Turen kommer bitvis att gå igenom något fjällpass. Dennaa bild från Kebnekaisefjällen 2012.Idag bär det av mot för mig okända fjäll på en tur som faktiskt heter okända fjäll. Kommer att leda en STF grupp från Årjosjokk upp till Abisko. Färden skall enligt planen gå öster om Vistas, via Mårma och igenom Lapporten ner till Abisko. Områden som jag ännu aldrig färdats igenom.
Kameran är med laddade batterier. Kommer att plåta som vanligt. Kanske kan det bli material som är användbart till något annat i framtiden. Känner mig verkligen privilegierad som får leva och färdas så mycket ute i fjällen och skogarna här i norr.
Stina kom hem igår efter en ridtur i Saltoluokta med Sofia på Vájal Ride in Sapmi. Turen hade varit kanonbra. Senare i höst är planen att Stina ska hjälpa till att rida hem hästarna över fjället. Idag blev det tydligen inte en enda bild. Ibland ska man bara uppleva.
Greater Laponia är ett område mellan Piteälven och Abisko. Från fjäll till skog. Bilden är från Tarradalen hösten 2012.Greater Laponia är ett område som nominerats som ett eventuellt Rewilding Europe område. Nu jobbar man på att förankra detta hos lokalbefolkningen. Inte ett allt för litet arbete. Många förstår och är nog väldigt positiva i det stora hela. Däremot så är det viktigt att alla får komma till tals. Allt för många gånger blir det lokala överkört. Idag var jag i alla fall på ett möte mellan Rewild Europe och lokala företagare. Åter kan jag glädjande konstatera att det finns många kloka och framåt företagare i området. Vi är många fler idag som är beroende av oexploaterade naturområden än vad det var 1993 då jag startade Jokkmokkguiderna.
Om Greater Laponia skulle bli antaget får vi ännu lite mer fokus på området för dess natur och kulturvärden. Allt som väger för att man exploaterar området på ett hållbart och skonsamt sätt är uppskattat från min sida. En motvikt till det traditionella exploaterandet av markerna kan vi verkligen behöva just idag.
Vad kommer detta sedan att utmynna i är ju nästa fråga? Här är jag starkt kritisk till tidigare projekt av olika de slag. Projektledare kommer och går. Lite resultat som består. Massor av fina utredningar och rapporter men oftast grymt lite verkstad.
Hela gruppen samlad i Nikkaluokta efter avslutad vandring från Abisko.Efter en veckas fjällvandring på Kungsleden har jag nu landat hemma i Jokkmokk. Med fem engelskmän och kvinnor har jag vandrat från Abisko till Nikkaluokta. Deltagarna kunde stoltsera med åldrar som 73år, 67år och ned till 48år. Imponerande!
Snöläget efter Kungsleden har varit mycket intressant. Under de första tre dagarna rådde alla fjällvandrare oss att vända om. Dalen var oframkomlig. Det var allt från forsande vatten i brösthöjd, stigar som var som älvar och 1,5 meter djup snö som man tydligen skulle möta efter leden. Många av historierna och råden vi fick var helt makalösa och skulle få minsta lilla nordpolsexpedition att te sig som en blek söndagspromenad.
Jag förklarade läget för gruppen och att vi tar en dag i taget dessutom är det ingen skam att vända. Alla mina deltagare var erfarna vandrare och hade förr varit med om både det ena och det andra. Med kaffe, te och trevliga samtal tuffade vi vidare in längs dalgången. Vi tog oss utan minsta lilla problem hela distansen som var planerad. Inga svåra vad men snöskor en dag igenom Tjäktjapasset var vår lösning. Sedan har vi inte slaviskt följt stigen och leden utan bäckar och jåkkar har passerats på de lämpligaste ställena.
Mellan Singi och Kebnekaise fick vi en riktig högsommardag. Klarblå himmel och gassande sol. På vägen ner till Nikkaluokta såg vi utslagna löv, blev myggbitna och mötte massor av folk. Under denna vecka har vi sett Fjälltätört, Rosling, Lapsk alpros, Fjällglim, Krypljung, olika vide som blommar, Fjällviol, Havsörn, Kungsörn, Alfågel, Fjällvråk, Blåhake, Snösparv, Fjällripa och mycket mer.
Nu är det massor av göromål här hemma. Stina har hittat lus på valparna, Rut ska paras i Norge, en av bilarna är paj och ska fixas, gräset klippas, ryggsäcken packas upp, hundslädar målas…och jag vill bara tillbaks upp till fjällen… En hel del blommor kommer igång såfort som snön försvinner. Här Krypljung. Går man tidigt på säsongen är det iregel myggfritt men kan istället vara blött bitvis. Nick sover. Han fick kanske 10 bilder då jag sov på luncherna men jag fick iallafall en bild av honom sovandes. Vi fick vandra totalt ca 10-12 km med snöskor. En riktig bonus för en vinterälskare. Vi banade oss väg igenom Tjäktjapasset med snöskor. Här ned några kilometer söder om själva passet. Vi bar med oss snöskor hela vägen. Man är en liten människa i ett storslaget landskap. Renarna släpper sina horn varje år. Dessutom är renen det enda hjortdjuret där båda könen har horn.
Abiskojåkken under september 2011. Kungsleden från Abisko till Nikkaluokta blir ett av mina nästa uppdrag. Ska vandra den sträckan med en STF grupp bestående av 5 engelsmän och kvinnor. Tydligen så är det första turen denna säsong som STF har längs den sträckan. I höstas lede jag samma tur fast säsongens sista.
Efter vad jag har hört så var det fortfarande skoterföre norr om Ritsem för några dagar sedan. Jag Oras inte av snö däremot så innebär smällt snö höga vattenflöden. Högt vatten innebär att vaden kan bli lite mer komplicerade än annars. Vad är en av de enskilt mest seriösa delarna av en fjällvandring. Varje vad skall hanteras med respekt. Vad ett vad är? Man vadar för att korsa en älv eller bäck såklart.
Den 17 Juni startar jag vandringen. Packningen planeras och jag följer med spänning väderutvecklingen. Jag har vänt och fått omplanera turer förr så det ligger också med i beräkningen som en back-up plan. Ett av vaden som gick väldigt lätt under vandringen i september 2011. Hur ser det ut nu i Juni 2012? En sommar som kommit mycket långsamt...eller är det tom fortfarande vinter där just nu?
Den trötta humlan på spången i Kebnekaise. 16 September 2011.För en dryg månad sedan var jag på Kebnekaises fjällstation. När jag gick på en av spängerna mellan byggnaderna satt det en trött liten humla på det grånade virket. Regndropparna hängde i luften och de flesta björklöven hade redan släppt från de små skruvade fjällbjörkarna. Trött satt den där och tog igen sig. Trött efter en sommars idoga arbete. Kanske hann snön komma innan energin hos den tagna fjällhumlan kom tillbaks.
