Förra veckan hämtade vi hem två pigga små valpar. Jesse och Flow-Joe från Frida och Andreas på Isandes kennel i Tjautjas utanför Gällivare. Valparnas pappa är vår egen Working Husky Åman. Mamman är en intressant krabat. Fugitives Beata vars far varit dö sedan länge. Hon är nämligen resultatet av en insemination med frysta sperma från Zeros Huston. Blir valparna bra kan detta blir riktigt betydelsefullt för vårt framtida avelsarbete med arbetande Siberian Huskies.
Här hemma rumlar nu Jesse och Flow-Joe omkring en hel del på gården tillsammans med våra tre border collies. Det blir kortare promenader, de får komma in och kissa på köksgolvet, bada i sjön och allt annat som valpar har lust att göra.
På vår kennel råder för övrigt ett smärre kaos. Vi har nämligen 18 tikar som löper. Alla som har en hanhund kan ju bara tänka sig hur våra dryga 20 hanhundar reagerar. Faktum är att tikarna i och för sig inte är speciellt mycket lättare de heller. Vi är hur som helst inte utan sysselsättning! Beata är en mycket behaglig hund att umgås med. En glad valpägare. Kärlek. Jesse. Flow-Joe.
Annie och Johnny följde uppmärksamt oss för att försöka förstå om de verkligen skulle in till fåren eller inte. Steg ett i vallningen är att ’tända’ hundarna så att de får ett sug och intresse för fåren.Under helgen gjorde vi en kortare tur ner till Bosse och Bibbi i Piteå. Det var valp- och fårvallningsträff med våra två unga borde collies Johnny och Annie. Vallningen är någonting som jag gärna skulle pysslat mycket mer med. Arbetande hundar som jobbar tillsammans med och löser uppgifter. Kan det bli bättre? Det finns väldigt många likheter med slädhundskörning.
Flippa följde givetvis också med och hon imponerade helt klart på mig. Det är nog fem år sedan hon hade kontakt med får. Nu gick hon in i fållan med fåren och stencoolt gjorde hon det hon skulle. Lungt. Fint och med pondus. Annie och Johnny har vi en lång spännande resa kvar med innan de gör ett bra jobb med fåren. Anlagen finns där och det krävs helt enkelt timmar tillsammans med får i olika situationer för att de skall utvecklas.
Under eftermiddagen svängde vi förbi Elisabeth och Dennis för att kolla in de två siberian valparna som vi bokat hfrån deras vaalpkull. Cammi, från vår c-kull är modern och pappan är Kasper som gått Iditarood med Yvonne och Kenneth Dåbakk. Blodslinjer från två kennlar där hundarna verkligen är riktigt använda och testade. Det blir helt klart intressant att följa dessa små krabater från valp till vuxen slädhund för att se om det är en bra kombination. Flippa vibrerar av lust att få jobba med fåren. Här är en hund som helt klart har intresse! En korg med valpar… Cammi ger väldigt mycket mjölk så valparna är tämligen feta och runda.
Drömmen om det perfekta hundspannet och vita vidder.Idag har det gått en trend i att man skall ha många slädhundar, stora spann och stora kennlar. Stort spann har helt enkelt blivit någon typ av status. Vad man inte tänker på är att många hundar skall matas, tränas, skötas och dessutom så skall hundgårdarna mockas dagligen. Arbetet ökar liksom kostnaderna med antalet hundar. Man blir inte mer hundspannsförare för att man kör ett 14-spann än man är om man kör ett en-spann i nordisk stil!
Fördelarna med stora kennlar finns dock. En av dem är att man får ett bra avelsmaterial. Man kan behålla stora delar av sina valpkullar och man får ett brett utbud av hundar som man kan bygga sitt avel på. Arbetar med sina hundar och kör turister eller använder dem för transporter så finns det fördelar med tillgången till fler hundar. Man kan då utföra mer arbete/större grupper/fler transportspann osv men det förutsätter ju dels att man har dessa kunder men även att man kan hantera hundarna så att de blir funktionella arbetshundar. Ett mindre vältränat spann kan många gånger vara effektivare och trevligare än ett stort spann som man inte arbetat med. Det är många turistförare som gått en mörk ekonomi tillmötes då intäkterna helt enkelt inte ökat proportionellt mot antalet hundar som man skaffat sig.
Nackdelarna med stora kennlar är lättare att hitta. Det kostar tid och pengar att hålla många hundar. Alla hundar skall tränas och skötas och i min värld är det inte god djurhållning att ha hundar som bara står utan att aktiveras. Det är inte heller god djurhållning om man tvingas köpa billig hundmat bara för att man inte har råd med kvalité.
Många hundar kräver en helt annan struktur i träning och aktivering. Man får inte ut alla hundarna på en träningstur utan spannet måste delas. Dels delas för att olika hundar kanske har olika kapacitet men även för att det helt enkelt blir allt för stora spann att hantera på en gång.
När du planerar din kennel skall du tänka igenom hur just du skall aktivera dem. Vad skall du använda hundarna till. Vad är det minsta antalet du verkligen behöver och sikta inte mot vad som är max vad man klarar av. Hur många kan du köra då det är dåliga snöförhållanden. Hur många kan du utfodra om hundmaten stiger med 20%. Mitt absolut bästa tips är att försöka hålla kenneln på minsta antal hundar som man har behov av helt enkelt. Om det sedan är en-spann eller 14-spann måste just dina behov avgöra. Fler hundar betyder fler timmars arbete per dygn. När man har fler hundar blir det ännu viktigare att man inte glömmer individerna i flocken. Halva året ungefär är sommar och hundarna skall tränas och skötas då också ifall ni missade den lilla detaljen…
Full av rackartyg!Hemma på kenneln fortsätter våra valpar att växa. De är nu riktigt livliga och man kan se på tikarna att de är måttligt intresserade av att vara mammor just nu. När vi skall in och mata dem, leka med dem eller mocka så hänger det klasar med valpar i byxbenen, skosnörena och de är överallt.
