Little Rapid Camp. Under de senaste två veckorna har vi endast varit i kennelns närområde. Tältcampen och spåren dit har under den tiden försvunnit under snön. Eftersom att hundarna behöver någon dags vila så passade det perfekt att dra iväg med skotern och fixa lite.
Svenska militärtält med kamin är verkligen mycket bra lösning för de som vill tälta bekvämt. Det låga taket gör att värmen stannar nere där man sitter och inte som i en traditionell tältkåta där allt hamnar i toppen. Nackdelen är att de är tråkigt gröna och samlar en hel del snö på taket.
Några timmars arbete och sedan var tältcampen framskottad och ca 30 km spår uppkört. Givetvis tycks det fortsätta att snöa och tempen pekar på plusgrader. Då det är varmt är det perfekt att trycka spåren med skotern men dålig ide att dra en sladd då snön bara kletar och klumpar sig. En översnöad tältcamp. Man skall fästa snörena så att man kan justera spänningen från tältsidan. Då slipper man gräva fram markpluggen varje gång. Framskottad, uppsträckt och klar för att ta emot gäster…och då börjar det snöa igen! Nere vid den lilla älven fanns färska utterspår.
Läggdags i vår tältcamp. Den lilla plåtkaminen matas så den hålls glödande het. Ute ligger tempen klart under -37C vid läggdags.Temperaturen är något som verkligen påverkar våra liv i allra högsta grad. Av just den anledningen blir det ett återkommande ämne här på bloggen. Under den senaste fyradagarsturen gick det ner strax under -37C. Livet blir lite mer omständligare men fördelen med att vara ute i skogen är att vi slipper bilar, frusna avlopp och andra moderniteter som krånglar. Hundarna bara går och går och en vedkamin är inget man behöver vara rymdingenjör för att få att fungera.
En av de klara fördelarna med denna kyla är att Jokkmokks skogar blir totala ödemarker. Vi startade direkt från kenneln och under fyra dagar har vi inte sett en enda människa. Sista dagen såg vi spår där tre av Jåkkågaskas tappra renskötare hade drivit fram en liten renhjord tvärs över vår färdväg.
Denna tur gjorde jag tillsammans med ett kul par från… Ja… Italien, frankrike, Sverige, Nya Zeland eller hur det nu var. Moderna människor som egentligen inte har någon speciell nationalitet utan är mer globala. Ett brett och blandat ursprung och bor där de har jobb och där de vill leva för tillfället. Världen är deras hem. Detta gav även denna tur mycket intressanta och givande samtal. De hade nämligen en hel del erfarenhet från biståndsarbete och hade båda varit på plats både i Nepal under katastrofen samt i Afrika under Ebolaepidemin.
Efter några dagar ute i denna kyla så blir man trött. Kroppen får gå på högvarv för att hålla värmen. Även om det inte är något större problem så tar det på energin. En trötthet kommer sakta smygande ända in i benmärgen känns det som. Efter en natt hemma så ser jag dock redan fram emot nästa långtur som startar nästa Måndag. Vi är nu mitt inne i vår högsäsong och vila på riktigt får vi göra först i maj! Men nu massa härlig hundspannskörning, trevliga möten med gäster och fina naturupplevelser varvat med äventyr och periodvis hårt arbete.
Med på turen var även vårt senaste lilla nytillskott. Gråbeintunets Homer Junior från Trond och Siv. Han åkte i en liten bur på min släde. Under raster och när vi var framme tuffsade han omkring bland de andra hundarna. Under nätterna goade han ner sig i min sovsäck. Detta är en tuff skola för en liten valp med kyla, alla vuxna hundar, nya gäster och nya platser. En skola inför det kommande livet som till stor del kommer att bestå av att färdas och vara på färd. Han har skött sig mycket bra och varit full av energi. Detta verkar inte alls ha bekommit den lilla norska krabaten på något som helst vis. Helt naturligt för en siberian huskyvalp med andra ord. Vad passar inte bättre än en grillpause. Fläsket och korven behöver först tinas vid elden innan man slutligen kan satsa på att grilla… Little Rapid Camp. Smoke on the water… Vid låga temperaturer blir det denna kondensdimma över älvarnas öppna partier. Working Husky Bettan. Vid leverans är mycket sällan valparna bortskämda. Detta är någonting man aktivt måste arbeta på. Här har utbildningen med att ligga i säng påbörjats för Homer Junior.
