Att jag har ett underbart jobb behöver jag inte betvivla. Att få arbeta med hundar som teamworkar med mig är helt underbart. Att få möta alla dessa människor från hela världen är otroligt givande. Att jag får färdas i denna natur. Korta dagar men ett fantastiskt ljus. Europas sista ödemark.
De senaste dagarna har varit annorlunda. Igår tränade vi ihop med Nina Skramstad som kört upp från södra Norge. Här har vi bra spår och möjligheter för att träna långa distanser med släde. Tidigare år när vi har tävlat i samma klass så har jag alltid känt att hon kan få vara snabbare än mig. Hon kör ju trots allt för Norska landslaget och då ska ju kanske inte jag komma där hur som helst med mina ’turisthundar’. Det Nina inte vet är att i vinter så kommer jag att köra ifrån henne på Femundlöpet. Vet bara inte hur jag skall förklara det utan att såra henne.
Idag blev det fikatur tillsammans med Karin och Juha från grannbyn. De jobbar liksom oss med slädhundsturer. Vi parkerade spannen sida vid sida och de dryga 40 hundarna lade sig ganska snabbt ned och kopplade av. Fikaträning med främmande spann är kanonviktigt för oss som arbetar med detta. Stina och jag blev bjudna på grillad korv, kaffe, te och bullar. Historierna avlöste varandra innan vi styrde våra spann hemåt.
Just nu kan vi köra en slinga på 33 km och en annan tur på 42km. Imorgon skall jag försöka utvidga spårsystemet med ytterligare 10km. Det är så pass lite snö att man kan bara dirigera ut hundarna vart som helst. Det är helt perfekt ledarhundsträning och till helgen skall det komma ännu mer snö! Vad mer kan man begära egentligen?
Idag blev det en 48 km tur med två av spannen. Vi eldade, drack te, kokade korv och vilade lite på spåret. Mörkret sänkte sig och man märker tydligt att dagarna blir allt kortare. Hundarna är i bra form då de gick lika hårt ut som de gick hem. Känns riktigt lovande även om vi inte har fått exakt så mycket träning som vi hade önskat.
