Istället får vi njuta vidare av vintern. Stina har packat för en tvådagarstur med övernattning i ett kamintält. Det skall bli fortsatt kallt. Själv så packar jag inför Femundlöpet. Tränar hundar och försöker att strukturera upp allt inför tävlingen.
I morse kom Sten till vår sena frukost och drack kaffe. Därefter dök Björn upp till lunchen. Sedan kom Aron förbi när vi åt middag. Vem har sagt att livet i Lappland är ensamt och isolerat?
Under dagen blev det en fisketur med systersonen. Kanoten lastad med fiskeutrustning, en banan, paddlar och flytvästarna på. Gammelgäddor och abborrar var målet. ’Nä, Matti.’ Säger han plötsligt. Tre år gammal så insåg han att vi inte skulle få någon fisk. ’Vi ska välja gul, det är min favoritfärg.’ Kommer det helt naturligt från den lilla fiskaren. Stolt böjer han sig fram över dragasken. Greppar en gul jigg som jag inte kommit överense med. ’Matti, den här ska vi fiska med i vassen så får vi abborre!’ Han är hur säker som helst. ’Nä, i vassen är nog gammelgäddan.’ Påpekar jag lite försiktigt. Vill ju att grabben inte ska bli besviken. ’Du kastar. Jag vevar.’ Kommer det snabbt. Jag gör som han beordrat. Det är bra att barn vet vad de vill tänker jag. Kastar ut den lilla fula jiggen in i vassen. Räcker över spöet och förbereder mig på att paddla dit och ta loss ett bottennapp. ’NAPP…Jag har napp’ kommer det från den lilla fiskaren. Mycket riktigt så sitter det en liten abborre på kroken.
Första dagen följde Tor Henrik med sin kanot från Årrenjarka. När han vände fortsatte Flippa och jag vidare in i väglöst område. Kanoten har burits och svetten har lackat. Vid två tillfällen har vi haft björn runt oss om jag ska tro på Flippas signaler. Allt har inte bara varit lätt men det är exakt så det ska vara.
Turen gick från Årrenjarka. Först med kanoten under mig. Sedan med kanoten på mina axlar upp till Peuraure. Därifrån följde jag vattensystemet österut mot Karats. Mestadels paddlandes men även bärandes. Det har blivit massor av bra bilder och material till nått reportage och en paddelbeskrivning så det har inte enbart varit semester.
Som rutinerade vildmarksguider var det inga problem att snabbt göra nya planer. En fors som ligger betydligt närmare blev målet. Bilen stannades och vi lurvade iväg rakt ut bland grönsakerna. Efter en halvtimmes myggfightande träskvandring i videsnår så hittade vi tillbaks till bilen. Körde därefter fram till den vanliga, turistparkeringen och började fiska i älven.
Regnet kom och en av guiderna som jag även bor tillsammans med (inga namn nämnda) hade lämnat sina regnkläder hemma. Ryggsäcken blir ju lättare på det viset. En liten abborre senare och nått myggbett rikare traskade vi därefter lite moloket upp till bilen. Utan nykokt te eller kaffe styrde vi därefter bilen hemåt i ett stilla regn. Hur som helst så va det ändå trevligt att vara ute med er en liten stund, Cissi och Stina!
