Möteshysteri
Känner att jag håller på att drabbas av någon slags möteshysteri. De senaste dagarna har det nog varit minst 6 timmar möte per dag. Viktiga och bra möten som känns väldigt relevanta för turismen och vår framtid. Trevliga samtal runt kaffekoppar men ack vad jag vill ut och träna hundarna nu.
Laponia rádedibme – ett öppet rådslag om besöksnäringen inom Laponia var först ut. Här träffades några turistentrepenörer, samebyar, Naturvårdsverket, destinationsutvecklare m.m. Samtalet kretsade kring de nya föreskrifterna för Laponia, alla parters problembilder och funderingar och en del annat. Intressanta samtal på ett öppet och avslappnat sätt. Detta känns riktigt bra inför den kommande framtiden även om allt inte blir som jag önskar.
Därefter en intervju med Strukturum där vi fick ge vår syn på turismutvecklingen i Jokkmokk, flaskhalsar, möjligheter och mycket annat. Både sett från ett Jokkmokksperspektiv men även sett ur vårt företags synvinkel. Givetvis blev även detta samtal om markanvändningen och hotet från skogsbruket, gruvetableringar och vindkraftsparker. Ett mycket givande samtal och jag uppskattar verkligen Strukturums initiativ att försöka kartlägga behoven och hjälpa oss små entreprenörer inom olika branscher.
På Destination Jokkmokk träffade jag en kväll ett stort gäng studenter från Naturturismutvecklingsprogrammet i Jokkmokk och studenter från LTU. Studenter som alla vill arbeta inom event och besöksnäring. En tydlig signal på att det även är en attraktiv näring där man kan tänka sig att arbeta i framtiden.
Fjällens besöksnäring och framtiden i Swedish Lapland hette det sista samrådet denna vecka. Här handlade samtalen omkring infrastrukturen i fjällen, markanvändning, turismens utveckling och dess ekonomiska tillväxtfart som är hissnande jämfört med de andra basnäringarna i vårt land. Intressanta samtal om hur vi skall arbeta på lokal nivå i kommunerna och på regional nivå i Swedish Lapland.
En reflexion från min sida är att besöksnäringen håller på att tuffa till sig en del. Gemensamt börjar vi resa oss, organisera oss och visa på en gemensam riktning. Vi vill nått och vi tillför något till samhället. Det glädjer mig massor att det numera är så självklart att vi pratar om en turism som inte skall köra över lokalbefolkningen utan att den skall utvecklas på ett skonsamt sätt gentemot människor och natur. Vi pratar om att vi är en näring som också skall finnas med i markanvändningsplaner. Spelreglerna håller på att ritas ut.