Home sweet Jokkmokk
Det är alltid så skönt att komma hem till kenneln igen. En natt borta från hundarna känns aldrig riktigt bra. Vi har tack och lov jättebra hjälp från några kompisar som varit här och matat hundarna, rensat lite i hundgårdarna och vi vet också att de har klappat och kramat hundarna. Tack Volker o Jasmine!!!
I Kiruna har vi träffat så mycket folk och det är egentligen en av de största behållningarna från seminariet. Jag ska skriva lite mer om det senare. Nu är ögonlocken tunga och imorgon börjar en tvådagars utbildning i Photoshop och Indesign.
Kjell Danevall som ställt ut sin mycket intressanta släde i Kiruna svängde in på kaffe innan han styrde vidare mot Jämtland. Släden han har konstruerat är mycket innovativ. Styrning och hur den är fästad på medarna och en del annat. Man kan se att det är en professionell konstruktör som ligger bakom den! Kolla gärna in på hemsidan för Dannevallsläden.
Då Kjell klev ut på gården svängde Katerina och Jachym in. De har Kipp d’ Amundsens siberian Husky Kennel nere i Jämtland. Tillsammans vid köksbordet har vi avverkat några liter te och kaffe och massor av hundprat och hundspannskörning. Imorgon styr även de hemåt.
Många av oss som kör hundspann är ensamma långa tider ute i markerna på träningsturer. Timmar ensamma med våra hundar. Vecka in och vecka ut. När vi sedan kommer ihop så är det så trevligt att snacka och utbyta erfarenheter. Synd att det sker för sällan.
4 svar på ”Home sweet Jokkmokk”
Ja snacka har väl aldrig varit ett problem för dig i alla fall!! 🙂
Hmmm…dom säger vist så!
😉
/ Matti
Ja, Matti – så är det, även efter avslutad aktiv hundkörning, det är människorna, det brinnande intresset för samma sak, som är den stora behållningen. Före kommer naturligtvis hundarna o naturintresset, men visst är det KUL att prata med likasinnade o viktigt, man får alltid något nytt med sig. En del av det nya kanske passar en o en del inte, men man får nya insikter iaf…Och trevligt har man under tiden 🙂
Helt sant!
Det svåra är att endel av det man borde lyssna på kanske inte är sådant som man vill ta till sig. Alltså måste man vara där med öppet sinne och verkligen se hur man själv gör och vad man kanske kan bli bättre på.
/ Matti