Browsed by
Etikett: Kungsleden

Möteshysteri

Möteshysteri

Möteshysteri
Annika från Swedish Lapland kör som vanligt faktaspäckade argument för besöksnäringen. Åter igen visar hon en tydlig riktning åt vilket håll vi arbetar.
Känner att jag håller på att drabbas av någon slags möteshysteri. De senaste dagarna har det nog varit minst 6 timmar möte per dag. Viktiga och bra möten som känns väldigt relevanta för turismen och vår framtid. Trevliga samtal runt kaffekoppar men ack vad jag vill ut och träna hundarna nu.

Laponia rádedibme – ett öppet rådslag om besöksnäringen inom Laponia var först ut. Här träffades några turistentrepenörer, samebyar, Naturvårdsverket, destinationsutvecklare m.m. Samtalet kretsade kring de nya föreskrifterna för Laponia, alla parters problembilder och funderingar och en del annat. Intressanta samtal på ett öppet och avslappnat sätt. Detta känns riktigt bra inför den kommande framtiden även om allt inte blir som jag önskar.

Därefter en intervju med Strukturum där vi fick ge vår syn på turismutvecklingen i Jokkmokk, flaskhalsar, möjligheter och mycket annat. Både sett från ett Jokkmokksperspektiv men även sett ur vårt företags synvinkel. Givetvis blev även detta samtal om markanvändningen och hotet från skogsbruket, gruvetableringar och vindkraftsparker. Ett mycket givande samtal och jag uppskattar verkligen Strukturums initiativ att försöka kartlägga behoven och hjälpa oss små entreprenörer inom olika branscher.

Destination Jokkmokk träffade jag en kväll ett stort gäng studenter från Naturturismutvecklingsprogrammet i Jokkmokk och studenter från LTU. Studenter som alla vill arbeta inom event och besöksnäring. En tydlig signal på att det även är en attraktiv näring där man kan tänka sig att arbeta i framtiden.

Fjällens besöksnäring och framtiden i Swedish Lapland hette det sista samrådet denna vecka. Här handlade samtalen omkring infrastrukturen i fjällen, markanvändning, turismens utveckling och dess ekonomiska tillväxtfart som är hissnande jämfört med de andra basnäringarna i vårt land. Intressanta samtal om hur vi skall arbeta på lokal nivå i kommunerna och på regional nivå i Swedish Lapland.

En reflexion från min sida är att besöksnäringen håller på att tuffa till sig en del. Gemensamt börjar vi resa oss, organisera oss och visa på en gemensam riktning. Vi vill nått och vi tillför något till samhället. Det glädjer mig massor att det numera är så självklart att vi pratar om en turism som inte skall köra över lokalbefolkningen utan att den skall utvecklas på ett skonsamt sätt gentemot människor och natur. Vi pratar om att vi är en näring som också skall finnas med i markanvändningsplaner. Spelreglerna håller på att ritas ut.

Singel i Salto 2014

Singel i Salto 2014

Singel_i_saltoluokta_5
Vyer, prestationer, samtal och en hel del kaffe. Här på toppen av Lulep Gierkau 1139 möh.
Singelvandring i fjällen är nu över för i år. Som vanligt har det varit en mycket trevlig vecka. Det är på många sätt så overkligt att detta är mitt arbete det som är andra människors semester. Att få bo på Saltoluokta Fjällstation, äta deras trerättersmiddagar, träffa natur och fjällintresserade människor och knalla omkring på fjället med min kamera. Alla göromål hemma kopplas bort då jag vet att Stina tar väl hand om hundar och email osv. Det är också roligt att få arbeta i team tillsammans med personalen på Saltoluokta Fjällstation och med Janne som hyrs in som guide liksom jag. Det är många människor som jobbar med att få allt att rulla. Skeppare, vaktisar, kockar, serveringspersonal, receptionsfolk och till och med stationschefen som gör sitt.

