Browsed by
Etikett: Skog

Jelka – Rimakåbbå är en pärla

Jelka – Rimakåbbå är en pärla

Kommentarer 0 kommentarer

Jelka_rimakåbbå_3
Obrutna urskogslandskap finns inte kvar på så många ställen i Europa. Denna bild är från Pärlälvens naturreservat.
Jelka och Rimakåbbåområdet är nu utsett till en av Svenska folkets pärlor. Världsnaturfonden har under våren haft en omröstning där 21 pärlor har vaskats fram i Sverige. ’Tvärtemot vad många tror rankas Sverige lågt när det gäller naturskydd och biologisk mångfald i en global jämförelse. Bara drygt hälften är skyddat jämfört med målen till år 2020. Vi behöver ett utökat naturskydd och därför driver WWF kampanjen Svenska Pärlor’ säger Håkan Wirtén, generalsekreterare på WWF.

Jelka – Rimakåbbå är ett Natura 2000 område. Steget Före som är en del av Svenska Naturskyddsföreningen är de som varit aktiva för att skydda detta område mot skogsbruk under slutet av 80-talet. Här finns ett stort antal rödlistade och hotade arter däribland: ringlav, norna, doftticka, järv, norna, lappranunkel, grenlav samt taigaskinn. Det jag personligen gillar med området är att det är ett större sammanhängande urskogsområde, ett helt landskap. Ett landskap som obrutet hänger samman med Laponia. Det var i delar av detta området som jag färdades mest i som nyinflyttad Jokkmokkare under början av 90-talet.

Norrbottens Länsstyrelse har en bevarandeplan för just Jelka-Rimakåbbåområdet. I den finns inte hotbilden från gruvindustrin beskriven. En hotbild som under den senaste tiden allt mer tornar upp sig i och med att Jokkmokk Iron Mines AB (JIMAB) ser Ågosjiegge som en del av Gallok gruvområdet. Ågosjiegge som geografiskt är en del av Natura 2000 området: Jelka – Rimakåbbå.

Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) har dessutom under den senaste tiden satt ner sin fot i gruvfrågan. Man är mycket kritisk till att undersökningstillstånd ges till bolag i såpass känsliga områden som detta.

Jokkmokk Mining District är det som oroat mig mest när det gäller Gallokfrågan. Just det att man tar ett lillfinger och sedan kör på. I mina ögon så har JIMAB visat exakt sin position i och med att man ger sig på detta området. Att man verkligen inte alls tar reda på andra värden eller användare i och av området. Det är endast mineralvärdena man vill komma åt och omvandla till dollar på sitt eget konto. Allt snack från Jokkmokk Iron Mines AB om hänsyn, sida vid sida, respekt, trovärdighet är nog ord som de inte riktigt har förstått innebörden av.

Jag ser iallafall positivt på framtiden. Positivt just för att Världsnaturfonden har uppmärksammat området. Positivt för att nu är SNF med oss på banan i gruvfrågan. Positivt för att nu är det ett Steget Före och Natura 2000 område som kommer att belysas. Områden som bevisligen har höga naturvärden. Såpass höga att Naturvårdsverket redan har en bevarandeplan för detta. Det känns positivt för att Greenpeace tidigare har visat sitt intresse för detta område. Förhoppningsvis tvingas nu ett politiskt omtag fram på minerallagen. En minerallag som inte främjar vare sig svensk ekonomi, hänsyn till lokalbefolkning/urbefolkning eller naturvård.

Jelka_rimakåbbå_1
Lunglav.

Jelka_rimakåbbå_2
Jelka Rimakåbbå har som sagt endel myrmark.

Dödsfällor och kommunalt kollektivt ansvar

Dödsfällor och kommunalt kollektivt ansvar

Kommentarer 0 kommentarer

NSD_pärlälven_1
Jokkmokk på förstasidan.
Norrländska Socialdemokraten heter en av våra lokala tidningar i Norrbotten. Under gårdagen belyste de problemet med bristande underhåll av vandringsleder, broar, skoterleder och vindskydd längs Pärlälven. Det har nämligen blivit lite tokigt då ingen vill ta ansvar för den infrastruktur som är ganska viktig för människor som vill vandra, fiska eller köra skoter efter älvdalen.

Det farligaste just nu är hängbroarna över Pärlälven. Ingen besiktar dem och ingen ansvarar för underhållet. Broar som används flitigt och är viktiga för att man skall kunna färdas i områdena.

Kommunalt ansvar anser jag är infrastruktur. Just detta är infrastruktur. Samtidigt så är detta resultatet från en statlig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Man gav folk jobb med att rusta dessa leder men man glömde bort att tänka på framtiden. Vem skulle få ansvar för underhåll och en dag att plocka bort allt? Jag tvivlar på att Jokkmokks kommun är ensamma i denna sits.

