Browsed by
Etikett: Tips o trick

Kanotens former

Kanotens former

Kanadensare_byggnad_4
Olika kanoter för olika behov.
Gillar man att paddla kan det vara roligt att ha lite koll på grunderna i de olika kanoternas former och byggnader. Givetvis är detta något man kan snacka om till dödagar. Här riktar vi in oss på det absolut mest grundläggande. Här utgår jag ifrån kanadensare men till stor del är det samma grundprinciper för kajaker.

Kanotens längd är kanske den i särklass viktigaste faktorn. En lång smal knot ger snabbhet och kurstabilitet. En kort kanot blir mer lättmanövrerad och lättare då man skall bära. För kanadensare kan man utgå från följande.
En 15 fot (458 cm) lång kanadensare passar absolut bäst för solopaddlaren. Den blir oftast mycket lätt att hantera och bära.
En 16 fot (488 cm) lång kanadensare passar både vid solopaddling och då man inte har allt för stor last på två paddlare. Den blir smidigare att manövrera och bära.
En 17 fot (519 cm) lång kanadensare blir lastdryg och mycket lämplig för de längre turerna. Nackdelen blir att kanoten i sig själv väger allt mer och manövrerbarheten i trånga vatten minskas.
En 18 fot (549 cm) lång kanadensare som utan tvekan rymmer stora laster. Denna kanot kan vara bra för familjer med barn som skall åka. Kanoten blir ganska tung och tröghanterad i vattnet.

Kanadensare_byggnad_1
A: Rak köllinje B: Krum köllinje
Kanotens köllinje kan vara rak eller krum. En rak köllinje ger en mer kursstabil kanot. Kursstabila kanoter ger en effektivare paddling på öppna vatten men blir mer trögsvängda. En krum köllinje är att föredra då man söker en lättmanövrerad kanot. Forskanoter som kräver ständiga svängar och manövreringar har i princip alltid väldigt krumma köllinjer.

Kanadensare_byggnad_2
A: Flatbotten
B: Rundbotten
C: V-botten
Kanotens bottenform. Här finns det flatbottnade, rundbottnade och v-bottnade kanotskrov. En flatbottnad kanot tar stora laster. De upplevs stabila i lugnt väder. Vid sidvågor eller då de kantställs blir den istället lite osäkrare. En rundbottnad kanot upplevs som rank och vinglig i lugnt väder. När en sådan kanot paddlas av en rutinerad kanotist är den mycket sjödugligare. Detta märks tydligast vid sidovågor. V-bottnade kanoter är snabbare än både rundbottnade och flatbottnade kanoter. De håller dessutom kursen bättre men blir även lite mer svårsvängda.

Kanadensare_byggnad_3
A: Spetsig front
B: Fyllig front
Kanotstävens form. En spetsig stäv gör att kanoten skär in i mötande vågor utan att farten hejdas. Den blir då snabbare men tar lättare in skvättvatten på grund av att den skär djupare in i vågorna. En fylligare stäv lyfter kanoten över vågorna. Den blir trögare och stampar mer i gropigsjö. Kanoten tar in mindre vatten och i fors ser man framför allt fylliga fronter med mycket volym.

Alla dessa olika former kan sedan kombineras ihop. Ex kan en spetsig stäv lyftas över vågor om kanotens köllinje är väldigt krum. En lång och smal kanot är snabbare än en kort och bred. Sedan kan kanoten vara symetriskt byggda eller osymetrisk. En symetrisk kanot ser lika ut både bakifrån som framifrån. En symetrisk tvåmanskanot är bra då man som solopaddlare ibland vill paddla kanoten baklänges. Man sitter bakvänt på fram sätet och paddlar kanoten ’baklänges’. Är kanoten osymmetrisk får man skrovets fördelar emot sig när den paddlas ’baklänges’.

Källa: ’Mera UTE’ (mycket bra friluftsbok) samt ’Song of the paddle’ (ett måste för kanadensarälskare).

Yxrenovering

Yxrenovering

Yxrenovering_5
Färdigfixad yxa. En given del av slädens packning under alla midvinterturer med hundspannen.
När åskan dundrar över bygden och regnet står som spön i backen blir det jobb under tak. Yxor är något som vi ofta är beroende av. De skall vara skarpa och bra skaftade. Något som inte gör sig självt. Med lite kärlek så kan den rostigaste och skaftlösa yxan bli en ny fin följeslagare ut på tur.

Personligen gillar jag långa skaft och ganska små yxhuvuden. Särskilt vintertid är det långa yxor användbara som ger en bra sving. Med rätt teknik får man då riktigt bra effekt ur en relativt lätt yxa. Många av de yxor som man idag kan köpa, har stora och klumpiga huvuden på korta skaft. De blir irriterande och otympliga att arbeta med. Dessutom onödigt tunga i packningen. Sommartid när vedbehovet inte är lika stor så får det gärna bli en liten ganska kortskaftad yxa.

