Nu är vi på rulle söderut sedan några timmar. Livet på luffen har börjat riktigt bra. Just nu sitter jag bak i bilen och dricker te, äter godis och har det bra. Volker som till vardags kör ambulans sitter vid ratten.
Hundarna är matade och de åt hyffsat. De skiter kanonfint och känns lugna och mycket glada. Sånna frågor som kommer att uppta 100% av vår tillvaro under de närmaste dygnen.
Vi har med oss 21 tävlingsdugliga hundar. Som det ser ut just nu är det Xara som är på avbytarbänken men det kan snabbt ändra sig.
Working Husky Rut (på bilden) är en av mina sju ledarhundar. Hon hade valpar i höstas så hon har betydligt färre mil i benen än de andra. Hon rör sig lätt och fint. Hon är tuff på arbete och i fronten på spannet ökar ofta farten ganska bra.
I förgrunden ett Arctic ALpine Design WBT3. Det röda tältet bakom är ett Hilleberg Nammatj 3GT. Bilden är tagen på vår hundspannstur igenom Sareks nationalpark 2012.Arctic Alpine Design WBT3 med förlängd absid. Absiden är rymlig och ger möjlighet till matlagning samt skydd mot väder och vind. Innertältet är ljust och ger en rymlig känsla. Ventilerna är bra och är försedda med en remsa ’liggunderlag’ som håller ut den. Detta är mycket bättre är Hillebergs aluminiumtråd som alltid blir knölig.
Snömattorna som sitter monterade på tältet är enligt min mening på tok för små. De skulle behöva 10-20 cm mer tyg för att fungera riktigt bra när man skottar fast tältet. I och för sig en lätt åtgärd i den egna symaskinen. Tältet är vägt på ett norrländskt reko sätt. Man väger det komplett med linor, pinnar, stänger och tältpåse.
Arctic Alpine Design WBT3 är ett mycket trevligt tält. Ljust och i stort väldigt bra sytt. På just vårt tält fanns en liten miss på en av bågkanalerna. Northstar fixade tältet väldigt snabbt och smidigt. I UTE-magasinets test klagar de på att bågkanalerna är trånga vilket vi absolut inte kan hålla med om. Kanalerna är trängre än på t ex Hillebergltält men stängerna glider väldigt lätt i kanalerna så det utgör inget problem.
Nu är vårt Arctic Alpine Designtält använt väldigt lite. Det kommer att finnas kvar i vår ägo och bli väl använt. Slitstyrka, stormtålighet osv. får man egentligen svar på först efter några års flitigt brukande.
Min slutsats blir att tältet är riktigt bra och mycket prisvärt. Om jag far på en extrem vinterfjälltur får detta tältet inte följa med som enda tält. Mitt absolut förstahandsval där förblir Hilleberg. Inte för att jag sett några brister hos Arctic Alpine Design utan snarare för att jag av egen erfarenhet själv vet vad Hillebergstälten faktiskt klarar av.
Tältar du mestadels i skogen och på sommarfjäll så är detta tältet ett mycket prisvärt alternativ. Trotts det låga priset skall det inte jämföras med lågpristälten på marknaden då det gäller kvaliten. Detta är troligast ett tält som tål betydligt mer än prislappen säger. Tältbågarna är färgmarkerade så att rätt stång hamnar i rätt kanal. Titanpinnarna gillar jag skarpt medan de små tunna runda tältstickorna får stanna hemma. Stånghållaren till tälbågarna hade gärna fått vara rymligare. Lite pickligt att pyssla med dessa om man har vantar på sig. Detta är liknande variant som Hilleberg använde sig av för 20 år sedan. Slitstark men picklig. Här är sömmen som inte var riktig på vårt tält. Tråden hade gått av på något vis. Superservice från Northstar i Malmberget. Vi han knappt skicka tältet förns det var fixat och tillbaks.
Du valde alltid din väg och körde till 100%. Även denna gång. Jag hoppas för din skull att det blev rätt. För alla oss som är kvar och med våra ögon ser det mer ut som du tog fel väg.... Fast vad är rätt och dav är fel?1991 När jag kom till Jokkmokk och ekologilinjen var första gången jag stötte på Låtta. Ganska snabbt slog vi oss ihop och kom att vandra några år sida vid sida igenom livet. Runt Låtta hände det alltid saker, eller rättare sagt hon såg till att det alltid hände saker. Gasen i botten och grymt målmedvetet. Känslorna fanns alltid med och människor runt omkring var viktiga.
Det var tillsammans med Låtta som jag från början startade företaget Jokkmokkguiderna. Jag minns hur hon full av entusiasm målade dåvarande logga på broschyrerna med vattenfärger. Vi hade nämligen inte pengar för att trycka fyrfärg men broschyrerna skulle vara i fyrfärg. Då gör man broschyrerna i fyrfärg.
