Här en morgon passade jag på att fotografera när Stina förberedde sitt hundspann för dagens första träningstur. Hösten är här med alla vackra färger och morgondimmorna är täta. Vår tillvaro där ute har dessutom verkligen förgyllts av regnets totala frånvaro.
Under en tarp, vid en lägereld, med hundarna precis utanför och en mugg rykande hett te i näven kunde jag slappa i min sovsäck. Månen vandrade upp över himlavalvet och i dalgångarna, lade sig ett lock av låga dimmoln. Det är inte speciellt mycket man behöver här i livet för att man skall vara nöjd. Tankarna vandrade till det stundade riksdagsvalet och jag önskar verkligen att miljöfrågor, fördelningspolitik och väldigt viktigt, alla människors lika värde prioriteras av oss väljare.
Geisha var ren ren och jagade därför inte vilt. På den tiden var det tillåtet att fara med hundarna till speciella renhägn. Med hjälp av elhalsband såg en instruktör till att hunden inte jagade ren. Man får säga vad man vill om eluppfostran men för Geishas del innebar det en eller två korta stötar av obehag och sedan tittade hon aldrig mer efter ren. Hon kunde då vara fritt med mig i skog och mark utan problem.
Många av de som träffat Geisha på fjället, under föreläsningar, på kenneln osv. kommer än idag ihåg den kloka hunden. Under en av veckoturerna för 6-7 år sedan tvingades tyvärr Stina att fatta beslutet att avliva henne. Det blev vajsing på hennes hjärta. Aldrig trodde jag väl att jag skulle få en ny sådan hund men så fel jag hade. Några månader senare vart jag med Border Collie. Flippa kom in i mitt liv och många gånger undrar jag om det inte är Geisha fast i en annan förpackning! De är så otroligt lik varandra på många sätt.
Till alla er som förlorat en hund och tänker att det är inte värt all denna smärta. Tänk om och tänk till. Var istället tacksam och glad för den tid ni får ihop med varje enskild hund i ert liv. Fundera inte så mycket utan se till att snart bli med hund igen!
Att köra Femundlöpet är ingen självklarhet för mig. Det kräver massor av träning och fokus. Rent praktiskt så innebär det mindre tid till annat jag vill som fiske, kanot, hälsa på folk och massa annat. 600 kilometer är en rejäl sträcka som jag har respekt för. Det är genomförbart men det kan också innebära att man tvingas att avbryta efter vägen vilket hände mig år 2013. Dessutom blir det ett ekonomiskt avbräck både i form av kostnader men även förlorad arbetsinkomst.
Ett av de starkaste minnena från Femundlöpet 2014 var den sk Grimsburundan. Denna del av spåret innehåller mycket uppför och nedför, sjukt mycket helt enkelt. Som en serpentin längs fjällsidan fast en norsk variant där man färdas rakt uppför, svänger och sedan rakt ned om och om igen. Så varade körningen i flera timmar längs med en fjällsida. Marianne Skjötthaug beskriver upplevelsen på ett underbart sätt i filmen nedan.
Livet är trevligt, hundarna glada och goa. Bakom spannet hinner man tänka, lyssna på musik eller någon ljudbok. Det händer egentligen inte så mycket mer än att det är massor av timmar som är väldigt likartade. Likartade men sköna och vi får verkligen förmånen att se hösten komma. Att njuta av naturens årstidsskiftning. Ni får nog räkna med en del bilder från livet bakom hundarna även under denna hösten. Blir ni ändå inte less på alla slädhundsbilder så ta en koll på vår kennelhemsida, Working Husky Kennel.