Pengarna från fiskekortsförsäljningen går till Jokkmokks jakt och fiskeförening, som inte heller har det fett. Vindskydd nyttjas av skoterguideföretag, hundspannsguider och fiskeguider. Både lokala och från andra kommuner. Det dyker även upp ryggsäcksfolk bestående av fiskare från Piteå, Luleå och kanske Finland. Butiker, restauranger, guider, affärer, stugbyar, bensinstationer osv. tjänar på dessa människor. Men det handlar inte bara om Pärlälven. Det handlar om massor av olika platser runt om i vår stora kommun.

Lösningen på detta och mycket annat i dagens samhälle tror jag kommer bli allt mer att vi får gå ihop i intresseföreningar som löser problemen. Bara folk frångår tänket att man skall ha betalt för varenda sekund man bidrar med. Vi som försörjer oss på denna infrastruktur måste kanske bidra med en slant och kommunen får så lov att skaka fram en del dollar på något vis. Min farmor och farfar var aktiva föreningsmänniskor och de gjorde saker för några föreningar utan att blinka. De gjorde saker för kollektivet. För varandra. Det är väl exakt så det skall vara? Trotts allt så är det faktiskt så att kommunen är just vi som bor och lever här.

NSD_pärlälven_4
Är det kommunens uppgift att förse oss med färdiga lösningar? Kan vi inte bättre eller är vi människor små handfallna trastungar?

NSD_pärlälven_2
Vi får ofta fixa innan vi tar ut gäster. Här städar vi en av kojorna längs Pärlälven. Vi är långt ifrån ensamma om att städa runt eldplatser, leder, köra ut ved m.m. Men vart är de som grisar ner?

NSD_pärlälven_3
Fyndena brukar vara varierande…

Pressresan ’Väg utan framtid’

Pressresan ’Väg utan framtid’

Kommentarer 0 kommentarer

SNF_pressresa_4
Messauredammen gav under en relativt kort tid gav det massor av arbetstillfällen men såret blev stort. Älvens ekosystem är totalt förändrat och fisket kommer aldrig att kunna jämföras med det som en gång var.
I början av denna vecka genomförde vi en pressresa med SVT Nordnytt. Lars Andersson, ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen i Norrbotten, och jag arrangerade detta men bjöd längs vägen in människor med faktakunskap. Vår ambition hade var att få med några fler journalister men vi nådde inte fram.

Laver den försvunna gruvbyn, i Älvsbynskommun, blev vårt första stopp. En kopparbrytning från 30-40 talet. Sveriges då modernaste samhälle byggdes upp av Boliden för de 260 invånarna. Ambulansgarage, Folketshus, skola, vatten och avlopp, elektricitet osv. Man hade till och med solarium där på den tiden. Boliden värnade på den tiden om människorna. Arbetarna var förutsättningen för att man skulle få upp kopparen som var den egentliga produkten. Idag tycks många av gruvprojektens slutprodukt vara själva aktien och inget annat. Gruvan lades ned och än idag är vattenmiljön nedströms slamdammen kraftigt påverkad. Boliden är idag hårt kritiserat för att de kört giftigt avfall till Chile där människor blir skadade.

Messaure den tillfälliga byn med 2600 invånare. Ett samhälle som byggdes upp under den tidsepok när Messauredammen byggdes. En by som man redan från början visste skulle försvinna. Alla arbetade med dammbygget, en monokultur när det gäller försörjning. Hit följde kommunens fiskerikonsulent. Han berättade om den påverkan som det har haft på fisket. Laxfisket är nu helt dött uppströms Boden. I Torneåälven kan man idag ta ut 120 ton/år och då ska man tänka på att Luleälven var en bättre laxälv. Som plåster på såret sätts det årligen ut små 3 fiskar/kilometer av Luleälven.

Sörberget, i Jokkmokks kommun, en avverkning där huvudargument var att skapa arbetstillfällen. Här högg man ett gigantiskt hygge som sedan kom att bli ännu större pga. en stormfällning efter avverkningen. Samebyn försökte få stopp på avverkningarna men blev överkörda med motiveringen att arbetstillfällena behövs. 4-6 årsarbeten under en 3-5-årsperiod gav det. Såren idag består av contortaplantage som viker sig under snötyngden, ett utslaget renbete och en miljö som inte fungerar för turismföretagare.