En av gästerna var en glad tjej från Syd-Korea. Termometern visade på -37C hemma vid kenneln.Varje år när tempen droppar under -40C blir det värsta nyheterna. På facebook byts matbilderna ut mot bilder på termometrar av alla de slag. Dessa extremt låga temperaturer är helt normala även om det vanligen endast är några få dagar per år.
Här hos oss har vi bokningar av folk som rest från hela världen för att uppleva hundspannsturer norr om Polcirkeln. Vi försöker verkligen att genomföra turerna oavsett temperatur. Det är ytterst få gånger vi tvingats att ställa in. Däremot så kör vi kortare och saktare med många stopp. Kylan i sig blir en stor upplevelse.
Häromdagen hade vi en grupp och temperaturen låg på -37C. Jag passade på att filma så länge kamerorna fungerade. Många gäster frågar just om hur vi gör när det blir kallt. Detta blev en lite längre film som vi tänker skicka till gäster som bokat turerna.
Under denna tur körde jag ett litet 6-spann. Ibland tycker jag att det är så skönt med få hundar att hålla reda på. Det ger extra tid att arbeta med ryckiga eller skrikiga individer.Igår kom jag hem från en tvådagars hundspannstur. Med mig hade jag en mor med sina tre söner och den enes flickvän. En trevlig grupp med mycket humor. Vi körde som vanligt hundspann, grillade, kokade kaffe, sov på tältcampen, hämtade vatten i den forsande älven, gå på utedass och en hel del annat.
Efter nyårshelgens varma väder började nu temperaturen att sjunka lite. Under natten i kamintältet närmade den sig tom -30C. Helt klart lite småkärvt. Vedkaminen inne i tältet fick gå på högtryck och glödgande röd värmde den riktigt skönt. Under natten eldar vi inte men då ligger vi väl nedbäddade i våra sovsäckar. Utanför har flera av hundarna fått jackor på sig.
Turen gick riktigt bra. Hundarna springer som tok när tempen dalar och spåren blir snabba. Ljuset är fantastiskt och vi lyckades till och med att få en glimt av solen från ett berg. Om några veckor kommer vi märkbart att se hur dagarna blir allt längre. Årstiderna växlar och Jokkmokk har verkligen åtta distinkta årstider. Man hinner inte bli less då det är ständiga variationer. Jokkmokk är verkligen platsen för friluftsfolk som vill leva sitt drömliv! Vi passerade vår fikakåta och stannade till där för lunchpause. Self-time. Här ser ni ett exempel på en dålig huva. Den skyddar inte ansiktet tillräckligt vid kyla. Kommer att skriva mer om detta senare. Working Husky Rosa är en cool ledarhund som här följer förberedelserna för morgonens start från tältcampen. Solen…den ser vi inte ofta såhär års norr om Polcirkeln!
Solen orkar sig inte riktigt upp över horisonten.Häromdagen började termometern åter att röra sig hastigt nedåt. Den stannade till först ned mot -28C vilket nyper lite så här från början av vintern. Hundarna springer som tok och är överlyckliga för att det äntligen har blivit okej arbetstemperatur.
Solen vill som inte riktigt komma sig upp över horisonten i söder och man måste upp nått högre berg om man skall få se solen. Men det är bara att hålla sig lugn. I Februari är solen åter och i Juni blir man tokig för att den aldrig vill gå ned. Det är som ganska distinkta årstider här uppe. Ljuset som vi har är däremot så vackert att man kan som inte se nog. Gulrosa till blågrön är himlen och molnen. Det ser nästan ut som att någon har varit och mixtrat med ljuset i photoshop men så inser man att det är verklighet. Gäster från Australien och Nederländerna har tagit sig till Jokkmokk och de vill åka hundspann oavsett temperatur. Kalla fingrar och fotograferande. Flippa tycker att vi bör gå in i värmen… Perfekt arbetstemp för våra Siberian Huskies. Korv och fläsk som grillas luktar utan minsta tvekan gott. Här är det Working Husky Ölina som anser att husse är snål. Soluppgång och solnedgång sker i det närmaste samtidigt…
