Att åter få stå på en släde bakom ett hundspann är bara underbart. Känna kraften från hundarna. Jobba lite för att hålla släden på rätt kurs i kurvor och i den såhär års lite knölig terrängen. Uppförsbackarna är också härliga när man får springa på lite själv för att assistera hundarna. Nu vill jag bar ut igen och köra längre och större spann. Färdas in i de Lappländska markerna.
Stina och jag fick först en tur med skotrarna på kanske 3 mil. Sedan for jag ut en vända till och sladdade upp allt. Nu ska det finnas spår till morgondagens första övernattningstur med gäster. Vi har inte riktigt vågat oss ut över Purkijaursjön. Den är lite lurigare med flera älvar som rinner igenom. Men till helgen kanske om det fortsätter att vara kallt och inget snöfall.
Många gånger räcker det att fräsa över dessa blöta områden med en skoter. Sedan låter vi det frysa och någon dag senare är det tjälat och farbart. Bäckarna bygger fixar vi provisoriska broar med lastpallar för att få dem farbara.
I Lördags började vi med vårt spår runt hemmasjöarna. Huggit med yxa och ispik för att verkligen veta att isen är trygg. Tydligen så har det frusit på riktigt bra. Lite snö på detta och vi kan köra släde. Än får vi hålla tillgodo med fyrhjulingarna som träningsredskap ett tag till. Hur som helst så har vi haft en trevlig tur på isen Stina och jag.
