Kalla januaridagar

När det gäller älgarna så hade vi tre älgar som jag inte var riktigt säkra på om de skulle dra eller stanna. De är nu några veckor då älgarna blir allt tryggare och vi får skrika och tjoa för att få dem av spåret. Det händer ju varje år att vi har någon lite närmare kontakt med dessa stora djur. De ploppar upp på spåret mellan spannet och en vallande border collie eller som när jag körde på en med skotern förra året. Adrenalinfyllda och spännande möten helt enkelt som vi gärna är utan.
Detta med att färdas och leva där ute. Att få vakna i ett tält eller i en stuga. Att få färdas igenom våra ödemarker som vi fortfarande har här i norr. Hundspann, kanot vandrandes eller skidrandes. Att få leva på luffen borde alla någon gång få möjlighet att testa. Nu var vi ute två dagar. Egentligen så är det först efter ca tre dagar jag börjar se hur folk trappar ned på riktigt. Det norrländska lugnet infinner sig. Lugnet som man får av att vara nära naturen och beroende av naturen.














