1991 När jag kom till Jokkmokk och ekologilinjen var första gången jag stötte på Låtta. Ganska snabbt slog vi oss ihop och kom att vandra några år sida vid sida igenom livet. Runt Låtta hände det alltid saker, eller rättare sagt hon såg till att det alltid hände saker. Gasen i botten och grymt målmedvetet. Känslorna fanns alltid med och människor runt omkring var viktiga.

Det var tillsammans med Låtta som jag från början startade företaget Jokkmokkguiderna. Jag minns hur hon full av entusiasm målade dåvarande logga på broschyrerna med vattenfärger. Vi hade nämligen inte pengar för att trycka fyrfärg men broschyrerna skulle vara i fyrfärg. Då gör man broschyrerna i fyrfärg.

För sina vänner ställde hon alltid upp till max. Så säger man ju alltid i såna här texter men den Låtta som jag känner gjorde verkligen det! Mådde någon av hennes nära dåligt kunde hon släppa allt för att hjälpa. Såg hon något som var fel eller tokigt så tog hon den matchen.

Den privata sökinsatsen som genomfördes i Gällivare var fantastisk och det hade mycket väl kunnat varit Låtta som sökt efter någon annan. Helt i Låtta-anda med andra ord.
…fast Låtta hade nog fått det till ett internationellt Barensprojekt som hade fått vilken NATO övning som helst att blekna, hon hade helt enkelt en sån förmåga.

Det så ledsamt att hon inte finns mer. Tänker mycket på alla som hon lämnat bakom sig och som nu frågar sig varför?

Vill du hedra Låtta så ta hand om folk runt omkring dig. Stå upp för orättvisor och är något fel i världen så se för guds skull till att ändra på det och det omgående. Lev livet så att du verkligen känner att du lever.
Och du! ”Ta på dig tummvantarna så livet inte rinner mellan fingrarna…” som en vän till Låtta kommer ihåg att hon brukade säga.

Vad skönt. Nu har jag fått skriva av mig. Flera dagar har mest varit som ett vakuum. Lämna gärna era minnen som kommentarer här nedan.