Solen orkar sig inte riktigt upp över horisonten.Häromdagen började termometern åter att röra sig hastigt nedåt. Den stannade till först ned mot -28C vilket nyper lite så här från början av vintern. Hundarna springer som tok och är överlyckliga för att det äntligen har blivit okej arbetstemperatur.
Solen vill som inte riktigt komma sig upp över horisonten i söder och man måste upp nått högre berg om man skall få se solen. Men det är bara att hålla sig lugn. I Februari är solen åter och i Juni blir man tokig för att den aldrig vill gå ned. Det är som ganska distinkta årstider här uppe. Ljuset som vi har är däremot så vackert att man kan som inte se nog. Gulrosa till blågrön är himlen och molnen. Det ser nästan ut som att någon har varit och mixtrat med ljuset i photoshop men så inser man att det är verklighet. Gäster från Australien och Nederländerna har tagit sig till Jokkmokk och de vill åka hundspann oavsett temperatur. Kalla fingrar och fotograferande. Flippa tycker att vi bör gå in i värmen… Perfekt arbetstemp för våra Siberian Huskies. Korv och fläsk som grillas luktar utan minsta tvekan gott. Här är det Working Husky Ölina som anser att husse är snål. Soluppgång och solnedgång sker i det närmaste samtidigt…
Keld från Danmark kör Atlas och Uschi som ledarhundar i sitt spann. Nu har jag landat hemma på torpet efter fyra dagar ute på tur med hundspann. Denna gång hade vi endast en bokad gäst. Det har både sina fördelar och nackdelar. En gäst ger sämre ekonomi än en fullbokad grupp men man måste ju ta den första bokningen för att kunna få fler bokningar och ibland blir det inga fler bokningar. Fördelarna är däremot att livet där ute blir enkelt. Få hundar och inte en stor grupp att hålla reda på underlättar. Allt går mycket smidigt när man bara är få deltagare.
Vi har lite problem med att komma till de områdena där vi har tillgång till skogskojor för övernattning. Det är sjön Purkijaure som vi inte har vågat köra över ännu. En grund sjö med tre älvar som rinner in i sjön. Det ger lite dåliga isar på vissa ställen. Dessutom så huggs det mycket skog i vårt närområde just nu. Detta gör att de slingor som vi brukar kunna köra inte är tillgängliga för tillfället. Men vi har slingrat oss omkring och haft vår tältcamp som basläger. Distanserna har blivit runt 30km/dag vilket är ganska normalt såhär års.
Redan nu börjar vi se att en del vandringsälgar börjar dra sig in i vårat område. Dessa älgar som varje år sätter skräck i oss då de inte alltid är så pigga på att flytta sig för våra hundspann. Annars så har vi en eller ett par uttrar som lattjat omkring på några ställen. Uttern är helt klart på väg tillbaks vilket är otroligt glädjande då den har varit riktigt illa till under en period. Fuktig luft med underkylt regn drar in över skogarna. Molnfronten drar iväg och det klarnar upp fint. Startklara efter ett lunchstopp. Dagarna är korta såhär års och vi får en del körning i mörker. Vatten värms i den hemmagjorda vattenvärmaren. Torrfodret blötläggs sedan i isolerande kylbag och efter en timme har det absorberat vattnet och hundarna utfodras. Tändveden görs klar kvällen innan för att snabbt kunna tända kamin på morgonen. Vi var endast två man i det över 15 kvadratmeter stora tältet. Ändå lyckades vi i princip att utnyttja all plats tror jag.
Efter ett antal timmar bakom dataskärmen så är äntligen en första film färdigredigerad. Den är långt ifrån så som jag vill ha den utan jag ser det mer som en del av ett lärande. När man jobbar med redigeringsprogrammen så sällan som vi gör så hinner man glömma. Allt går så mycket segare, jag blir frustrerad och vill inte förstå att det egentligen är den som trycker på knapparna som är trög. Jag tror fortfarande att det är datorns fel. Nu är vi på banan och jag har en hel del oredigerat filmaterial så det är bara att fortsätta.
Här är en kort film från en halvdagstur med kanot i somras. Detta är en mycket enkel kanottur som passar de flesta. Den sker direkt i anslutning till Jokkmokk och vår kennel på Skabramsjön.