Träningen för att göra dessa små krabater till funktionella arbetshundar har börjat. I princip så är de dagligen ute ett längre pass i rasthagen där de rumlar omkring. Här lär de sig att umgås med andra hundar. Dels våra Border Collies men även med varandra och några av de andra vuxna slädhundarna som vi har. Hundar som växer upp med mycket hundar runt omkring sig blir ganska ointresserade av andra hundar oavsett deras storlek. Detta gör att spannet i körsituationer i princip aldrig bryr sig i andra hundar, oavsett om de väger 50kg eller 2kg, som finns där vi arbetar.
Hundar som lever aktivt som valpar bildar större fysisk kapacitet. Man skall kanske inte regelrätt fysträna dem men däremot så kan de gärna springa och leka med varandra. Det bygger deras koordination, muskelmassa och syreupptagningsförmåga. Alltså skall träningen ske utan press men gärna lustbetonad och det viktigaste är att de skall kunna lägga sig och vila då de blir trötta.
Inkallning lär vi valparna då vi matar dem. Jag ger alltid samma signal då jag sätter ner matskålen som jag ger dem då jag vill att de skall komma till mig. Signalen förknippas med någonting positivt och inkallningen börjar att sätta sig sakta men säkert.
Många av dagens hunddressörer menar att man alltid skall vara positiv mot hundarna. Det är någonting som jag inte riktigt får ihop i alla lägen. Därför lär jag dem vad ordet ’nej’ betyder. Det sägs jag då jag öppnar hundgårdsdörren och de inte får komma ut. ’Nej’ i kombination med att de bestämt knuffas bort från grinden. Samma ’nej’ som jag sedan använder om de tuggar på en sele, prövar att stjäla mat osv. På samma sätt markerar ofta valparnas mamma vad som är nog, med en bestämd signal och en efterföljande markering ifall de inte lyssnar. Jag tycker att detta fungerar bra att försöka göra som hundarna gör sinsemellan.
Nu närmar sig valparna åtta veckors ålder och ännu har vi egentligen inga valpar bokade. Normalt brukar vi ha en lista på folk som vi inte kan sälja valpar till då vi behöver alla själv. Så vet du någon som söker en arbetande Siberian Husky så be dem kontakta oss. Working Husky Ebba. Lätt att känna igen med sina fläckar. Working Husky Fenja. Mörkt viltfärgad så som många hundar på faderns sida. Valparna får vara ute i rasthagen såpass länge att de lär sig koppla av. Detta ger en typ av lugn åt hundarna. De lär sig att koppla av trots möjlighet till aktivitet. Susietievan Arial. Det tar helt klart på energin att föda och fostra en kull valpar.
Frågan är nu vilka skall vi behålla…På vår kennel här hemma råder kaos. För tillfället har vi nog 12 löptikar och ett gäng blindgalna hanhundar. Det innebär att flera gånger per natt måste jag ut i hundgården och visa mig. Oftast är det inga problem men ibland får jag säga åt tikarna att de inte skall jucka på varandra eller be någon av hanhundarna att gå och lägga sig i kojan istället för att flåsandes stå vid nätet.
Valparna i de två kullarna som vi har växer och frodas. Åttan bor ute med sina sju småttingar. Hennes kull är vår E-kull. Arial bor ännu inne med sina fyra välgödda valpar. Hon får bo inne ett tag till främst pga platsbristen som löpperioden ställt till med. Det gör att golvet skuras säkert tio gånger per dag.
Inne har vi ju även våra tre border collies. Flippa är van valpar och hon är van att gå in som extramamma. Vad som däremot imponerar är att både Annie och Johnny är jättefina med valparna. De är ju själv bara dryga 4-5 månader och leker tokbrutalt med varandra. Med småvalparna i båda kullarna är de helt annorlunda. De är mjuka och lyhörda.
Hundlivet är så vardagligtligt för mig att jag ofta glömmer att skriva om detta i bloggen. Det är ingen märklighet att de skall avmaskas, att de börjar äta riktig mat, att de öppnar ögonen, att de börjar gå och så vidare. Det är en del av det naturliga. Ändå är det alltid väldigt kul o se hur de för första gången slickar på lite hundmat och hur de liksom tänder till och börjar försöka att dia i sig en uppblött torrkula. När de plötsligt upptäcker att det finns en värld utanför mammans mjölkbar och vingligt ger sig ut på upptäcktsfärder i sin närmiljö. Fast bäst är ändå när de är rutinerade slädhundar som jag kan lita på i vått och torrt. När vi gjort några säsonger ihop och vi börjar det riktiga teamworket. Då njuter jag som mest av att vara uppfödare, hundägare och hundspannsförare. Siberian Husky är en social hundras som inte skall slåss och bråka. Äter de ihop utan att tjafsa så är det bra träning i att maten vaktar man inte, den äter man fort! Johnny in action med valparna. Han biter så mjukt och försiktigt i dem. Ännu en av E-valparna. Attityd och energi är viktigt på arbetande Siberian Huskies.
