Under slutet av februari drog jag ut på den första veckoturen med tre gäster. Detta var en renodlad skogstur med Jokkmokk som både startpunkt och slutpunkt. Färden gick västerut från vår kennel och vi bodde både i vårt kamintält men även i några mindre stugor. Denna tur var ny inför denna säsongen och den kändes riktigt bra.

Under början av Mars påbörjades sedan veckotur nummer två, den klassiska Crossing Lapland, när vi kör helt från Jokkmokk upp till Saltoluokta fjällstation. Denna tur har vi kört ganska länge och det är alltid både utmanande och lockande att få klättra upp ovanför trädgränsen. I år började det att blåsa upp en del och med hyffsad medvind och drevsnö navigerade vi oss slutligen den sista biten ned till Stora Luleälvens dalgång. En riktigt arktisk avslutning om jag själv skall säga nått.

Såhär långt har vi haft gäster från USA, Sydafrika och Sverige på dessa två turer. Trevliga gäster som varit på hugget. Samtalen på kvällarna har handlat om allt från skogsbruk, hur Sverige har tagit renbetesland från renskötarna, hundspannskörning, sjukvård i olika länder/världsdelar, matlagning och så vidare. Verkligen allt möjligt. Helt klart givande, intressant och spännande.

Så långt har denna säsong startat bättre än förra året. Då hände det någonting i princip varje vecka. Det fanns knappt heller snö i backen ned mot fjällstationen förra året. Vi fick trasiga slädar och mycket mer. I år så ser det än så länge bra ut. Det är till och med riktigt bra med snö överallt! Det varnas dock för lavinfara. Varma perioder har gett islager i snön och på det stora mängder snö som lagt sig i vissa sluttningar. Just nu blåser det och har regnat lite. Kanske klibbar allt ihop eller så trillar det ned. Vi får se och vi får vara beredd på det oförutsedda helt enkelt men vi kan undvika lavinfarliga områden vilket känns riktigt bra.