i vilken sekund som helst. På detta inspelningsjobbet fanns Tomas (hade bl.a. tagit fram alla hästar till Arn filmerna) med som ansvarig för djuren. Dessutom var Lisa med från Distriktsveveterinärerna i Kiruna. Hon besiktade hundarna och arbetade där för djuren. Hon vek inte en millimeter då det gällde en häst som var lite trött. Producent och regissör lyssnade seriöst på dem och allt funkade super. Igenom åren har jag sett en del olika bolag som vill filma våra hundar. Det finns både seriösa och sådana man absolut inte skall befatta sig med.





Vi har gjort det valet att endast ha hundar på vår kennel som platsar och har kapacitet att gå fullt ut. Det blir för mycket hundar om vi dessutom skulle ha ett tiotal pensionärer och ett gäng hundar som inte vill springa långt. Därför letar vi regelbundet efter nya hem till en del av hundarna. När vi säljer hundar är det endast till hem som vi känner och tror passar hunden. Det mestadels för hundens skull men även för den nya ägaren. De skall passa ihop. Annars flyttar inte hunden från oss.
Nu har vi gått igenom kenneln och det är några hundar som vi troligast kommer att omplacera. Även om vi hittar bra hem så är det tungt att skiljas från en vän som troget följt med på turer lite här och där. En vän som egentligen inte alls förstår varför den måste flytta. Letar du efter en siberian husky eller känner någon som letar så ta en titt på vår kennelsida Working Husky Kennel.





Vad som är mindre roligt är att hundarna är tokiga. Vist är de fortfarande relativt lugna och fina men för två dagar sedan slogs två hundar i en av gästernas spann. Precis i starten dammade Svenne på Umiak. Stresströskeln är för låg, utan minsta tvekan. Det gick bra och blev egentligen inget riktigt slagsmål utan mer småtugg. Hur som helst så ska inte sånt hända och det får mig riktigt irriterad.
Stressen hos hundarna eskalerar och starterna har denna och förra vecka blivit vildare och vildare. Fortfarande relativt lugnt men jag ser ju vart det bär iväg. Våra hundar brukar alltid ligga lugnt och rofyllt när vi fikar men igår hade vi dessutom ett par hundar som satt och gnällde hela fikapausen. De drar med de andra och… Ja, så ska det inte vara. I alla fall inte de hundarna som jag ska arbeta med. Bara att kavla upp ärmarna och jobba ännu mer med hundarna.





Iditarod är världens längsta hundspannstävling som går igenom Alaskas vildmark. Sträckan är i runda slängar 1800 kilometer. Sträckan går igenom små byar som oftast ligger väglöst. En tur jag själv gärna skulle kört bara för att få se landskapet och människorna i området.
Kapplöp gjennom Alaska är titeln på boken som beskriver 2003 års iditarod. Den är skriven av Lars Monsen tillsammans med Nina Skramstad. Är man nyfiken på tävlingen Iditarod och hur ett löp går till så är boken mycket bra. Den är dessutom skriven på ett klart spännande sätt som gör att i alla fall jag bara vill läsa en sida till och en sida till.
Parallellt med själva tävlingen och vad som händer under löpet varvas med presentationer av olika förare och profiler runt på tävlingen. Boken är skriven på norska men för en klok svensk är det inget hinder. Har du inte läst boken så skaffa ett exemplar och läs den nu innan Iditarod 2013 startar eller om du är hundspannsförare så sparar du den till en soligsommardag då vintern känns deppigt avlägsen.
Boken kan beställas på flera olika nätsidor men enklast är det att maila direkt till Nina Skramstad (nina@sporhunden.com) för hon har även några böcker till försäljning. Köper ni direkt av Nina så vet ni dessutom att pengarna går till henne och hennes hundar.