Låga moln och uppfräschade regnskurar har idag dragit över Jokkmokk.Igår upplevde jag en närproducerad kortsemester. Det var med andra ord en självguidad vandring runt längs sjön här hemma. Ryggsäcken packades med fotoutrustning samt lite kött och annat för att kunna laga middag där ute. Vi stegade vi iväg längs Skabramsjön. Både Flippa och Annie följde som vanligt fulla av energi på Border Collies vis. Friluftsliv behöver inte krånglas till. Det finns mycket man kan uppleva enkelt där man bor.
Att bo i Jokkmokk är i och för sig verkligen en förmån här i livet! När jag öppnar dörren i vårt lilla torp är jag ute i i naturen direkt. Fågelliv precis utanför huset. Räven som skriar från andra sidan den lilla viken. Renarna som under vårarna vandrar förbi vårt hem varje år på sin väg upp mot fjällen i väster. Älgarna som snart skall till att föda sina små röda kalvar. Abborren som dras direkt från sjön och ner i stekpannan. Naturromantiskt? Självklart det blir så när man bor mitt i värsta Discovery channel! Annie blir successivt allt följsammare. Ett av flera Storskrakpar vid Stor-Skabramsjön. Några mygg har vaknat till liv. En vass yxa skall man vara försiktig med. (ser som vanligt värre ut än vad det är)
Boken ’Pälsjägarliv’ av Helge Ingstad. Denna bok har jag läst ett flertal gånger sedan jag började intressera mig för friluftsliv.Pälsjägarliv skriven av författaren Helge Ingstad är en klassisk bok för hundspann- och friluftsintresserade människor. Helge var en man som arbetade som jurist men avslutade denna karriären och drog till Canadas vildmark. Här levde han som pälsjägare både på egen hand men även med en del norra Canadas ursprungsbefolkning. Han är även en typ av ikonfigur för vildmarksliv i grannlandet Norge.
Boken innehåller en del intressanta bilder och texten är mycket målande. Känslan av kölden och hungern likväl som glädjen över samarbetet med hundarna och de lyckade jakterna kan man riktigt känna där man sitter bekvämt hemma. Bäverjakter, kanotfärder och mötet med människor av gott virke såväl som människor av dåligt virke. När man når sista sidan i boken kommer känslan att man vill läsa mer. Mer detaljer, mer fotografier, mer om livet, kartskisser. På facebook finns det dessutom en sida där det emellanåt delas en del intressant material.
Pälsjägarliv är utan tvekan ett historiskt dokument över livet som trapper. Jag beställde den från Bokbörsen via nätet som säljer begagnade böcker. Har du inte läst pälsjägarliv och är intresserad av friluftsliv, hundspann, paddling, jakt m.m. så har du en ’måstebok’ inför sommaren. Skippa TV, internet eller facebook. Koka en panna kaffe och läs en helt vanlig bok!
Eva med sitt spann under sträckan mellan Saltoluokta och Sitojaurestugorna.Efter en utmanande färd på över 200km har vi nu styrt upp spannen hemma vid kenneln. Efter 9,5 veckor eller rättare sagt 66 dagar är jag åter med hundarna där min färd startade i slutet av februari. 1800 kilometer igenom snötyngda skogar, frusna sjöar, öppna vidder och nu på slutet även i strilande regn.
Veckan började med strålande solsken omväxlat av kraftiga snöfall. Spåren var hårt frusna men perfekt mjuka av den nypudrade snön vilket har varit snällt mot hundarnas tassar. STF (Svenska Turistföreningen) stängde i år stugorna extremt tidigt men vi hade med tält och löste boendet med campandets frihet.
Under kvällen den fjärde dagen började det snöa kraftigt. På morgonen då vi vaknade i våra tält, bågnade mitt Hillebergstält oroväckande mycket. Hela tältet var helt hoptryckt av den våta snön. Snöandet hade nu avlösts av ett ihärdigt regnande som fortsatte under de kommande 24 timmarna. Hundar och folk blev rejält nerblötta. Denna dag klassar jag nog som säsongens tuffaste tror jag. Kanske inte den mest fysiskt krävande men däremot den mest obekväma dagen. Mina gäster kämpade på fantastiskt bra och tappade aldrig modet! Blickar jag åter på hela denna vecka så förutom en dags regn så var vädergudarna verkligen med oss.
