En genomarbetad förrätt som färgmässigt är perfekt..Under den senaste veckan har jag haft Saltoluokta Fjällstation som utgångspunkt. Det brukar innebära god mat, dvs fjällmat. Vi har även hunnit med en del kaffekok utomhus vilket aldrig kan vara fel.
Middagarna har vi intagit i form av trerätters fjäll-middagar i restaurangen. Luncherna på fjället utomhus samt hos Siv och Acke i Pietsaure.
Janne och jag har hjälpt till lite i köket med bland annat mycket goda råd, coachat deras arbete och så har vi fått diska lite som belöning. Det arbetet resulterade idag i att min efterrätt var specialdesignad för just mig. Köks och serveringspersonalen består uteslutande av verkligt fina människor som vill Janne och mig väl. Rökt röding, Gahkko och lite kaffe på det. Pietsaure hos Siv och Acke. Potatissallad, grönsallad och lingonsylt på tunnbrödsrulle. På denna langas det dessutom några rejäla slevar stekt renskav. Jag känner hur glad jag blir då kockarna lägger ett personligt engagemang i varje gästs mat. Här är jag lycklig med min egen efterrätt… Fluorsockerbeströdd hummer med vingar av lime på en grädd bädd… En efterrätt som innehåller allt från hav till ko. Givetvis kommer jag att återgälda köks och serveringspersonalen för denna fina gest, men det ska komma som en överraskning…
Rustik atmosfär i huvudbyggnaden där tiden står stilla på något sätt.Landade i Saltoluokta igår mitt på dagen. Sedan dess har det blivit en del planering av den kommande Singel i Salto veckan som Janne och jag ska hålla i. Inget betungande arbete direkt utan mycket dricka te, snacka med folk, gå små svängar med kameran och fotografera, bada bastu, dricka lite kaffe osv.
Mellan olika turer och jobb så landar jag gärna på Saltoluokta fjällstation, såväl sommar som vinter. Det är så lätt att släppa alla måsten som hänger över då man är hemma. Man kan läsa några kapitel i en bra bok, lyssna på lite musik i MP-3 spelaren, fika och snacka med folk. Små pauser som behövs för att man ska må bra.
Det slog mig att vi är nu fler i Jokkmokk/Gällivare som försörjer oss som guider. Mirja träffade jag i Kebnats där hon samlade ihop sin grupp inför en cykeltur till Sitasjaure. Christian dök upp på kvällen i Salto. Han kom från Nikkaluokta och skulle nu direkt på nästa vandringstur söder om Ritsem. Västerut mot Stora Sjöfallet. Vi kan ju inte klaga på dagens väder. På Saltoluokta fjällstation finns det nästan alltid tid för te och kaffepauser.
Männen, myterna och legenderna…Många frågar sig vilka dom är, varför pratas det så mycket om dem och är de verkligen så fantastiska som… de själva tycks tro?
Under flera år, jag kommer faktiskt inte ihåg hur många men nog är det 10 i alla fall. Jaja…Under flera långa år, igenom mörka tider, svåra väder förhållanden, extrema situationer och med svälten som följeslagare har Janne och jag varit ledare för Singel i Salto.
Singel i Salto är ett arrangemang för personer som vill uppleva fjällen på ett bekvämt sätt. Helt sonika dagsturer från Saltoluokta fjällstation. Varje kväll avslutas med en middag i restaurangen och bastun är alltid varm efter dagens vandring. Singel i Salto är ingen raggningsvecka utan egentligen skulle den hetat Solo i Salto men då skriver inte tidningarna om det och bokningarna sjunker. Målgruppen är de människor som vill resa till fjällen men som inte hittar någon kompis som kan följa med dem just den veckan.
Janne är den pedagogiska delen av vårt samarbete. Han kan klockan, skriver dagsprogram och veckoprogram, planerar och strukturerar. Min del i det hela är… Jo, jag följer också med ut på turerna och så äter jag middag med gruppen. Jag kan betydligt fler växter än Janne och många är de gånger då jag fått visa honom vägen tillbaks till fjällstationen då han förvirrat irrat bort sig bland videsnåren.
Singel i Salto 2012. Männen, myterna och legenderna will be back! Man ska alltid ta sig själv på absolut största allvar… Ja…sånt är livet!
Föräldrar och barn får prova på att åka korta turer som varvas med hundkramar och klapp.Barn och familjeveckan fick avsluta säsongens körningar. Vist kan det ännu dyka upp jobbkörningar men inget mer är bokat. I år gick flytten hem ganska smidigt då flera hundar och utrustning redan var hemma.
Hundarna hemma blev glada då vi rullade in på gården och hundarna som kom hem blev glada för att vara hemma igen. Ja, hundarna tycks alltid bli glada oavsett man far iväg eller kommer hem. Tror att de gläds åt aktiviteter och förändringar. Bilen och släpet lastas med all utrustning som vi har släpat hit under den gågna säsongen. Flippa somnade utan problem i bilen på vägen hemmåt.
Fikapauserna såhär års på barfläckarna är fantastiska. Här satt vi i 2-3 timmar och drack te o kaffe. Utsikten är oslagbar. Givetvis lyckades jag somna...på arbetstid... Jag har just avslutat en hundspannskurs i Saltoluokta. Några fina dagar med en gäst. När man kör med en gäst blir ekonomin inte den bästa men det är väldigt avkopplande. Vi har haft endast 11 hundar så det är nästan som semester.
Nu idag ska jag köra barn och familjeveckan innan hundarna styrs över älven och lastas på bilen för hemfärd. Arbetssäsongen är slut. Det är fortfarande mycke vinter kvar så jag hoppas på några fler turer på egen hand. Korta som långa. Working Husky Rambo njuter av fikapausrna.