Här är en av några bilder Lena visade. Denna beskriver upplevelserummet och vad som påverkar själva upplevelsen.I eftermiddag var jag på en kort men intressant föreläsning av Lena Mossberg om story telling och marknadsföring. Lena är professor inom turism och marknadsföring. Föreläsningen handlade i korta drag om möjligheterna att bygga företaget, produkten, destinationen osv med hjälp av story telling.
För vår del så tror jag att vi kan göra våra olika turer mer intressanta igenom att bygga dem runt en historia. Olika områden, tider på året osv ger produkterna olika storys. Så är det egentligen idag men vi är för dåliga på att visa det. Både i marknadsföringen men kanske även ute i fält.
Forskningen är ofta helt isolerad från oss i verkligheten får man ofta höra. Här har vi ett tydligt exempel på hur man kan göra för att näringslivet får ta del av universitetens kunskap. Lapplands kommunalförbund driver olika projekt och därigenom arrangeras bland annat föreläsningar som denna. Läraren satt i Kiruna och eleverna utspridda i norrbotten men sammankopplade via ja…vad det nu heter. Typ TV och webb cam.
Stina kör en fraktsläde med basutrustning inne i Sareks nationalpark.Idag var det sista inlämningen för åsikter på de nya nationalparksföreskrifterna för Laponia. Skickar man vettiga synpunkter senare så tar de säkert ändå emot dem. Det blir iallafall några förändringar på gott och ont.
Hundspann i nationalparkerna blir tillståndspliktigt är en av nyheterna. Det innebär alltså att det blir förbjudet för alla att framföra hundspann i nationalparkerna Sarek, Padjelanta; Muddus och Stora Sjöfallet. Man kommer att kunna ansöka om tillstånd. Detta är en inskränkning i allemansrätten som jag inte gillar.
Varför blir det tillståndsplikt på hundspann kan man undra. Det är vi hundspannsföretagare som är orsaken. Idag kör flera in i området utan tillstånd att bedriva kommersiell verksamhet och de ber gästerna säga att man är ett kompisgäng. Vintern 2011/12 var det mig veterligen endast ett företag förutom Jokkmokkguiderna som hade sökt dispens. Däremot så opererade minst fyra olika hundspannsarrangörer inom Stora Sjöfallet.
Fåseeee... Om jag skrapar här så kommer vattnet fram...Lyckades fånga denna bildserien igår på Stina. Texten under bilden är vad jag tyckte mig höra henne mumla. Jag ifrån säger mig allt ansvar för att det eventuellt kan ha blivit felhört pga. vind och dylikt. Personen på bilden har givetvis inget med bildtexterna och situationen att göra men det är iallafall Stina på bilderna. YES... Nu rinner vattnet bra igen! Men...varför fastnar det slask i vattnet här då??? ...men va F-N nu har det slutat rinna här???
Jokkmokk Iron Mines gjorde ett uppträdande som kanske visade företagets sanna nivå då det gäller hänsyn till människor och natur i området.Jokkmokk Iron Mines AB som är helägt av företaget Beowulf Mining PLC, höll under Torsdagskvällen ett sk samrådsmöte med Jokkmokksborna. Innan en provbrytning är man skyldig att ha ett samråd med allmänheten. Ett samråd som jag mer upplevde som en dålig information.
Bakgrunden är att detta utlandsägda företag prospekterar för gruvor i Jokkmokkskommun. Just nu är det främst Kallakområdet 30-40km väster om Jokkmokk man jobbar med. Man har även mutat in ett flertal andra områden. Bland annat är det Maivesområdet som ligger i utkanten av Pärlälvens naturreservat, Ruotevare väster om Kvikkjokk dvs i Laponia världsarvsområde. Finns infrastrukturen för att forsla malmen från området så blir det lätt att fortsätta med nästa gruva.
Under mötet fick gruvbolaget ett fåtal frågor om hur man har tänkt lösa vissa saker. Svaren som kom var slingrande och kändes oärliga. Då man saknade kunskap försökte man få det att låta bra istället för att man svarade öppet och ärligt.
På olika frågor svarade de i klartext bland annat att man kör över enskilda människor som bor i området om de är emot att få en gruva eller transportväg på sin bakgård.
Som sedimentdamm för uppumpat vatten kunde man tänka sig en vattentät container och då snackar vi provdiken på totalt 600 meter och det grundvatten som samlas i dem.
VD:n för bolaget berättade med stolthet att man hade en summa pengar insatt hos bergstaten som en garanti för återställandet av marken efter provbrytningen. Summan det rörde sig om är 50 000 kronor för att återställa 600 meter diken, eventuella läckage ur slamdammar, skador på skogen dvs återbeskogning osv. om de inte själva återställer det. Dessa 50 000 kronor visar sig dessutom vid granskning endast vara 30 000 kronor. Bolagets VD är med andra ord insatt värre.
Jokkmokks kommun är i behov av arbetstillfällen det är ett faktum. Vi skulle behöva en större seriös arbetsgivare men gårdagens sk samråd med gruvbolaget tycker jag tydligt klargjorde att Jokkmokk Iron Mines AB eller Beowulf Mining PLC saknar den seriositet som det krävs att driva ett sådan satsning. Jag hoppas att kommunens och länsstyrelsens folk som hanterar tillståndsgivningen har stake nog att sätta stopp för detta.
Vad kan man då som privatperson göra. Jo, fram tom den 11 Maj 2012 vill de få in synpunkter och då gärna skriftligen. Oavsett om du bor i södra Sverige eller i Jokkmokk så snälla skriv några rader där du förespråkar naturvårdshänsyn, hänsyn till renskötseln, hänsyn till turistnäringen och hänsyn till människor som inte är positiva till gruvetableringen. Är du positiv till gruvan så skriv och påpeka att det är viktigt att arbetstillfällena stannar i kommunen. Skriv att vi inte önskar lägenhetshotell med veckoarbetare som skattar på annan ort/land. Hjälp till att påverka nu! Dessa skall mailas till klara.eriksson@hifab.se. Mannen som ansvarade för naturvärdesinveteringen berättade stolt att de använt Steget Föres metod som kommer från Jokkmokksbygden. Steget Föremetoden bygger på att skyddsvärda arter ger området poäng.När frågan kom om hur många poäng man hade hittat så förstod han inte frågan. Sedan slingrade han sig och hävdade att man bara använt utvalda delar av Steget Föres modell. Det är bra att media finns på plats och håller ögon och öron öppna.
En riktigt skön vattentoa är bland det jag uppskatar mest då jag väl kommer hem från en säsong ute i skogen och på fjället.Fjällabstinensen är här. Jag känner på snön, kollar väderprognoser för olika fjällstugor och fjällstationer och läser kartorna. Vinterutrustningen är fortfarande framme och väntar på att bli använd. För att döva abstinensen blir det film, te och chips.
Jag får ofta frågan om det ska bli skönt att komma hem från fjällen. Faktum är att det jag saknar är inte mycket. Jag kan vara ute veckor utan att sakna en dusch eller min säng.
När jag kommer hem njuter jag däremot av att kunna kliva upp och gå på toa utan att det är ett jätteprojekt. Gå på ett golv hela vägen från sängen till dass. Ingen kärvande dragkedja i tältet, ingen drivsnö i kalsongerna, ingen nattlig promenad i pannlampans sken till ett fruset dass. Bara ett varmt och torrt golv. Fjällabstinensen kan ta sig många olika utryck och former.