’Blir det några par?’ är en fråga som jag ofta får av folk som hört talas om detta. Självklart så händer det. Men jag tror inte att det händer mer på denna vecka än på någon annan tur. Flera som kommer på Singel i Salto är inte singel. Flera av dem som är singel är inte så sugna på att hitta någon ny partner. Folk anmäler sig nämligen till denna vandringsvecka just för deras vänner, respektive osv kanske inte har samma intresse eller kanske inte har semester samtidigt. Men för att inte sabba myten så vist händer det att folk träffas och visst händer det att vi något år senare får raporter om giftemål och barn.

Årets Singelgrupp bestod av 26 deltagare. En ganska stor grupp för att fjällvandra med. Det har gått bra men jag känner tyvärr att jag inte riktigt har hunnit med att träffa alla och detta med namnen var ju helt hopplöst för mig. Nu är jag riktigt trött och kommer att sova gott här hemma. Trotts att gruppen som vanligt har varit väldigt bra och hjälpsam så är man på spänn och slappnar inte av förrns man vet att arrangemanget är i hamn.

Singel_i_saltoluokta_1
Förutom någon störtskur som här med hagel så har vi haft jobbigt molnfritt och stekhett.

Singel_i_saltoluokta_3
Flippa håller givetvis koll på gruppen så att jag kan koncentrera mig på kaffedrickandet.

Singel_i_saltoluokta_4
Pietsaure och besök hos familjen Kuoljok är alltid lika trevligt.

Singel_i_saltoluokta_2
Kvällarna har bjudit på fantastiska solnedgångar. Det har blivit en hel del klassiska solnedgångsbilder som kommer senare.

Landad på Saltoluokta Fjällstation

Landad på Saltoluokta Fjällstation

Saltoluokta_fjällstation_1
Saltoluokta Fjällstation har som sagt också riktig sommar.
Nu är jag landad på Saltoluokta Fjällstation sedan igår. Dagen har gått till att planera och förbereda den kommande veckan. Givetvis så har det hunnits med kaffe och sånt också. Ikväll blir det middag med dagens grupp av Singel i Salto. Janne och jag håller i veckan vilket vi gjort i säkert tio år eller nått sånt.

Saltoluokta Fjällstation är för övrigt som vanligt väldigt trevligt. Personalen, gästerna, byggnaderna, miljön osv. Jag vet inte hur ofta jag brukar rekommendera folk att boka en helg eller en vecka på stationen. Göra dagsturer eller avsluta/börja långturer här. Saltoluokta är helt enkelt en pärla i vår fjällvärld som måste upplevas.

Saltoluokta_fjällstation_2
Skoterparkeringen är förtillfälligt väldigt ledig.

Saltoluokta_fjällstation_3
Flippa badar och svalkar sig.

Saltoluokta_fjällstation_4
Club Sinkadus. Har dom verkligen alla rättigheter eller…

Vattenfall briljerar inte direkt

Vattenfall briljerar inte direkt

Vattenfall_vattenmagasin_2
Man är inte kaxig när det är stora vakar direkt bredvid isleden. Här gäller det att verkligen kunna lita på sina hundar då det dessutom är svårt att bromsa stora spann på isen.
Vattenfall har ännu en gång spolat bort isleden mellan Saltoluokta och Kebnats. Än en gång förnekar de att isleden påverkas negativt av ett ökat vattenflöde. Än en gång tar de inte ansvar utan erbjuder enbart transport av personer över den havererade isleden. Skotrar, hundar, slädar och materialtransporter vill de inte veta av. Detta på en isled som de enligt vattendomen är skyldiga att hålla öppen tom 1 maj. Under de två senaste åren har isleden stängts under sista veckan i april. Som tidigast, under min tid i området, har den stängt sista veckan av mars.

I år såg det jättebra ut med en istjocklek på över 40 cm långt in mot slutet av April. På två till tre dygn med ökat vattenflöde så förvandlades den till ofarbar. Eftersom att man inte inser eller erkänner kopplingen mellan vattenflöde och isens tjocklek så förvarnar man inte heller personalen som kontrollerar isleden att de bör kolla lite extra.

