Slädhundträningen och bokningsläget









Det går inte en dag utan att vi tänker på Femundlöpet och den kommande vintern. Sedan några dagar tillbaks är startordningen för tävlingen dragen. Vi har hamnat bra i startfältet med båda spannen. Startar man för tidigt blir man omkörd av alla som ska köra fort från början. Man får jobba hårt med att få spannet att inte jaga ikapp. Startar man för sent får man istället sönderkörda spår och risk för att spannet snappar upp någon diare från något av de spannen före.
Stina har dessutom vunnit startavgiften i sin klass. 5500 norska kronor. Mer än välbehövligt till vår tävlingskassa som inte på något vis kommer att ge ett ekonomiskt plus. Men livet ska ju inte vara något ekonomiskt vinstdrivande projekt utan bara riktigt roligt och trevligt!




När vi tränar våra hundar använder vi fyrhjulingar. Vagnar som efterfrågas till dessa inspelningar är ingenting som vi har i dagsläget. Har kollar runt lite på priser och de kostar ju nästan lika mycket som en fyrhjuling. Helt otroligt.
De märken vi har tittat på är Troll-cart som är en norsk variant. Fyrhjulingsdäck, bra fjädring och bildmässigt snygga. Dyckert vagnen som är en tysk kvalitetsvagn. Dessa har jag kollat på tidigare och de ser ut att vara grymt välbyggda. Den tredje vagnen som vi kollat på är en Italiensk vagn från Axa & co. Den sistnämnde ligger i en rimligare prisnivå men ser ut att sakna fjädring.
När vi räknar på vissa såna här jobb så måste investeringen betalas redan på första jobbet. Annars blir det ju att vi får betala för att jobba och då är det ju bättre att vi bara tränar vidare med fyrhjulingarna utan att det kostar något extra här hemma på egen hand.


Från hundgårdarna är det sedan en trappa ner till rasthagen. Där sprattlade Zemlan till samtidigt som jag var på väg att skicka ut henne. Hon snurrade ur mitt grepp och rakt ner på trappan. Hon skrek till och linkade iväg. När jag sedan kollade henne stöttade hon bara lite på ena bakbenet.
Dagen efter var det fortfarande ingen förbättring så bilen lastades och jag körde till Lapplands Djurklinik i Gällivare. Dan Grill som jobbar där är en mycket kompetent veterinär och honom har jag stort förtroende för då han hjälpt oss tidigare.
Röntgenbilderna visade på en fraktur i bäckenbenet. Dan visade hur allt ligger i ett mycket bra läge. Han berättade även att på unga hundar är benhinnan som ett tjockt gummihölje som håller ihop benet. De växer fort och bästa läkningen torde vi få vid vila utan ingrepp.
Zemlan bor nu inne i en hundbur och så blir det under minst två veckor. Vi bär henne ut då hon ska kissa och det är koppeltvång som gäller. Hon får absolut inte utsättas för att benet fastnar, dras ut, springs omkull osv. I buren får hon köttben, tuggben, bollar m.m. så hon har aktivitet. Korta stunder under uppsikt är hon även lös inne i huset. Redan nu efter någon dag har hon börjat stötta lite på benet samt använda den tassen på den skadade sidan för att klia sig.
Själv känner jag mig ganska skyldig. Irriterat hade jag morrandes ruskat henne i nackskinnet då jag fick tag på henne. Hon ville absolut inte vara i min famn och allt i kombination gjorde att hon sprattlade sig ur mitt grepp. Normalt hade jag skickat ut henne ur hundgården och hon hade skamset lunkat iväg, en läxa rikare i livet. Denna gång blev det inte alls bra helt enkelt.


Under dagens vandring med betalande gäster flög några av dessa flygplan endast ca 50 meter över trädtopparna. Efter samtal med några besökande resenärer i Jokkmokk fick jag veta att flygplanen även träningsflög inom eller strax utanför Muddus Nationalpark, och även där på mycket låg höjd.
Företaget jag driver försöker sälja tystnaden och den rena naturen i denna vildmarkspräglade del av Europa. Dessa flygövningar är ett direkt problem för min försörjning. Ryktet säger även att ett lokalt helikopterbolag har fått flygrestriktioner. Sveriges regering tillåter med andra ord att NATO slår undan försörjningsmöjligheten för lokala företag, samt sabbar områdets imagevärde som tyst och rent.
Vad som också är förbryllande är hur det pratas om tysta miljöer då det gäller snöskotrar om vintern. Visst håller jag med om att snöskotertrafiken är och kan vara ett problem under vissa tider och i vissa områden. Vad jag inte tycker om är att lokalbefolkningens intressen alltid tycks väga lättast.

