Jenkis 24 stycken siberian huskys som tränas för VM 2013 i Alaska.Senaste veckan har vi haft en släng av någon magsjuka på kenneln. I olika omgångar blir hundarna lite magsjuka. Riktigt lösa magar och uppkastningar samt att de slutar att äta. Ser vi det i tid så får hundarna stanna hemma från träning och jobb, annars behandlar vi det på spåret och det går oftast riktigt bra. Största problemet är uttorkning och ibland får man en passagerare i släden.
Jenki med hela sin Fugitive’s kennel har varit förbi på vägen hem från träning i Kirunaområdet. Däruppe hade han också fått magsjuka på sina hundar. Nu har våra hundar träffats så risken eller förhoppningen är stor att vi har bytt smittor.
När vi siktar på tävlingar så är det riktigt bra om man kan få magsjukorna på hundarna innan tävlingssäsong. De bygger upp ett immunförsvar som gör dem tåligare under själva tävlingen. Bara på Femundlöpets korta tävling är det över 100 stycken 8 spann som skall starta. Ni kan ju bara gissa hur mycket smittor som kan spridas där. Magsjuka hundar i början av ett löp kan orsaka att man måste bryta helt och hållet. ’Clint Eastwood’ eller Fugitive’s Rob som han egentligen heter… Ett av ’flappi-öronen’ som Jenki införskaffat som sällskapshund. Dålig aptit eller bara bortskämd?
Missade norrskenet med kameran då det var som bäst. Här iallafall ett litet smakprov.Hemma efter en tvådagarstur med hundarna. Med på turen följde ett engelskt par som spontanbokade några dagar tidigare. De skulle ju ändå till Stockholm och Göteborg så varför inte en liten avstickare till Jokkmokk!? De ankom måndagen och vi drog direkt ut med spannen och nu på tisdag sitter de på tåget söderut igen.
Norrsken stod högt på deras önskelista förutom att köra hundspann. Norrsken fick de dessutom ganska mycket av. Killen kunde enligt sin plan, mitt på en frusen sjö, med norrskenet dansandes på himlavalvet över svenska lappland fria till sin blivande fru.
Natten blev sedan riktigt kall och termometern visade på -16C under förmiddagen. Natten hade nog varit under -20C och dessutom var det ganska fuktig luft. Vaknade några gånger under natten och svor över min ajungilak sovsäck som inte riktigt räcker till längre. Med tiden så tar sovsäckarna helt enkelt slut. Elda och laga mat tillhör ju livet eller hur… Fikastopp ute vid Purkijaure.
Vi far ut i dagsljus och kommer ofta hem i mörker.Som vanligt är vi först ut på en del av skoterlederna.Bäckar som inte har frusit, håligheter som måste skottas igen och isar som skall kollas. Idag körde vi en bit av Kvikkjokksleden från Jokkmokk.
Ute på gården står även några slädar fullastade för en övernattningstur. Det blir två dagar med ett engelskt par. För ungefär ett år sedan körde jag en övernattningstur med fyrhjuling och hundspann. Förra vintern kom ju snön betydligt senare än i år.
Efter dagens skoterkörning har vi nu spår som blir ungefär 50km. Kommer att bli kanonbra som träning. Till den kommande helgen hoppas vi på att kunna öppna upp leden vidare västerut, men vi får se vad tiden räcker till. Vi bygger broar efter skoterlederna med våra gamla lastpallar som kommer med all hundmat.
I år blev stamlinorna från Oinakka svarta.Draglinor är något som vi ser som förbrukningsmateriel. Speciellt de vi använder till storspannen. När 10 eller 16 hundar kastar sig framåt och fyra gäster sitter på släden vill man att det ska vara bra prylar. Därför byter vi draglinorna vart annat år till storspannen.
Vi föredrar repöverdragna stamlinor av stålwire. Det ser snyggare och trevligare ut än rena virelinor. Dessutom så slits draglinor/nacklinor, som vi har av polyetenrep mindre än då man kör med stamlinan av ren vajer.
Det är mycket viktigt att pressningen av låshylsorna är rätt gjorda. Om wiren skulle vara plastad så måste plasten skalas bort där hylsan pressas på wiren. Detta är absolut avgörande för hållfastheten då annars kommer den att börja krypa/släppa med tiden.
En stamlina som börjar bli nött och rostig bör skrotas. Börjar den fransas så att det sticker ut små vassa ståltrådar skall den utan tvekan slängas. Är viren skadad så kan man nämligen inte räkna med att den håller full styrka längre. Utan förvarning kan den då smälla av.
De äldre och använda linorna som är i bra skick plockar vi ihop till småspannslinor för 4-spann upp till 8-spann. Det gör att alla slädar i princip är färdiga med linor så vi kan koncentrera oss på själva körningen istället för rackla med prylarna. Den bakersta sektionen bör vara försedd med en ’kaos’ (överst i bilden)som gör att viren inte viker sig. Den får då en jämn böj runt karbinen. Det är snyggt att låshylsan är täckt med krympslang men egentligen ganska dumt. Man kan då inte se om den börjar glida i pressningen.
Chicks, den lilla tjejen som faktiskt kan springa fram om man har lite tålamod med att allt inte blir helt rätt. Men hon är förlåten då hon ännu är ung.Förvinterjobben är i full gång. Har nu kört kortturer två dagar i rad. Från början av säsongen är det alltid lite ovant att packa ryggsäckar, komma ihåg allt som skall med som sjukvårdsmateriel, fikaprylar, extralinor osv. Successivt kommer man igång och snart kan man förbereda spannet medan man fortfarande sover.
Solen ligger lågt över horisonten. Snart kommer den inte ens att orka upp och förbli borta under några veckor. Personligen så saknar jag den inte men däremot så är det så fantastiskt när man väl får se den igen. Hur den ligger som ett glödande klot strax ovan trädtopparna. Man inbillar sig riktigt hur den värmer fast det är rena rama fantasierna. Flyttar vi hundarna en mil eller två så kommer vi åt miltals med oplogade skogsbilsvägar. Omkoppling sker. Var god att vänta! Här kopplades spannet om från fyrhjulingen till släde då det inte går att starta med släde direkt från kenneln ännu. Solen mitt på dagen, rakt i söder, från vår gård.
