Just nu kan vi köra en slinga på 33 km och en annan tur på 42km. Imorgon skall jag försöka utvidga spårsystemet med ytterligare 10km. Det är så pass lite snö att man kan bara dirigera ut hundarna vart som helst. Det är helt perfekt ledarhundsträning och till helgen skall det komma ännu mer snö! Vad mer kan man begära egentligen?
I Fredags var jag på ett informationsmöte som jag givetvis inte var inbjuden till. Man har nämligen fått tillstånd från Länsstyrelsen att avlysa ett lika stort område till. På svenska innebär det att vi som har verksamhet i området måste flytta på oss.
Människor som bor i detta område rycks dessutom bort från sina hem med kort varsel. Människor som har sina stugor i området och har detta som sitt livsparadis måste flytta på sig. Detta i Sverige 2014. Jokkmokkguiderna och många fler företag har turer inbokade i området inför den kommande säsongen och vår möjlighet att färdas i stora delar av vårt arbetsområde upphör. Vi har produkter som varit insålda till slutkund sedan ett år tillbaks eller mer. Internationella resebyråer som har dessa produkter i sitt produktutbud. Kunder och kontakter som vi arbetat med under flera år för att detta skall fungera.
Under våren 2015 har man fått tillstånd att avlysa området under följande perioder; 2/2-1/3, 9/3-1/4 samt 13/4-5/7 2015. Detta är ett område som används av flera företag runt om i Norrbotten. Bara från Jokkmokk är vi tre slädhundsfirmor, två skoterföretag, tre kanotföretag osv som drabbas direkt. Vi kommer att få ett märkbart inkomstbortfall!
När jag påpekade detta med besöksnäringen som inte ens var inbjuden till mötet så kontrade Vidselsbasens chef, Mats Hakkarainen med följande: ’Du vad bra att du är här. Vi vill nog prata lite närmare med dig senare. När vi har utländska gäster så vill ju de ha någonting att göra på sin fritid.’ Jag kan bara konstatera att öppet inför gruppen försöker han att ’köpa’ mig. Jag är ingen ryggradslös nematod så givetvis avvisades hans förslag.
Vad skall vi leva av här i glesbygden? Vad skall vi göra på vår fritid om vi inte får vistas i markerna? Hur skall vi kunna fortsätta att försörja oss när det fortsätter såhär? Ska vi verkligen tillåta att markerna och försörjningsmöjligheterna tas från oss som bor här ute i landets periferi?
Norrländska Socialdemokraten (NSD) är den dagstidning som idag följer denna utveckling. Följ dem på nätet så får ni en inblick i hur tongångarna i samhället går.
Självklart är Lemmelkaffe ett kokkaffe. Vad skulle det annars vara? Självklart skall det helst kokas ute i det fria men ibland vill man ju dricka kaffe hemma och även där är det riktigt bra. Lemmelkaffet är mörkrostat och det har en lite bränd nötig smak. Det är noga med hur man doserar det och faktum är att smaken på detta kaffe blir bäst om man använder salt. Kokas det allt för starkt så blir det en skarp upplevelse då tungan är krullad i minst en vecka efteråt. Svagt kaffe däremot är inte heller hälsosamt.
Nu kommer nått sånt osexigt som anvisningar till hur man doserar kokkaffe. Oftast har vi mått som två nävar i en skogspanna, häll på kaffe tills en skogsmus kan vandra över torrskodd osv. Skall man vara mer exakt så är det ett (1) kaffemått som motsvarar en rågad matsked per 1,5 dl vatten.
Skall man då köpa Lemmelkaffe? Priset är ca 79-99kr/500g. Ganska dyrt med andra ord. Smaken är egentligen varken mer eller mindre bra än annat lite bättre kokkaffe. Köper man Lemmelkaffe handlar man av ett Gällivareföretag vilket är bra. Jag ser detta kaffet som en kul grej. Kanske en bra julklapp eller give-away till företagsbesökare och till vänner som har allt utom kokkaffe. Vad jag önskar är att Lemmelkaffe kommer med en ekologisk variant. Då blir valet helt givet!
För lite norrländsk kaffekultur så tycker jag att ni skall följa Lemmelkaffe på Facebook. De har även en egen youtubkanal med några roliga filmklipp.
Här kommer lite kaffeporr…
Håll tyst – Lemmel Kaffe from Rolf Nylinder on Vimeo.
Idag blev det en 48 km tur med två av spannen. Vi eldade, drack te, kokade korv och vilade lite på spåret. Mörkret sänkte sig och man märker tydligt att dagarna blir allt kortare. Hundarna är i bra form då de gick lika hårt ut som de gick hem. Känns riktigt lovande även om vi inte har fått exakt så mycket träning som vi hade önskat.
Neoprenstöveln är helt vattentät. Jag har plumsat runt en hel del i bäckar och blötmarker. Inget vatten ännu inte kommit in utifrån. Däremot så bildas det en del kondens inuti stöveln. Skotork, golvvärme eller en annan varm plats är ett måste efter en dags användning. Annars kommer de att bli sunkigt våta efter någon dags användning.
Som vandringsstövel är detta inget jag rekommenderar. Den är inte byggd för längre vandringar med tung packning. För kanoting, gårdsarbete, jakt, hundträning osv. är den ett riktigt bra val. Vibramsulan på denna stövel ger ett helt okej grepp för mitt lite enklare användningsområde. När jag tar en titt på stöveln så efter ett års hård användning så är den ännu helt oskadad. Den tycks alltså även vara rätt så slitstark.
Förra vintern använde jag denna stövel mycket mer än jag tänkt då jag gjorde inköpet. Denna Grub’s stövel har ett 12mm tjockt neoprenskaft. På marknaden hittar man både tjockare och tunnare. Med två yllesockar i min stövel så klarade ner under -15C utan minsta problem. Vid lägre temperaturer än så, vill jag däremot ha mer vinteranpassad fotbeklädnad.
Neoprenstövlar är helt klart någonting som jag kan rekommendera. Exakt vilket märke och modell du väljer är upp till dig. Jag har hört många nöjda användare av olika märken. Själv köpte jag mina Grub’s Snowline 12.0 på Kvikk i Jokkmokk för närmare en tusenlapp.
Andra vinterskor som vi har testat och kommer att testa:
Neos Adventurer
Neos Navigator
Jörn vinterkänga