Kanadensare, lägereld, tarp, kokkaffe och mycket mer gör att paddelturerna får en riktig vildmarkskänsla.Ännu en tur med kanadensarna är bakom oss. En fin tur med fiske, bärplockning, vandring, fotografering, intressanta samtal, eld, kaffekok och mycket mer. Pärlälvens naturreservat är en riktig pärla här i norr. Gamla skogar, sjöar, älvsträckor, myrmarker, lågfjäll och en hel del spännande småsjöar.
Denna vecka var ganska blåsig. Vågor som mätte runt 70 cm och mer när det var som värst, vilket inte är speciellt muntert då man sitter i en öppen kanadensare. Under nästan två dagar gjorde vi annat än att paddla just pga av vinden. Näst sista dagen väntade vi hela dagen innan vi sent på eftermiddagen sköt ut kanoterna. Vågorna var fortfarande hyfsade och kanoterna skuttade hit och dit.
Nätterna börjar bli allt mörkare och man kan verkligen känna att hösten har kommit till Lappland. Röken från den falnande elden letar sig in i det öppna tältet och sticker lite gott i näsan. Ute från sjön hör man storlommen skria och vildmarkskänslan infinner sig på ett skönt sätt. Man somnar gott och äntligen är sovsäcken så där efterlängtat lagom varm och skön. Det står en hel del riktigt fina öringar i detta området. Vi tar bara det vi äter och hoppas att även framtida generationer kan få uppleva samma som oss. Hjortron, hjortron och hjortron…men inte moget över allt ännu. Flippa är som våra huskys. Vilar när det finns tillfälle och är aktiva när det är läge. Humlorna arbetar frenetiskt. ’The winter is coming’! Våra tält och uppdragna kanoter ligger i en skyddad vik medan vi gjorde en kortare topptur upp på Farforita. En av middagsöringarna är säkrade! Mörkret sänker sig över sjöarna, skogarna och fjällen. Hösten har kommit till Lappland.
Med kanadensare färdas man lugnt och stilla. Man kan lasta god, tung mat utan att det tynger i en ryggsäck. Utan tvekan ett vildmarkens färdsätt!Med kanadensarna har vi nu paddlat i delar av Pärlälvens natureservat. Ett område som är känt för sin väglöshet och de gamla skogarna. Ett område med sann vildmarkskaraktär men ändå ett område där människor bott och levt under lång tid och än idag lever människor väglöst. Ett område som man från Försvarets Material Verk försöker lägga beslag på helt eller delvis som ett testområde för sin verksamhet om ni kommer ihåg höstens kamp ’Beslagta inte Jokkmokk’. (Gå gärna med i vår Facebookgruppen ’Beslagta inte Jokkmokk’ och håll dig uppdaterad om någonting händer. Vi kommer att behöva allt stöd vi bara kan få för att hålla FMV på avstånd.)
Under några dagar har jag färdats i detta område med ett engelskt par som mina gäster. Vi har paddlat, bakat bröd, vandrat, kokat kaffe, sovit i tält, halstrat nyfångad harr, abborre, gädda och öring. Ett område där man som icke fiskespecialist med lätthet kan äta fisk dagligen om man bara vill och lägger lite tid på fisket.
Att få sitta där vid en sjö med kanoterna uppdragna invid en lägereld och se solen sakta sjunka samtidigt som lommen skriker utifrån sjön. Se den obrutna skogshorisonten på andra sidan av sjön. Peta kaffepannan in i glöden för att värma en sista mugg kaffe. Att få se ryggen av storöringen som bryter den stilla vattenytan i sin jakt på mat. Att få känna doften från markerna och höra den tunga andhämtningen från de trötta hundarna som ligger bredvid… Livet där ute. Jag säger det om och om igen. Livet där ute på färd det är verkligen någonting alldeles speciellt. Pärlälvens naturreservat bjuder på fina uddar och torra tallbackar för nattläger. Flippa, min trogne och grymt råtuffa assistent i björnmarker. Smörstekt färsk öring med lite salt. Ett annalkande regnoväder. Kokkaffe…vad annars? Mina engelska gäster hade aldrig fått fisk före denna tur.
