mattisblogg.se

Nu ikväll ömmar kroppen efter sex timmar på skoter och slit med yxa. Vi har brutit oss fram längs frusna sjöar, gamla skogsvägar, häststigar och igenom snötyngda skogar. Träden står fortfarande som sprättbågar och det är bara att hugga, såga, slita och fortsätta 10 meter med skotern för att sedan börja om huggandet och sågandet.

Turen idag gick åter västerut från Jokkmokk och Juha var följde även han med skoter. Ingen av oss är rädd för arbete så ganska snart dröp vi alla tre av svett. Tempen steg även ute och passerade nollan så det blev liksom en riktig vårdag. Att dra ut på turer som denna då man arbetar med vänner som alla hugger in energiskt är riktigt roligt! Ännu en bra dag på jobbet med andra ord.

Juha använde en hemagjord canadapulka som var lastad med ett traktordäck bakom sin skoter. Den hakar inte i stubbar eller vickar. Spåret bakom den blir slätt och det fryser snabbt till. En mycket bra lösning för bushtrails som man inte sladdar. Dessa spår trycker vi bara upp med skotrar och hundspann.

Nu är det mesta av säsongens grundspår uppkörda förutom de allmänna skoterlederna. Får vi tid drar vi nog på några fler resor längs dessa också för att hjälpa till lite. Nu väntar en något hektisk jul och nyårshelg. Vi har mycket bokat och det är i princip endast Julafton som vi är lediga på. Fast lediga är att ta i då man har 50 slädhundar och en fyradagarstur som startar dagen efter. Men jag klagar inte. Det är mycket medvetet självvalt!

Fjällsommaren är utan tvekan här.  Imorse vaknade jag vid femtiden av att solen gassade och gjorde mitt lilla tält olidligt varmt. Utanför  väntade en mindre flock med myggor. Vindstilla och varmt. Egentligen så är inte Juli den bästa perioden för att fjällvandra. Från augusti blir det bättre. Då är iallafall nätterna mörka och svala.

Jag ska inte klaga. Vi har haft en fantastisk dag med en topptur upp på Vallespiken. Vi har gått över stora snöfall, svalkats av vinden och haft det i princip helt myggfritt. Två långa fikapauser med te och kaffe. Med på turen är 18 pigga studenter från UISS. De läser svenska under sommaren via Uppsala universitet.

Detta inlägg är från mobilen. Alla bilder är med mobilkameran och jag imponeras över appen som är mitt bloggverktyg. Telefonen är en för mig ny Samsung Galaxy S5. Den ska vara vattentät osv men jag vet inte om jag tror på det. Däremot så har den grym batteritid om man sätter den i superlågenergisparläge.  Mattisblogg är gjord i WordPress vilket är grymt bra. Själv så tycker jag att det är ganska kul med tekniken. Nu kan jag alltså ligga i tältet och uppdatera internet! När jag började fjällvandra som barn hade man inte ens mobiltelefoner. Vad är egentligen bäst?

Fikapause vid Lillselet.

Sitter ni i Årrenjarka Fjällby. Har kört tre dagar av en tur som för mig kommer att ta ca 6 veckor. Starten var i Jokkmokk och sedan dess har vi färdats västerut mot fjällen. Totalt räknar jag ut att det blir ca 120mil för min del. Umgefär en gång per vecka kommer jag fram till Saltoluokta fjällstation eller Årrenjarka fjällby innan jag slutligen glider in hamma på vår gård i Jokkmokk.

Mina gäster går skift kan man säga. Varje vecka byts grupp och ny mat laddas i slädarna. Sedan drar vi iväg på en ny veckotur.

När jag står där på släden på hinner jag filosofera. Många tankar går igenom huvudet on ditt o datt. Den inre resan som man gör ska inte den heller negligeras. Olika möten med olika människor ger olika tankar. Just nu har jag med mig ett tyskt par och två australiensiska killar. Trevligt folk från andra delar av världen.

Jo, vi lever i allra högsta grad. Har inte hunnit uppdatera här.på evigheter. Turerna avlöser varandra och snön som trillat från himlen har sysselsatt oss.

Mellan jobben är det som jobbigast. Utrustning ska packas om, hundar ska skötas och en massa mail på det. I princip allt vi gör är roliga arbetsuppgifter. Att känna att man inte hinner är det mindre roliga. Men det är ju såhär säsongsarbete fungerar. Vi får köra mycket hundspann och livet ute är ju helt otroligt.

Som grädde på moset håller nu Stina på att förbereda  sig inför Amundsen Race. Det är en 320 km lång slädhundstävling. Till den kommer hon att plocka 8 hundar. Målsättningen för Stina är att genomföra. Det innebär liksom för mig under Femundlöpet att vi kör med mycke vila.

I skrivande stund så ligger jag i ett tält. Det är morgon och kaminen har just börjat sprida sin värme. Strax är det dags för lite frukost innan hundarna förbereds och vi styr spannen vidare västerut igenom Lapplands snötyngda skogar. Så vi lever som sagt i allra högsta grad…

Working Husky Rikos. Hundarna blir varma och flåsiga i när det är så milt.

Efter en skön natt i min fluffiga sovsäck är det nu dags att starta den nya dagen. Elden i kaminen sprider en behaglig värme efter bara några minuters knastrande och sprakande. En kopp rykande hett te väntar och mina gäster börjar röra på sig lite eftersom. Ännu en skön morgon på jobbet.

Inatt så har ett par av unghundarna härjat liteInatt så har ett par av unghundarna härjat lite. De har lekt o skällt men varje gång när jag gått ut så har de tystnat och suttit där som små tända ljus. Efter denna fyradagarstur så kommer de att vara lite lugnare. Det är alltid småtjorvigt första turen för en unghund. De lär sig och om åtta till tio år så är det de som är de coola veteranerna. Livet rullar på.