Borde collie valp är en kärleksmardröm
Hittade lite gamla bilder från när Flippa var valp. Stina påstår ibland lite svartsjukt att jag flera gånger per dag har ropat på henne: ’Stina…titta….ser du vad himla söt och fin hon är!’. Sanningen är att Flippa verkligen var ibland den gulligaste valp man kunnat titta på MEN den absolut, i särklass mest enerverande varelse som jag haft att göra med. Så mycket energi. Otroligt mycket energi. Hur många gånger sprang jag inte efter henne och frustrerat vrålade då hon vallade småfåglar. Eller alla de gångerna hon vallade skräddare, ni vet sådana där små saker som hoppar på vattnet! Bilderna är från 2006.
6 svar på ”Borde collie valp är en kärleksmardröm”
Ja, men visst blir man sugen! Kan säga att valpsuget är konstant men förnuftet varierande…
Så söt Filippa är
Jo…hon är ju som småsöt!
🙂
Hur fick du ordning på Flippa? Vi har en husky-malamute-leonbergerblandning som är precis som du beskriver Flippa! Hör inget, måste ha koll på allt och springer efter allt som rör sig! MEN hon är jätte gullig, speciellt när hon sover! Har du några bra tips?
Oj…
När det gäller border collies så kan man dressera dem så att dressyren blir starkare än instinkterna. Då får man tillslut ett ’stop’ på dem. Det är ju absolut nödvändigt vid vallning.
På det sättet kan vi inte dressera våra huskysar. När det gäller dem så skiljer de olika individerna och blodslinjerna åt. Vissa linjer vill alltid vara till lags och göra rätt. Andra individer är mer självständiga. Sedan gäller det att aldrig låta huskyna göra fel. Får de lära sig att jaga eller lära sig att vara ute på gården på egen hand så att de kan hitta på egna små saker så blir det fel.
En husky av den typen som är självständig har vi inte lös. Kanske då den blivit väldigt gammal. Men nu har vi under så många år valt och avlat på sådana som fungerar lös så allt oftare får vi väldigt lättsamma hundar.
Malamuten är ju dessutom ännu tuffare i psyket än en husky. De påminner lite om grönländare. Det är oxå den egenskapen som gör att en grönis/malamut kan gå fram dag efter dag med tunga laster och i lös snö utan att ge upp. Leonberger känner jag inte alls till. Tror att en sådan blandraskombination är ganska mycket att jobba med om det ska fungera.
/ Matti
Nelli får vara lös på tomten som är inhägnad och på sjön på vintern när vi har koll. Hon har aldrig fått tillfälle att jaga annat än insekter och småfåglar men jag vet att hon skulle göra det om hon fick chansen. Tyvärr så är hon ingen draghund utan fjantar bara med, såvida hon inte får vittring förstås. Vi funderar på att börja använda hennes viltintresse istället och spåra med henne. Hon riktigt dammsuger marken efter spår när man promenerar. Annars liknar hon mest en bordercollie i sitt beteende. Intresserad av allt och håller koll på allt och alla. Misstänker att hon har den rasen i sig också. Liten är hon också för att vara malamute, leonberger. Lite mindre än Beaivi. Det är i alla fall en härlig hund. Aldrig blir det långsamt med Nelli omkring sig!