Dessa ’framtidsprojekt’ för att skapa arbetstillfällen ger ofta stora sår i naturen. De är i direkt konkurrens om markanvändningen gentemot små renskötselföretag och turistentreprenörerna. Dagens gruvprojekt Jokkmokk Mining District har skrämmande många likheter med dåtidens framtidsvisioner.

SNF_pressresa_3
Laver strax utanför Älvsbyn. Då en seriös sattsning med arbetstillfällen. Idag en död by med en pågående miljöpåverkan som ingen vill ansvara för.

SNF_pressresa_1
Contortaplantagen på Sörberget. Träden viker sig under snötyngderna och det enda rätta är att hugga bort allt och återplantera med inhemskaträdslag.

SNF_pressresa_2
Sonja och Apmut-Ivar följde oss till Sörberget. Två mycket kunniga personer som kan sin historia.

Höstfärgerna i Lappland

Höstfärgerna i Lappland

Kommentarer 1 kommentar

Höstfärger_lappland_1
Från grönt till avlövat på ett par hektiska veckor.
Höstfärgerna i Lappland. Nu hände det igen. Hade så mycket planerat. Korta fjällturer, paddelturer, vandringar längs Pärlälven osv. Skulle passa på denna höst att ta alla de där bilderna med de knalligt färgade asparna och björkarna. Nu är det toooo late! Färgerna är i det närmaste över och löven som tidigare förgyllde naturen ligger nu på marken.

Så här tycker jag mitt liv är hela tiden. Jag vill så mycket mer än jag hinner. Långtråkigt är någonting som jag gärna skulle ha en dag eller två. Så där att jag inte vet vad jag ska göra. Vist händer det att jag inte vet vad jag ska göra men då är det för mycket som ska göras så jag vet inte vart jag ska börja. Men aldrig att jag får känna att nu är allt gjort. Shiit vad ska jag göra nu då?

Höstfärger_lappland_2
Som tur är får vi mycket tid ute i Lapplandsskogarna med hundarna.

Höstfärger_lappland_3
Färgerna känns ibland overkligt kraftfulla.

Civil olydnad

Civil olydnad

Kommentarer 1 kommentar

Civil_olydnad
Envishet är den svages styrka.
Civil olydnad är ett grepp som ofta används för att stärka demokrati och för att fördela resurser från de som redan är riktigt kapitalstarka till de som inte är kapitalstarka. Sällan eller kanske aldrig ser man samhällets överklass idka civil olydnad.

I dagsläget är civil olydnad aktuell i Jokkmokksområdet. Här försöker man få regeringen och media att se hur Norrland och Sverige töms på sina naturresurser. Denna gång är det ett utländskt bolag som skall utvinna järnmalm här i norr. Jokkmokksområdet erbjuds en del arbetstillfällen i utbyte mot exploateringen. De stora vinsterna hamnar hos ett fåtal riskkapitalister som troligast redan har lite för stor del av världens resurser. Resurser som tas från glesbygden och planteras i storstadsregionerna. Hur hade Jokkmokks ekonomi sett ut idag om det hade idkats lite civil olydnad under vattenkraftsutbyggnaden?

Civil olydnad är en metod för samhällsförändring. Det är en form av aktivism som går ut på att öppet och utan våld bryta mot en lag eller vägra att följa vissa myndighetsbeslut samt att vara beredd att ta konsekvenserna av handlingen. Den amerikanska förebilden för begreppet civil olydnad, civil disobedience, anses ha myntats av den amerikanske författaren och skattevägraren Henry David Thoreau.

Syftet med civil olydnad är, förutom den direkta effekten av aktivismen eller vägran, att utmana den lydnad som möjliggör det förtryck, den orättvisa eller det missförhållande som olydnaden vänder sig mot. Genom att aktivisterna tar konsekvenserna av sina handlingar undergrävs i vissa fall den kollektiva rädslan för straff som övermakten vill upprätthålla, och som normalt leder till lydnad.

Statens Offentliga Utredningar, SOU 1999:101 Olydiga medborgare, utreder civil olydnad. Utredningen kommer fram till att civil olydnad ”kan bidra till att stärka såväl välfärdsstaten som demokratin”. I Ickevåld! Handbok i fredlig samhällsförändring av Klaus Engell-Nielsen, Annika Spalde, Pelle Strindlund hävdar författarna att civil olydnad har använts av svenska folkrörelser för att främja demokrati och mänskliga rättigheter, till exempel när den tidiga arbetarrörelsen skapade strejkrätten genom att gå ut i strejk trots att det var i strid med gällande svensk lag. I Stenen i handen på den starke av Fredrik Reinfeldt med flera (1995) hävdas att civil olydnad är skadligt för demokratin.
Källa: Wikipedia