Om du har en dålig yxa med trasigt skaft börja med att ta ur det som är kvar av det gamla skaftet. Borra gärna flera hål innan du knackar ur det som är kvar. Ett rostigt yxhuvud borstar man upp med en stålborste så gott det går. Sedan spraya det med 5-56 olja som löser rosten och torka av med en trasa eller papper. När huvudet är rostfritt kan man börja jobba med eggen. Först kan man köra lite försiktigt med en fil eller en smärgel. Man ska va försiktig. Man ska inte slipa så eggen blir för het (blånad). Då ändrar sig härdningen vilket man ska undvika. Jag fortsätter sedan med sandslipsten och brynen tills jag har den yxegg jag önskar.

De lite bättre yxorna som man kan köpa levereras vanligtvis med ett fungerande eggskydd. Men har man hittat ett gammalt yxhuvud eller tappat bort eggskyddet får man grant fixa ett nytt. Antingen kan man fläta ett i näver (kommer i ett senare blogginlägg) eller så syr man ett i skinn/läder. Jag har också sett de skydd som varit tillsnidade helt i trä vilka kanske är de mest slitstarka.

Yxrenovering_1
Under rosten gömmer sig ofta ett vackert och användbart arbetsredskap.

Yxrenovering_4
Borsta, putsa och en vacker struktur kan komma att träda fram. Här en gammal Hultaforsbruk yxa på 0,85kg.

Yxrenovering_2
Yxskaft är bra att ha några stycken i reserv.

Yxrenovering_3
Jag sydde med renskinn och en elastisk stropp som fäster bakom yxans huvud. En bit utbytbartnäver på insidan av fodralet som eggskydd. Här är fodralet ’avigt’.

Fototips: Att välja systemkamera eller kompaktkamera

Fototips: Att välja systemkamera eller kompaktkamera

Kamerautrustning_2
Fotografen Gaudenz plåtar här för Jack Wolfskin. Tung utrustning som kräver både kunskap och engagemang.
Ska man välja systemkamera eller en kompaktkamera? Alla vill ju ta bra bilder. Man vill ha en kamera som man klarar av rent tekniskt. Många har kanske en bild av sig själv med en fet systemkamera med ett värstingobjektiv monterat. Eller har man kanske en bild av att absolut inte vara den där personen som släpar på det där stora mindevärdeskomplexatributet. När man väljer kamera gäller det att bortse från fördomar och istället se till sitt egentliga behov.

Systemkamera är en kamera där man kan byta objektiv. Det finns specialobjektiv för macro (närbild), extrema vidvinkellinser och häftiga teleobjektiv. Ofta är en systemkamera en förutsättning för att man skall få riktigt bra bilder i alla typer av ljus. Dessutom så ger systemkamerorna det där lilla extra om man är en engagerad fotograf.

Bland systemkamerorna finns det sedan en hel uppsjö modeller. Ger man sig in i detta skall man räkna med att det kommer att kosta en del pengar och tid. De billiga kamerorna och de billiga objektiven är inte mycke bättre än någon av de dyrare kompaktkamerorna. Här kan man lätt lura sig att välja fel system. Satsar man på en systemkamera skall man inte snåla då man köper objektiv.

Kompaktkameran är en liten och smidig apparat med ett fast monterat objektiv. Idag är det oftast bra zoomobjektiv som även klarar närbildsfotografering på ett bra sätt. En kompaktkamera är med i handväskan, i fickan, på festen, på fjället och i princip över allt. Diskret kan man dessutom fotografera människor utan att de känner sig utsatta.

När man väljer kompaktkamera så skall man var medveten om att man får inte allt. En väder och stöttålig kamera ger inte lika bra bilder som en lite dyrare kompaktkamera. En kamera med 15-30 ggr zoom ger i regel inte lika bra bilder som en kamera i samma prisklass som kanske bara har 5 ggr zoom.

Jag personligen använder en systemkamera för att ta de viktiga bilderna. Bilderna då jag har tid och lust att engagera mig i fotograferandet. Då jag har möjlighet att bära med mig några kilo utrustning. För det blir lätt några kilo med ett kamerahus, några objektiv och ett stativ.

Kompaktkameran följer med lite allt som oftast. Den tar de snabba bilderna i vardagen. Situationer då jag inte har tid eller lust att engagera mig i fotograferandet. Den lilla kompaktkameran är även med på turer som en liten reservkamera samt istället för ett macroobjektiv för blommor och annat smått.

