Idag vandrade jag några timmar med ett par från Schweiz. Kaffekok och några hundar blev rastade. Visste ni att man tex. Endast har 14-16 veckors mammaledighet där nere? Att pappan bara har en dag pappaledigt att ta ut. Att ett sms fortfarande kostar en dryg krona per styck. Att det är först på senare tid som mobilabonemang med fria samtal/sms har kommit. Det är intressant att möta människor från hela världen och lyssna till hur livet är för andra människor.
Zemlan som är en av de tre systrarna i z-kullen bröt sitt bäcken ben under förra hösten. Och Zuss bröt ett ben i foten nu för någon vecka sedan. Så nog har det varit en oturstrio så långt. Men gammalt så säger man ju att olyckorna ofta kommer tre på raken om man nu ska vara skrockfull. Så nu hoppas vi på lite medvind framöver.
Känner man nått för sina hundar då man har närmare 50 olika individer. Självklart! Annars ska man pyssla med maskiner. Det är jobbigt att sälja hundar, avliva gamla goa hundar och som nu förlora en ung hund som man hoppats på en framtid med. Med 50 hundar som har en snittålder på 10 år så blir det ca 5 hundar/år som skall vandra vidare. Vi måste helt enkelt hantera det. Jag tror inte att vi/jag blir avtrubbade. Däremot så lär man sig att dels hantera situationen mentalt men även att man acceptera att livet faktiskt är på detta viset. Döden är tråkigt nog endel av livet
Pelle däremot är 7 år. Uppvuxen i min släde under sin första säsong. Efter det så har det blivit många turer igenom åren med honom. Pelle har utan tvekan en speciell plats i mitt hjärta. Igår flyttade han till Norge. Thorhild och Karl, som är aktiva friluftsare, var och hämtade honom här. Pelle kommer att få börja med 5 veckors fjällvandring. Men det är ändå väldigt tomt här hemma utan honom…
Med sex av våra siberian huskys har vi sedan under två dagar spelat in reklamfilm. De flesta av scenerna gick ut på att hundarna skulle springa på lite olika ställen igenom skogen. ’Vargarna’ skulle springa i full karriär och med ett fokus framåt som om de jagade någonting. Med pipbollar och en långbent husse så lyckades vi få dem att agera riktigt bra. Oftast blev det 5-10 omtagningar på varje scen. Hundarna har haft otroligt roligt och de har flugit fram mellan träden som en framjagande vargflock till allas belåtenhet.
Inomhus scenerna blev lite trickigare. Där skulle de sitta, ställa sig, ta nått steg framåt, röra sig i exakta vinklar och tom sitta i en pub och spela poker. Omtagning på omtagning. Det är fantastiskt roligt att jobba med djur. Som när Rambo plötsligt lämnar scenen och går ut i flyghangaren. Fram till ett kamerastativ och plockar en tennisboll som satt på ett ben som skydd. Därefter sprang han glatt omkring och tuggade på bollen bland allt folk innan han kom tillbaks till scenen och fortsatte att arbeta.
När man jobbar med filminspelningar och djur ska man vara noga. Om man skriver en offert eller kontrakt skall det alltid framgå att det är man själv som djurägare som är beslutande om djuren. Att man som djurägare kan bryta i vilken sekund som helst. På detta inspelningsjobbet fanns Tomas (hade bl.a. tagit fram alla hästar till Arn filmerna) med som ansvarig för djuren. Dessutom var Lisa med från Distriktsveveterinärerna i Kiruna. Hon besiktade hundarna och arbetade där för djuren. Hon vek inte en millimeter då det gällde en häst som var lite trött. Producent och regissör lyssnade seriöst på dem och allt funkade super. Igenom åren har jag sett en del olika bolag som vill filma våra hundar. Det finns både seriösa och sådana man absolut inte skall befatta sig med.
Igår har mina ögon blivit fyrkantiga framför datorn. Började att arbeta mig igenom bild och filmmaterial från den gånga vintern. Nu blev det en film fån en av vinterns veckoturer. Det tar lite tid att komma in i redigeringsprogram, datorvana osv efter en vinter där ute. Sakta men säkert landar man här hemma.
Filmen är från ’Med hundspann till porten av Sareks nationalpark 2013’. Gillar du samma musik som mig så höj volymen och följ med på en tripp i Svenska Lappland via cybervärlden!