Lastpallar använder vi där det är bäckar och kallkälladrag. Dessa täcks med snö och får frysa ihop.Nu har vi börjat fixa med skoterlederna så att de blir bra inför den kommande vintern. Ju tidigare desto bättre. I år tycks myrarna inte vara helt frusna som de varit de senaste åren. Gissningsvis lär vi nog bada någon skoter i något myrhål under den kommande förvintern. Skulle vara konstigt om vi klarar oss.
Många gånger räcker det att fräsa över dessa blöta områden med en skoter. Sedan låter vi det frysa och någon dag senare är det tjälat och farbart. Bäckarna bygger fixar vi provisoriska broar med lastpallar för att få dem farbara. Denna bro ska bära fyrhjulingar, skotrar och hundspann. Stina trivs med sin Lynx.
16 hundar som är startklara. Lägg märke till draglinorna som ligger på marken. Hundarna börjar bli riktigt lugna och lätthanterliga såhär långt in på säsongen.Det blev ett kvällspass med 16 av hundarna. Vi fortsätter att köra med fyrhjulingarna för att vara lite arbetseffektiva. Det är slädföre men då måste vi minst halvera spannstorlekarna då det ännu inte är bra nog för att använda slädbromsen. Redan nu så börjar träningspassen bli ganska tidskrävande.
På hjulingen bakom hundarna hinner man tänka mycket. Jag lyssnar på musik och njuter av tillvaron. Speciellt när man kör i mörker och kanske 4-5 timmar långa pass så hinner hjärnan jobba med både ditt och datt. Personligen så tror jag att det är riktigt nyttigt. Tid med sig själv alltså. Man kan inte dölja någonting eller fly från sig själv. Ju längre tid desto ärligare med sig själv måste man vara. Sammy en av träningsnarkomanerna. Hjulingen är lastad med reservutrustning, fika och snacks.
Snart är vi där igen och färdas över de öppna vidderna…Nu är det snart fjälldags känns det som. Bara någon månad bort. Midvintertid på fjället är inte det lättaste så då föredrar jag verkligen skogslandet. Tjärvedseldar, skyddande skog, de ringlande spåren igenom den snötyngda skogen och nätterna på släden. Men vårvintrarna ska tillbringas ovan trädgränsen. De vindpackade snölandskapet, de öppna vidderna där vindarna får fart som poeterna säger. För mig är det en otroligt viktig del av livet att få färdas och leva där ute.
Pajkal RADICAL 16H är utan tvekan en fluffigt härlig sovsäck.Pajkal RADICAL 16H är den vintersovsäck som jag investerade i inför förra vintersäsongen. När det gäller vintersovsäck så är det första man måste ta ställning till är om man vill ha en syntet eller en dunsovsäck. Dunsäckarna tycker jag blir skönare men framförallt kompaktare och lättare i förhållande till temperaturgränser jämfört med syntetsäckarna. Syntetsäckarna är däremot betydligt tåligare vad gäller fukt och om de skall tvättas ofta. Man skall också fråga sig om man anser att det är etiskt riktigt att använda dun och hur dunet är plockat.
Pajkal är ett Polskt företag som tillverkar dunutrustning. De är kända för att göra bra grejer med hög kvalité på dunet. När man köper dunutrustning skall man vara vaksam på hur mycket fjäder i förhållande till dun fyllningen består av. Yttertyget känns tunt men är starkare än man tror. Det vet jag för att någon hund har glatt bäddat ned sig i säcken under obevakade tillfällen.
Pajkal RADICAL 16H väger endast 1,5 kg och har en extremtemp på -40 C. Det gör att den nog är en av marknadens lättaste sovsäckar i förhållande till temperatur. Priset på 4999kr (30/10-2013) gör den troligen även till mest extremtemperatur per krona. Sovsäcken blir väldigt liten när den är ihop packad. Nästan skrattretande liten med tanke på att det är en fullfjädrad vintersovsäck.
De saker som jag inte gillar med min Pajkalsovsäck är att blixtlåset är allt för pillrigt. Det är litet och jag är rädd att det kommer att börja tjorva. Det är nackdelen med lätta prylar. Ännu efter ca 20-30 nätter är det fortfarande som nytt så mina farhågor är kanske överdrivna. Det jag är tveksam till är detta med dun om man tältar längre perioder. Då tror jag att det bildas is i dunet och isolerförmågan minskas. Själv föredrar jag att komma in och torka utrustningen med jämna mellanrum. Nu ligger jag oftast några nätter i tält och sedan in i stugvärmen någon natt. Då fungerar det kanonbra med en dunsovsäck.
En klar nackdel är att det är en enkelsäck. Att sätta ihop en sommar och en höst/vårsovsäck är egentligen en mycket bättre lösning för vinterbruk. Sover man i stuga så använder man endast den ena. Dessutom minskar man sitt utrustningsbehov med en hel sovsäck!
Sammanfattningsvis kan man säga att det är en mycket prisvärd och lätt vintersovsäck. Utrustning är svårt och det finns inte bara ett rätt val. Skulle jag idag köpa en vintersovsäck så skulle det fortfarande bli en Pajkal RADICAL 16H. Pajkal RADICAL 16H. Lätt och kompakt men ändå grymt fluffigt välkomnande.
Att hundarna gillar snö behöver man inte fundera över…Hundkörning är det som upptar största delen av våra dagar just nu. Det kom lite snö vilket är superbra för tassarna. Springa på sandpapper eller på bomull kan man kanske jämföra det med.
Vi har som delmål att köra en träningstävling i Kiruna 30 November. 2 x 10 mil. Just nu ser det tungt ut att få upp den distansen på hundarna. Nu kör vi runt 30-40km/tur. Vi har en bit kvar om man säger så. Dessutom så skall tävlingshundarna vaccineras mot kennelhosta vilket ger en ofrivillig paus från träningen. Vi får ta ett steg i taget.
Försäsongstävlingar är oftast bra. Hundarna får testa lite av tävlingsmiljön. Äta bland andra spann, köra om eller bli omkörd, man får eventuella smittor i form av diarréer så slipper man dem under säsongen/tävlingen. Dessutom så är det alltid roligt att träffa andra hundkörare. Kirunatävlingen är en träningstävling med fokus på att köra hund och ha det trevligt! Working Husky Rambo är en av de ledarhundar som jag trivs bäst med. Ofta startar vi i dagsljus och kommer hem i mörker.