Working Husky John är startklar efter en paus. Här tillsammans med sin moster WH Hippi.För ett tag sedan upptäckte vi att hunden John fick problem I benen. När vi kollade såg vi att knäna bak var dubbelt så stora. Stina for direkt med honom till Lapplands djurklinik i Gällivare som undersökte honom.
Skelettcancer av en elak sort blev resultatet. Han fick följa med hem fast inte levandes utan i en säck. Veterinären sa att han skulle inte klara sig länge till. Dessutom hade han väldigt ont trotts att han aldrig visade något. Nu fattas han oss här på kenneln. Detta var verkligen inget vi hade förväntat oss. Glädjande kan vi konstatera att det är inget genetiskt. Han har också haft ett bra liv hos oss.
John var den lite små osäkre ledarhunden. Han ville alltid göra rätt. Ibland blev han förtvivlad då han inte förstod vad man menade. Då kunde han bara stanna och titta tillbaks och se helt förstörd ut. Han älskade att få täcke på sig men varje morgon var det massakrerad i småbitar. Det slog aldrig fel.
Kvar på kenneln har vi flera av Johns avkommor. X-kullen med Xtrem och Xalo som påminnner enormt om John. Xara som är mor till z-kullen. Sedan har vi lilla Yra som inte ser ut att vara mycke till hund men ack så hon stretar där fram. John lever med andra ord kvar dels som minne men även igenom sina barn och barnbarn. ’Husse…de här selarna håller inte riktigt bra!’ John var fenomenal på mycket men inte riktigt alla egenskaper var uppskattade. Han såg alltid så förtvivlad ut då det blev fel. Kvalitetstid i tältet under en av höstens campingturer 2011.
Eskipot's Jana som vi förlorade 2010, då Alzin vet inte aborterade kullen och det dessutom ger ett försvagat värkarbete.Jana dog i bilen, mitt i natten, utanför Gammelstadsdjursjukhus. Vi hann helt enkelt inte längre.Alizin är ett abortpreparat för hund. Man ger det efter oönskad graviditet, två sprutor med ett dygns mellanrum. Vi har gett några gånger tidigare och flera bekanta har gett samma abortmedel till sina hundar. Det skall ges tidigt i graviditeten för att minska riskerna, men det tycks tyvärr inte hjälpa.
Jana kom till oss från Eskipot’s kennel. En fantastisk siberian husky tik. Jobbade bra, social och på de flesta sätt trevlig. Hon var kanske inte den snyggaste hunden kroppsligt men med en vilja av järn. Drygt två år sedan avled hon. Hon hade tjuvparat sig och vi gav henne en abortspruta (alizin vet.) hos veterinären. Valparna aborterade inte utan var kvar i Jana. Efteråt har vi fått höra att alizin i en sådan situation dessutom hämmar värkarbetet.
Vi hittade Jana i hundgården med två dödfödda små valpar. Hon blödde nu rejält och var allmän påverkad, dvs. helt slut. Bara två timmar tidigare hade inget synats. Jana dog sedan i bilen två timmar senare på djursjukhusets parkering i Luleå. Efteråt har vi hört att det är inte alltid som graviditeten avbryts med Alizin. På Läkemedelverkets hemsida kan man läsa att i ca 5% av fallen är aborten ofullständig. Graviditeten hos Jana hade inte synts det minsta.
Utöver detta så har vi själva haft en tik som fått livmoderinflammation efter en sådan spruta. Flera bekanta berättar om liknande upplevelser med livmoderinflammationer. En kennel hittade sin tik död en morgon ute i hundkojan efter sådan spruta. De obducerade inte tiken men i efterhand kan man misstänka att hon kanske hade valpar kvar.
Vad har man då för alternativ? Efter en spruta bör man vara mycket vaksam OM tiken har valpar. Minsta misstanke så skall man nog ultraljuda. De dagarna då den egentliga kullen skulle fötts bör man noggrant hålla tiken under uppsikt. Detta är mycket seriöst och kan innebära slutet för tiken annars.
Livmoderinflammation är inget ovanligt alls som följd av dessa sprutor. Den kan komma vid nästa eller nästföljande löp. Detta kan innebära att en tik som du tänkt avla på plötsligt måste steriliseras (borttagning av inflammerad livmoder). Fugitives Erotica som vi avlivade 2008 efter en livmoderinflamation som inte gick att få bukt med. Livmodersinflamationen kom för henne efterföljande löp efter en abortspruta.
Kåtan i Hukejaurestugan ligger vackert på en liten höjd. Kebenekaise och Sjaunja heter den turen jag just kom ifrån. Två helt fantastiska dagar avlöstes av busväder och lunginflammation hos en hund. Flera av hundarna började kraxa lite vilket kanske var en släng av kennelhosta. Vi vaccinerar varje år mot det och då blir det mildare.
Rasmus blev däremot rejält hängig och apatisk. Det visar sig senare vara lunginflammation. Skriver lite mer senare om det. Stina fick evakuera Rasmus så han kom till veterinär. Nu i skrivande stund är han på bättringsväg och har piggnat till rejält.
Våra gäster denna vecka har tagit det kanonbra att väder och hundar gjorde att vi fick ändra planerna. De förstod grejen med att i fjällen får man helt enkelt anpassa sig efter situationen. Vi har ändå fått fin körning och trevliga stugor. Vi körde ganska rakt på mellan Teusajaurestugorna och Hukejaurestugorna. Några hyffsat höga pass passerades och uppförsbackarna var riktigt seriösa. Några av backarna fick mitt spann rycka släden meter för meter uppför medan jag sköt på allt vad jag kunde. Stina och Jocke matar hundarna i Hukejaurestugan. Lite busväder är påväg in över området. Rasmus blev hängig och apatisk. Visar sig senare vara lunginflammation vilket vi misstänkte. Stina kör mot Ritsem med Rasmus nedpackad i släden. Vi vände tillbaks mot Sitasjaurestugan där vi låg två nätter.