Problemet idag blir att om jag hamnar på fel sida med mina hundar när leden stängs så flygs inte hundar och slädar. Jag har då 60-70 km över fjället till nästa väganslutning. Folk som kommer med skotrar vägras även de att få sina skotrar lyfta över till väganslutningen. Saltoluokta fjällstation, Björkuddens fiskecamp och Pietsaure sameviste är turistannlägningar som blir avskurna från vägförbindelse plus ett antal små guideföretag som Jokkmokkguiderna. Besvikelsen på Vattenfall är stor utan tvekan.

Vattenfall är det företag som har byggt ut våra älvar i Jokkmokkskommun. När man byggde ut älvarna så förstörde man fiskevatten och gjorde hela dalgångar till stora vattenmagasin. Vid lågvatten är de torrlagda magasin med gyttjiga stränder. Våra möjligheter att färdas längs älvarna har förstörts och de tidigare säkra färdvägarna är idag livsfarliga på långa sträckor.

NSD skriver följande tre artiklar om isleden i år:
’Isvägen försvann på några dagar’
’Isvägen – Hett diskussionsämne i många år’
Läs extra noggrant det sista stycket. Vattenrättsansvarige på Vattenfall kan inte yttra sig i frågan om isleden försvunnit onormalt tidiget eller ej. Däremot har hon full koll på iskvaliten i vinter… Detta är kvalificerat svammel!’Vattenfall: Behovet på elmarknaden styr’

Vattenfall_vattenmagasin_1
Vattenmagasinen är inte heller lätta att passera. Isen blir som ett månlandskap.

Vattenfall_vattenmagasin_3
…men en liten varningsskylt har man kostat på sig! Eller är det Länsstyrelsen dvs vi skattebetalare som fått pröjsa denna?

Full vinter och säsongsavslut

Full vinter och säsongsavslut

Hundspann_vårvinter_lappland_4
Porten till Sareksnationalpark.
Säsongens sista veckotur med gäster. Valet stod mellan en tur norrut mot Kebneområdet eller en lugnare tur söderut i Sareks utkanter. Väderprognosen lovade bra före och efter att ha lyssnat på gästernas önskemål så styrde vi söderut.

När snön blir blöt och kornig sliter det hårt på tassarna. Många hundar får djupa sprickor i trampdynorna så det är bara att socka och smörja. Det har gått bra men för tassarnas skull så är det bra att hundarna får lite vila nu.

Även denna tur har annars gått bra. Trevliga och roliga gäster som vanligt. Fina körförhållanden, trevligt folk efter vägen, fikapauser i solen med kokkaffe, hundar som är glada osv.

Flera hundar småhostar nu sedan ett par dagar. Om det beror på kennehosta eller något annat vet vi inte. Dee blev dålig där ute och fick åka släde. Hon hade ett djupt gurglande i lungorna vilket kan tyda på lunginflamation. Allmäntillståndet var bra och hon visade inga tecken på feber. Har alltid med pencillin så det sattes in direkt. De kan få sk. kemisk lunginflamation om de äter snö, som de gör när det är varmt. Det blir för mycket och därefter kräks de och om detta sker under färd kan de dra in det i lungorna vilket kan orsaka lunginflammationen. Det gurglar fortfarande från henne men hon är riktigt pigg och glad så tiden får utvisa.

Hundspann_vårvinter_lappland_1
Bra hundspannskörning på bra snö med hundar som är i toppform.

Hundspann_vårvinter_lappland_2
Vid flera tillfällen kunde vi beskåda de mäktiga havsörnarna. Gul näbb och gula fötter. Vit stjärt och den karrakteristiska formen av en ’flygande planka’

Hundspann_vårvinter_lappland_3
Vaken i Laidaures östra del bjöd på massor av olika fåglar. Främst ett stort antal sångsvan men även knipor, tranor, vadare, havsörn, sjöorre eller svärta osv.

Hundspann_vårvinter_lappland_8
Andrew in action. Gräva och bo i snö är tydligen ovanligt för en Australiensare.

Hundspann_vårvinter_lappland_6
Andrew in bed… Han var mycket nöjd och hade sovit gott och skönt hela natten.

Hundspann_vårvinter_lappland_5
Jokkmokkskorv och kokkaffe!

Hundspann_vårvinter_lappland_7
Dee, den motvillige passageraren.