För sina vänner ställde hon alltid upp till max. Så säger man ju alltid i såna här texter men den Låtta som jag känner gjorde verkligen det! Mådde någon av hennes nära dåligt kunde hon släppa allt för att hjälpa. Såg hon något som var fel eller tokigt så tog hon den matchen.
Den privata sökinsatsen som genomfördes i Gällivare var fantastisk och det hade mycket väl kunnat varit Låtta som sökt efter någon annan. Helt i Låtta-anda med andra ord.
…fast Låtta hade nog fått det till ett internationellt Barensprojekt som hade fått vilken NATO övning som helst att blekna, hon hade helt enkelt en sån förmåga.
Det så ledsamt att hon inte finns mer. Tänker mycket på alla som hon lämnat bakom sig och som nu frågar sig varför?
Vill du hedra Låtta så ta hand om folk runt omkring dig. Stå upp för orättvisor och är något fel i världen så se för guds skull till att ändra på det och det omgående. Lev livet så att du verkligen känner att du lever. Och du!”Ta på dig tummvantarna så livet inte rinner mellan fingrarna…” som en vän till Låtta kommer ihåg att hon brukade säga.
Vad skönt. Nu har jag fått skriva av mig. Flera dagar har mest varit som ett vakuum. Lämna gärna era minnen som kommentarer här nedan.
De gånger vi har tagit en senare lunch har det redan börjat skymma. Korta dagar denna tid på året kan man konstatera.Sitter nu hemma efter tre dagar ute. Vi har kört mellan 30-40 km/dag. Hundarna känns snabba och uthålliga. Lugna och fina i situationer då vi kör under vägbommar, över öppna bäckar osv. Detta trots att vi har få mil på hundarna denna säsong jämfört med andra. Vist har vi tränat men vi har inte kunnat köra de riktigt långa passen och inte heller lika många dagar på rad. Det är främst under November som vi tappat.
Under denna tur körde vi våra ordinarie träningsslingor. Killarna var tekniskt duktiga och hanterade stubbar, tunt snötäcke, skarpa kurvor, vägbommar osv. riktigt bra!
Två nätter tillbringade vi i Västra Skabramsjön. Vi bodde i vanliga fjälltält och lagade mat på bensinkök och över öppen eld. Vi hade bara ca 3 km hem till kenneln men ändå väldigt fint! Det slår mig ofta hur otroligt det är att man kan få bo så nära naturen.
Nu väntar fyra nätter hemma i en vanlig säng innan nästa tur. Imorgon kommer en ny dag med helt andra arbetsuppgifter på schemat. Jag ska berätta när det är utfört! Kanske sista turen med Olga. En av våra fantastiska ledarhundar. Om några dagar flyttar hon till Piteå och en mindre kennel. Hon saknar farten då det går fort. Det kommer att bli bättre för henne men vist kommer vi att sakna våran goa Olga. Såhär testar vi isarna... Skickar två gäster före så de kan se om det håller. Som grrupp ska man nämligen alltid hålla guiden på torraste platsen! (sanningen är att de ritade något) Underbaraclara visar ju endel om matlagning på sin blogg så då gör jag också det! Här ligger vår tältcamp vid Skabramsjön. Månen är nästan full där bakom molnen.
Boken Under Polstjärnan. En sliten bok tyder på att den är välläst.En bok som ligger mig varmt om hjärtat är ’Under Polstjärnan’ av Hans Andersson. Denna bok har flera korta episoder varvat med teckningar och målningar av författaren. Hans var en författare, konstnär, naturkämpe och härlig människa. Jag kommer garanterat att återkomma till hans alster senare i min blogg.
Saxat ur boken ’Under Polstjärnan’: ’Vindkantring
En dag i början av oktober.
Vinden hade vänt. Det disiga och osedvanligt milda vädret har bytts mot kylig västvind som får träden att böja sig.
Kvällshimlen är dramatisk. En gigantisk stapel av moln i vilda färger reser sig över oss. Molnstoderna tycks färdiga att glida isär och välta över ända.
Skogsbarriären står svartviolett i siluett mot en blek västerhorisont under molnmassorna.
Jag älskar detta väder, dessa färger och den stämningen som råder strax innan snön och vintern ska kommer.’
Under Polsjärnan
ISBN 91-518-1633-4
av Hans Andersson utgiven 1983 på Bokförlaget Prisma.
Återfinns idag på antikvariat eller bibliotek.
Tack Hans för allt du gjort för Jokkmokk! För alla härliga böcker och ditt arbete med skogsskyddet. Tyvärr så avled Hans förra hösten. Här kan ni läsa en fin artikel av Tor Lundberg i NSD om Hans Andersson. Här trollbinder Hans Andersson och Ingvar fjällvandrare med berättelser från gågna tider. Här på Saltoluokta fjällstation. På väggen bakom till vänster hänger dessutom 6 av Hans tavlor.