Även valparna lär sig snabbt att det är som glass och godis under varma sommardagar.Vissa somrar fiskar vi en del gädda. En del av dessa fryser vi ner och ger sedan hela eller i bitar. Resten släpper vi tillbaks dvs ’catch and release’. När de får fisken frusen blir benen inget problem. Fisken gnags av och fördelas i små bitar. Har hundarna tandsten så är detta liksom ben bra mot tandsten. Hundarna älskar verkligen detta!
Fisk från insjöarna i Sverige kan innehålla parasiter och då är det främst binnikemask man tänker på. För att döda parasiterna så att de inte går vidare till hundan ska fisken vara fryst ned till -18C i minst tre dygn. Är fisken stor tar nedfrysningsprocessen så pass lång tid att man bör låta fisken ligga någon dag till. Exakt samma sak gäller om man gravar eller kallröker fisk. Parasiterna dör även om fisken kokas, dvs. hettas upp till minst 66C. Läs mer om hur länge gravad lax skall frysa innan man äter den. Det finns också en artikel skriven om parasiter i fisk. Gäddorna som vi matar med kan gå uppemot 10 kg. En skottkärra full räcker till lite snacks för våra dryga 40 Siberian Huskys.
Här ligger Angel sövd hos veterinären.För en vecka sedan, torsdagskväll, upptäckte vi att Angel, en av våra siberian huskys hade en rejält svullen tass. Vi hittade inga sår eller hål i skinnet. Till en början misstänkte vi att något ben i tassen kunde vara brutet. Det kan hända att en hund fastnar med en tå eller trampar snett på nått vis. Busrusningarna i rastgården kan ibland vara ganska tuffa.
Angel fick komma in och parkerade i soffan. Då märkte vi att hennes kroppstemp började stiga. Då jag tidigare har haft en siberian husky, Rasmus som 1999 dog av blodförgiftning. Ett litet sår, Juli månad dvs rötmånad. Såret satt på insidan av låret och var efter en liten fight mellan två hundar. Jag hade inte hittat det då jag gick igenom honom. Då jag upptäckte det fick han antibiotika av veterinären, dels i spruta men även i tablettform. Jag kommer så väl ihåg att veterinären var på väg hit på återbesök då jag pratade med henne och meddelade att jag var så glad för Rasmus var piggare. När jag lade på luren krummade han med ryggen och urin rann ut. Han dog mitt framför mig.
Nu, mitt i natten ringde vi till Gällivare distriktsveterinärs journummer. Med Ampivet VET hemma så påbörjade vi på veterinärens inrådan en antibiotika kur. På fredagsmorgon hade svullnaden minskat något men Stina styrde kosan mot Gällivare med hunden lastad i bilen för säkerhetskull. Angel måste ha fått in en sticka eller nått litet. Såret hade öppnat sig av sig självt, där huden var som tunnast. I Gällivare spolade såret ur och rengjordes nogrant. Nu är hon (hunden alltså och inte Stina) ordinerad Vetrimoxin VET som också är ett antibiotika, samt några dagar Rimadyl som är smärtlindrande och viktigast av allt vila i soffan…
Vi vistas oftast långt från närmaste veterinär då vi är på tur. När det gäller sår och framför allt om man får ett bitsår som inte blöder ska man vara vaksam. Ett blödande sår spolar nämligen ut bakterier. För sårvård på hund har vi oftast med oss tre olika läkemedel. Streptocillin VET som är en antibiotika salva. Jag tror att den oftast används till kossors juver. Denna salva sprutar vi in i de tvättade såren. Bakterier dödas och såret läker snabbare. Ampivet VET är ett bredspektra antibiotika. Det används vid infektioner i urinvägar, luftvägar, lokala sårinfektioner samt vid mag- tarminfektioner hos hund. Bacimycin som vi köpt från Norge och är ett antibiotika pulver. Det har vi använt ibland då sår vätskar och inte riktigt vill läka. Vi använde det på svåra tassprickor mellan trampdynorna. Tyvärr får vi inte längre tag på detta. Är det någon som har idéer på liknande preparat så mottages det med största tacksamhet!
Ampivet VET är ett receptbelagt läkemedel. Om man har möjlighet att få det utskrivet till sina hundar så man kan ha det hemma och med sig på tur är det kanon. Man ska dock ta det mycket seriöst och inte använda det titt som tätt. Vi har som policy att helst alltid kontakta veterinär i första hand, informera om vad vi har att tillgå. Har vi påbörjat behandling kontaktar vi alltid veterinär i efterhand och kollar så det blivit rätt beslut.
När vi pratar sårvård så vill jag tillägga att vi aldrig själva syr ett sår. Risken är överhängande att man kapslar in en infektion så därför skall det alltid göras av en veterinär. Man kan möjligen knyta ihop hundhåren eller sätta en liten plåsterbit som gör att såret inte gapar.
Idag en vecka senare är Angel pigg och fortsatt parkerad i soffan. Hon hävdar med bestämdhet att detta kommer att ta tid. Inne får hundsockan sitta på helt orörd. Så fort hon närmar sig hundgården drar hon av den! Alltså…hon förblir inne ett tag till… Här ser vi närbild på det tvättade såret. Det var mycket gult var inne i såret som spolades ut. Här är de läkemedel vi försöker ha tillgång till såväl hemma som ute på tur. Från vänster har vi följande: Streptocillin VET, Ampivet VET samt Bacimycin. Angel är helt övertygad om att en soffaboende slädhund mår absolut bäst!
