Browsed by
Etikett: Siberian husky

God Jul och Gott nytt år i efterskott

God Jul och Gott nytt år i efterskott

Nyårsafton_jokkmokk_4
Lägereldar, kokkaffe, falukorv, fläsk, renkött, bullar, möten och samtal mellan människor.
Det har varit några hektiska dagar och än är det inte över. Jul och nyårshelgen blir bara större och större för oss. Det är många gäster som vill uppleva en vit jul eller en vit nyårshelg norr om Polcirkeln. Det tycks dessutom som att väldigt stor del av dessa gäster vill åka hundspann på en kortare tur. Jag tror att vi kan räkna enbart uppemot hundra tyska gäster som åker eller skall åka hundspann plus en del andra såväl svenska som internationella besökare.

Under självaste tolvslaget stod jag i år nere i hundgården och kollade så att ingen av hundarna blev oroliga av fyrverkerierna. Som det sköts. Den mest intensiva militärövningen skulle ju blekna i jämförelse. Raketer är inte miljövänliga och de är inte gratis. I andra delar av världen är det människor som inte har mat eller tak över huvudet. Det dör en kvinna varannan minut i världen under förlossning och pga effekter från förlossningar hörde jag på radion. Om varje läkare kunde få ett ynka par engångshandskar per förlossning runt om i världen skulle den dödssiffran sjunka. Ett par engångshandskar som kostar runt en (1) krona per par.

Där stod jag i min hundgård och lyssnade på raketerna som dånade över Jokkmokk. Då kommer dessa tankar och man inser hur galen denna värld är. När skall människans dumhet upphöra? Sköt just du raketer också? Har du egentligen tänkt på vad miljöpåverkan av raketer? Har du någonsin tänkt på vad dessa pengar skulle kunna göra för någon annan människa istället?

Om jag skall önska någonting inför detta år som kommer så är det att fler människor börjar tänka och reflektera över livet och dess väsentligheter. Snälla, börja tänk om du inte redan har gjort det!

Nyårsafton_jokkmokk_2
Ibland i tältkåtan, ibland vid något vindskydd, ibland bara på spåret i skogen. Vi varierar våra fikaplatser ganska mycket.

Nyårsafton_jokkmokk_3
Jowiks Flippa hittar den rätta looken… ’Jag svälter, husse ger aldrig mat till mig…’

Nyårsafton_jokkmokk_1
Rambo, en av våra hjältar som flyttar släden längs spåren i skogarna runt Jokkmokk.

Nyårsafton_jokkmokk_5
Efter varje tur så finns det alltid lite att göra…

December rullar på

December rullar på

Hundspann_decemberturer_1
En grill och kaffepaus under en av de längre träningsturerna.
December månad rullar på Hundspannsurernaoch vi kör hundspann för glatta livet. med gäster är glider på i en jämn ström. Inte för mycket och inte för lite. Senaste dagarna har det mestadels varit tretimmarsturer med fikapaus i skogen. Columbia, Österrike, Ryssland, Australien, Nederländerna, Sverige, USA, England, Frankrike osv. Helt klart internationella gäster som söker efter en vinterupplevelse.

Mellan jobben försöker vi att hinna med några längre träningspass med de hundarna som eventuellt kommer att gå långdistanstävlingarna i vinter. Som längst har vi varit uppe mot 90 km. Nu börjar vi se vilka hundar som inte kommer att plockas ut till tävlingsspannen. De längre turerna ger en hel del svar på hundarnas uthållighet och arbetsvilja.

Hundspann_decemberturer_2
Nu tar det ett tag innan man får se solen igen…

Hundspann_decemberturer_4
Rasmus, strömlinjeformad.

Hundspann_decemberturer_3
Nu är fullmåneperioden över för denna gång.

Hundspann_decemberturer_5
Grill och kaffepaus under en kvällstur. Fika är alltid nödvändigt!

Ville, du fattas oss…

Ville, du fattas oss…

Working_husky_ville_3
Blicken, öronen ja hela hunden som bara vill vara till lags. Klart man känner sig som en svikare när man utdelar en dödsdom.
Ett tungt men oundvikligt beslut har fattats och nu finns inte Ville längre. Ville var en Siberian Husky som ursprungligen kommer från vår egen uppfödning. Han såldes som valp men kom tillbaks till oss i februari i år. Orsaken var att han hade bitit både den förre ägaren och deras vuxna dotter. Dessa incidenter hade hänt under stressiga startsituationer precis innan spannet skulle iväg. Men det är ändå helt oacceptabelt.

Jag tog honom i mitt spann och givetvis tuggade han på mig ett par gånger första dagen. Stresstuggade alltså. Men Ville fick jobba hårt i spannet kan jag lova och efter första dagen upphörde tuggbeteendet tack och lov. Han blev istället världens kelgris med alla våra gäster. Såväl vuxna som barn. Han var helt enkelt en mycket krävande arbetshund som hade fått arbeta lite för lite.