Sista dagen bjöd på uppehåll och uppklarnande väder. Spåren håller fortfarande ihop och isarna på sjöarna har börjat flyta upp och bli torra. Hundarna har under flera dagar vetat att vi varit på väg hemåt och de har varit på hugget. För egen del är det med delade känslor jag avslutar årets säsong. En riktigt bra säsong med många trevliga gäster. Jag återkommer senare med lite summeringar från den gångna vintern. Utrustning som hållit och prylar som fallit söder. Följ bloggen och det kommer allt eftersom jag får tid att skriva. Sångsvanarna har anlänt till utloppet av sjön Laidaure i Rapadalens mynning. Working Husky Sanoj med Skierfeklippan i bakgrunden. Svala vindar på sjön Saggat. Carmen med sitt spann och med fjället Staika i bakgrunden. Kvällssnack med några av hundarna i Årrenjarka Fjällby där vi sov en natt. Bertil blåser liv i lite blöt ved så att vi kan koka kaffe. Nattläger vid östra delen av Karatssjön. En hel dag med ihållande regn och låga dimmoln. Ett av de värsta tänkbara väderförhållandena under en vintertur.
Kaitumdalen i närheten av Tjuonajokk.Nu har vi landat i Stora Sjöfallet. Veckan har varit minst sagt fantastisk. Fantastiskt vindstilla. Vi har färdats igenom trånga fjälldalar och över öppna vidder. Det har ofta varit i princip kavlungt och solsken från molnfri himmel. Egentligen så har ju hela vintern varit tämligen storm och ovädersfri.
Veckan som var hade ett ett upplägg mer som en hundspannskurs. Fokus var givetvis även på själva upplevelsen men även på allt som rör hundspannskörning och hundarna. Tasskador/skötsel, utfodring, avel, utrustning, tävling/turkörning och en del annat smått och gott.
Nu har vi nu vilat under två nätter och imorgon bär det av ut på en ny tur. Nu gör vi ett försök att ta oss ända ner till Jokkmokk då vädret i fjällen inte tycks bli det bästa. Faktum är att det utlovas både vind och 40-50cm nysnö. Då lockar lågfjällsområdena och skogslandet även om det är risk för blötare förhållanden där. Working Husky Umiak. Påväg västerut mot Kaitumjaurestugorna längs Kaitumälvens källsjöar. Med hundspann uppför… Tundracamp.
Stora Luleälvens dalgång västerut mot Stora Sjöfallet.Till porten av Sarek är en av våra ’enklare’ veckoturer som vi kör. Det är relativt lätta etapper, enbart stugboende och efter väl trafikerade leder. Denna vecka har jag arbetat med en kollegas gäster, Dirk från Vildmarksbyn Solberget. Vi har annars valt att undvika att resebyråer och ’återförsäljare’ som skall sälja våra långturer pga att vi kan få gäster med fel förväntningar och attityd. Dirk är dock en av de kollegor som arbetar med en liknande målgrupp som oss och därför har det genom tiderna visat sig fungera kanonbra. Denna vecka var inget undantag.
Vår färd gick söderut från Saltoluokta. Vi har haft kalasväder med sol, ingen vind, gnistrande skön snö och allt annat man kan begära från en resebroschyrs bilder. Hundarna har skött sig bra och vi har lugnt tuffat från stuga till stuga längs Kungsleden. Gästerna har varit otroligt trevliga, hjälpsamma och goa mot hundarna vilket är sådant som underlättar mitt liv som guide.
För egen del så har jag nu varit borta hemifrån mer än 50 dagar. Det känns ännu roligt att köra hundspann och livet här ute är så verkligt och enkelt på nått sätt. Ändå ser jag hur slutet av säsongen närmar sig. Om drygt två veckor skall hundslädar målas, hundgårdar städas, bilar servas, skotrar förberedas för nästa vinter och det finns en massa kontorsarbete som bör fixas. Det bor en liten vagabond i mig och jag vet inte om jag ser fram emot livet som torpare.
Nu skall det iallafall lastas om och nästa vecka förbereds. Hundar skall hem med Stina och slädar packas om. Denna vecka kommer färden att gå norrut från Saltoluokta och det blir ingen ändring av planeringen i sista minuten tror jag. Jag har fått klartecken från samebyn och vi kommer att kunna köra utan att hamna mitt i vägen för renskötselarbetet. Vädret däremot ser väl ut att bli lite si och så med en del snö. Vem blir inte glad av kokkaffe och grillad Jokkmokkskorv? Susitievans Arial. Hon löper och fick specialbehandling under fikapauserna. Nu väntar hemfärd och parning med Working Husky Rambo. Aktsestugan. Ett kortare snöfall drir in över området men det ger sig ganska snart. Matning av hundarna i Sitojaurestugorna. Böljande fjällbjörkskogar och lågfjäll breder ut sig öster om Sitojaure området.
