Nu har den startat. Den långa resan mot vintern. I princip varje dag från nu och fram tills slutet av april kommer jag att sela slädhundar, köra hundspann och fundera över lufttemperatur, snöförhållanden, slitage på hundtassar osv osv.

Det är med lite blandade känslor som man går in i denna period. Sommaren var kort. Jag har inte alls hunnit alla fisketurer, kanotturer, vandringar, arbete på torpet och så vidare som jag ville. Jag hade gärna haft någon månad till på mig att fixa allt det. Nu blir det mer sporadiskt med tid över för nu skall hundarna ut. Hela tiden.

Det positiva överväger trots allt. Att få känna teamworket med spannet när man drar ut från gården. Känna styrkan i släden. Känna hur fyrhjulingen dansar omkring där bakom spannnet. Stanna med hundarna ute och vara, elda, kaka kaffe. Njuta av den klara höstluften som redan nu börjar kännas i och med att temperaturen sjunker.

Vintern är inte här riktigt ännu så någon fisketur till ska det allt bli. Några paddeltag till ska allt paddlas och nån fjälltur till måste man väl ändå lyckas pressa in. Även om det bara skall vara nått kort. ’Lev hårt, dö ung och bli ett vackert lik’ eller är jag ’To old to die young…’