I höstas då vi satte igång träningen var allt frid och fröjd. När distanserna ökades till över 30km började vi se att han inte riktigt hängde med. Var det mentalt, värmen eller? Vi började med tiden att ana att han hade en stelhet i sitt ryggslut. Under en längre tid fick han vila och behandlades med antiinflammatoriskt och smärtlindring. Tyvärr helt utan förbättring. Det har varit med tungt hjärta som vi sett att effekten av behandlingen helt uteblivit.

Vår filosofi är att ingen hund skall leva med smärta. Det är vi helt obevekliga i. Men jag saknar verkligen hans grova nos och att borra fingrarna djupt i han tjocka päls. Ville var en fantastisk färdkamrat på fjället. Han gav alltid allt i selen. Hur ont hade han haft utan att visa någonting?

När en hund avlivas så saknar man dem alltid. De fattas. Jag glömmer inte heller de hundar som jag har haft sedan 1984 då jag började. De finns ännu där i minnet. Det är tur att hundgården är full av andra fantastiska hundar som är goa på sina olika sätt. Men det är ändå alltid en tomhet. Alltid.

Working_husky_ville_1
Snöstormar, rasterna på barfläckar, pauserna med lägereld. Ville njöt verkligen av livet där ute.

Working_husky_ville_2
Ville som han alltid var. Tillgiven och kärleksfull.

Unghundar och fikatur

Unghundar och fikatur

Fikatur_unghundar_3
Toolik som är nyinflyttad för säsongen hittade ett träd…
Snöförhållandena i Jokkmokksområdet är i det närmaste perfekta för hundkörning just nu. Vi har gaska mycket spår, både kortare slingor på 15-20km men även några längre alternativ. Vi har sedan ett antal veckor tillbaks haft en strid ström med gäster. Inte dagligen men i det närmaste. Det är inte stora grupper utan kan handla om ett par, en familj eller mindre grupper. Egentligen helt perfekt.

Vi har grupperat kenneln efter de som är aktuella för tävling och de som inte skall gå tävling. I den senare gruppen har vi unghundarna, ett fåtal äldre hundar samt nyinköpta hundar för denna säsong. Denna grupp är alltså de hundar som inte har alla rutiner som vi önskar.

Idag fick jag just denna grupp av hundar på en fikatur med fyra småspann. Det var mycket studsande, lintjorvande och pipande hundar under fikapausen. Stressande för husse men nyttigt för både hundar och mig. Det är bara att tålmodigt fortsätta att utsätta dem för detta så kommer de att vara lugna och rutinerade om några veckor.

Fikatur_unghundar_1
Man kan nästan ana att Masi och Dee som är mer rutinerade skäms över Tooliks upptåg. Nu ska man ju inte förmänskliga hundarna men…

Fikatur_unghundar_2
Rymlingen Hilima tillbaks och jobbade hon inte lite bättre än tidigare eller är det bara en önskan? Söt och trevlig är hon iallafall!

Siberian Huskyn Hilima är hemma igen

Siberian Huskyn Hilima är hemma igen

Siberian_husky_hilima_1
Det är en nöjd Hilima som nu vilar här i stugan.
Efter flera dygns oroande och letande efter siberian huskyn Hilima så har vi äntligen hittat henne. Fast egentligen så hittade hon oss. På morgonen vid 05.30 så rullade jag in med bilen i Arvidsjaur efter en sömnlös natt. Skotern var med och jag styrde direkt mot Statoil som har 24h öppet för att tanka skoter med soppa och mig med kaffe.

Stina ringer då på min mobil. Hillima har hittat tillbaks till de andra hundarna. Kvällen innan så hade nämligen Stina kört ett spår med hundspannet runt Arvidsjaursjön. Antagligen så har doftspåret gjort så att hunden har kunnat följa spåret fram till de andra hundarna. När sedan Lena öppnade dörren till huset så sprang hon glatt in i huset.

Hilima är jätteglad, pratar och har som massor av saker att berätta. Militära skjutfält med skottlossning, bilvägar, -30C som vänder till plusgrader, stadsvandring på natten inne i Arvidsjaur, snöskotrar, folk med hundar och mycket mer. Hon är klart tunnare nu och aptiten är det inget fel på. Hon sover här inne i vår stuga och tycks trivas kanon med det.

Det kommer ett blogginlägg lite längre fram med lite tips på hur man kan organisera letandet efter en hund. Skall man hitta en hund så går det snabbare om man arbetar systematiserat så det kommer lite tankar om detta. Sist men absolut inte minst vill jag tacka alla som på ett eller annat sätt hjälpt till. Det är verkligen en intressant kraft som uppstår hos folk när många olika personer gör lite vardera. Tack alla ni är guld värda!

Siberian_husky_hilima_2
Trötta och nöjda kan man lugnt säga!