Ska du välja systemkamera eller kompaktkamera är fortfarande frågan. Fråga dig själv hur mycket pengar du vill lägga och hur stort engagemang du vill satsa. Eller kanske du till och med behöver både och?

Vi har tidigare testat några kompaktkameror här på bloggen:
Testen av kompaktkameran Canon Power Shot SX 230.
Testen av kompaktkameran Olympus XZ-1.

Kamerautrustning_1
Ett eller två kamerahus, Telezoom, normalzoom och en vidvinkelzoom. Det blir både vikt och tyngd i packningen. Men å andra sidan ger det mycket nöje!

Kamerautrustning_3
En liten smidig kompaktkamera. Just denna Canon sx230 var inte bra. (se test på denna blogg)

Olympus_xz-1_3
Här är en Olympus xz 1 som däremot fungerar förträffligt. Även denna finns testad på Mattisblogg.

Frys in hundmaten

Frys in hundmaten

Frysa_hundmat_1
Vi fryser in i matskålarna. Oftast får vi täcka allt med en plast så inte kråkor och skator kommer och stjäl maten.
Periodvis får hundarna dålig aptit eller behöver äta mer än de riktigt känner för. Löpperiod eller tuffare träningsperioder kan vara exempel på sådana tillfällen. Kanske de dessutom som för oss råkar sammanfalla och man ser riktigt hur vikten rasar av hundarna.

Kvarbliven hundmat eller ibland extra tillblandad hundmat fryser vi in i skålarna. Dessa huggs sedan upp i bitar och används som snacking under och efter körning. Igenom att det är fruset kan man även enkelt lite när som helst ge tunna hundar ett par hekto lite då och då utöver de vanliga fodringarna.

Våra hundar skolas in på frusen mat redan som valpar sommartid. När vi därefter får en period då de inte äter bra brukar de formligen kasta sig över dessa frysta bitar. Vi får i dem vätska, torrfoder och köttfoder.

Under slädhundstävlingarna i Nordic Open i Åsarna 2012 ville våra hundar inte riktigt äta som de skulle. Vi frös in maten och de tog den på detta sättet. Det är inte optimalt för hunden men betydligt bättre än att få för lite vätska och mat. Samma sak under många turkörningar då vi har löpperioder eller då hundarna helt enkelt blir för trötta för att äta.

Frysa_hundmat_2
Häll lite varmt vatten på botten av skålen och den frysta kakan brukar släppa. Orsaken till att våra skålar är knöliga är att vi förut knackade och slog ut maten.

Frysa_hundmat_4
Man kan variera innehållet i kakorna beroende på vad man ska använda dem till. Ofta ser de ut som läckra tårtor…

Frysa_hundmat_5
Förvaras de utomhus länge måste man försäkra sig om låga temperaturer. Fettet härsknar även vid minusgrader om än långsammare. Härsket fett är inget bra för hundarna!

Frysa_hundmat_3
Pelle knaprar i sig kycklingfärs, torrfoder och en hel del vatten mellan två körningar. De får i sig betydligt mer vätska än vid en vanlig snacking.

Hur packar du sovsäcken?

Hur packar du sovsäcken?

Sovsäck_packa
Rulla inte sovsäcken!
Varje år, varje månad, varje vecka och tom nästan varje tur så är det samma sak. När man packar ihop med en grupp från ett tält eller från en stuga efter första natten så är det alltid någon som inte får ner sin sovsäck i påsen. Påsen som för övrigt är väl tilltagen.

Där sitter den förtvivlade mannen eller kvinnan och förtvivlat rullar och klämmer på den lånade vintersovsäcken. De trycker i ena änden och det bullar ut i den andra. Hela kroppstyngden används. Hur hårt de än tycks rulla så måste de ändå jobba 30 minuter för att sedan få sovsäckspaketet ner i påsen.

Oftast börjar jag skratta. Ibland avbryter jag direkt och visar hur man lättast gör. Ibland iakttar jag ett litet tag eller tills mitt kaffe är färdigdrucket. Jag måste ju också få ha lite roligt och ingen kan ju bli skadad. När jag är i stan så kollar säkert folk roat på mig då jag gör bort mig.

Kära vänner. En sovsäck eller ett tält skall icke rullas. Man strular ner allt i packpåsen! En sovsäck så tar du fotänden och trycker den längst ned i botten på packsäcken. Sedan matar du bara vidare med resten av säcken. Pressa, vålda och tryck bara ner den. Den blir dessutom lättare att få ur säcken då den ska ut igen.

När det gäller tält så är fördelen med att strula ner dels att det är snabbare. Den kanske största vinningen är kanske att du inte får veck på samma ställe av duken varje gång. Militärtält och tältkåtor måste man dock rulla för att få ihop. Lycka till nästa gång du ska packa!