Skonkslädarna kan man nog nu säga att de är hårdtestade av oss. Under fyra säsonger har jag använt Skonk som guidesläde på våra längre turer där vi kör med en del last. Dessutom så görs stor del av all vår träning med dessa slädar, även då med last. Jag är övervägande nöjd och det har för det mesta gått problemfritt. Några grejer har Snorre som bygger slädarna fått justera och förstärka. Att det finns en vilja att hela tiden utveckla produkten ser jag bara som positivt och jag är medveten om att det användningssättet som vi har är lite extremare än många av de normala slädköparna.

Skonk Sledworks Family som vi har består av tre slädar av olika storlek. Vi började med den mindre och har sedan sakta stegat oss uppåt. I grunden är denna slädtypen en teknisk farkost med aktiv styrning, flexibla aluminiummedar och ett modernt tänk när det gäller sittlåda och trailer som man har bakom sig. Denna typ av släde är främst framtagen för långdistanstävling och används på lopp som Femundlöpet, Finnmarkslöpet, Iditarood och Yukon Quest med bra resultat.

Skonk F1-Racing med avtagbar sittlåda (175/24cm) är den första Skonksläden vi köpte. Lastplanet är 175cm och sittlådan 24cm. Tanken var att använda denna som renodlad tävlingssläde. Nu har vi utrustat den med en liten, 24 cm, sittlåda baktill för att kunna koppla släpsläde bakom. Denna släde anser jag är allt för liten som långdistanssläde där man skall kunna övernatta på spåret. Kör man enbart mellan checkpoints så skulle den möjligtvis kunna fungera. Nu när vi har möjlighet att dra en tillhengare däremot så blir den användbar även på för turkörning och för långdistanstävling.
Denna släde är den av modellerna som vi har kört minst med och egentligen aldrig riktigt tungt lastad. Den har hållit mycket bra. Det enda vi måste göra på denna släden nu i sommar, efter flera års användning, är att sätta ny lock-tight på en del skruvar.

Skonk F1-Rider 190/60, heter den andra släden. Det är denna släde som jag började använda som tur- och arbetssläde. Den har hållit förvånansvärt bra och håller ännu riktigt bra efter flera års tuff användning. Det enda jag har fått göra på denna släde är att byta/dra åt några bultar i sittdelen samt byta några av repen som helt enkelt slitits ut. Det finns en utförligare summering av denna släde i ett tidigare blogginlägg (Skonk F1-Racing 190cm). För min del som kör hundsläde dagligen hela vintrarna i krävande miljö så blev denna släden ett riktigt lyft för min arbetsmiljö.

Skonk F1 Voyager 160WB/135 heter det senaste tillskottet vintern 2019. Denna har ett något bredare WB (Wide Body) lastplan på 160cm och en sittlåda 135cm. Även den betydligt längre sittlåda är avsevärt mycket bredare än de tidigare modeller. Här snackar vi alltså en lastkapacitet som slår de andra slädarna ganska både på längd, bredd och höjd. Igenom att släden är lite kortare så reagerar den bättre när man styr den. Nackdelen med den korta får man först då man lämnar spåren och beger sig ut i lössnö och i bristande vindpackad snö. Igenom att släden är kortare så får man oundvikligt en mer framtung släde som nyper fast och blir mer trögsvängd. Detta är endast ett problem om man kör mycket i obanad terräng med last. Jag löste detta igenom att fördela om lasten bakåt vid dåliga snöförhållanden.
När det gäller sittlådan till denna stora släde så är den mycket praktisk. Den är stor och rymlig samt att man utan problem kan fästa snöskorna uppepå locket. Släden och boxen tillsammans gör det lätt att organisera packningen. Vid dåligt väder eller när man är trött hittar man snabbt hittar det man behöver och är man lite organiserad kan man lösa det så att man bara behöver öppna boxen för att nå ankare, spade, stake-out, tält och vintertältpinnar. Då kan man ankra hundarna och slå upp tältet och göra allt färdigt innan man måste öppna släde och/eller tillhengaren.

Skonk tillhengare eller släpslädar som vi kallar dem är ett bra sätt för att kunna använda en tävlingssläde även för turkörning. Den första tillhengaren är på ca 150cm med ett kapell anpassat för hundtransport. Denna lilla korta släpsläde är lätt men har sina klara begränsningar både volymmässigt, köregenskaper men även i tålighet då den är enklare bygd. Inför denna vinter fick vi en ny, 200cm lång tillhengare som är avsevärt mycket bättre för turkörning. Den är några kilo tyngre men går mycket mjukare bakom släden. Den korta vill studsa mycket mer och den blåser omkull redan vid vindstyrkor på 20m/s. Den nya betydligt längre är mycket mjukare att koppla bakom. Dessutom har den ännu aldrig vickat och då har jag haft den på tuff skråkörning samt i vindstyrkor på över 40m/s. När släden blir längre får man lägre last, lägre tyngdpunkt och mindre vindfång. Den långa släpsläden fungerar både som nödbivack och säng. För turkörning och transporter av utrustning är den långa tillhengaren det självklara valet. Pratar vi om tävling kan det finnas en poäng för den kortare och lättare släpsläden.