Natur-arkiv - Sida 2 av 19

I Sareks utkanter med hundspann

6 mars, 2017 Matti Kommentarer 1 kommentar

Hundspann_utkanten_sarek_6 — När man står på kanten av Sareks Nationalpark känner man ofta suget på att få upptäcka vad som finns där bakom bergen…

Det är verkligen inte alltid det går som planerat. Denna vecka damp det plötsligt ned en hel del snö. Spåren försvann och såväl folk som hundar har fått kämpa en del. En dag tvingades vi till och med att vända för att gå tillbaks till Sitojaurestugan så turen blev lite modifierad. Detta är konsekvensen av att vi inte kör med följeskoter utan får helt enkelt anpassa oss efter rådande förhållanden.

Hundarna har som vanligt jobbat på bra. Stugvärdar och annat folk efter leden berömmer ofta våra hundar för att de är så lugna och harmoniska. Det är resultatet av alla de timmar som Stina och jag lägger på att träna dem för dessa uppgifter.

Gästerna har även de varit trevliga så som det brukar vara. Vi har löst många av världens problem och pratat om såväl Brexit, Trumph, ripjakt, glesbygdspolitik, skola, sjukvård och en massa annat. Det är alltid intressant att få ta del av andra människors syn på saker och ting.

Under den gångna veckan körde vi från Saltoluokta fjällstation och söderut längs Kungsleden. Vi har rört oss i Sareks nationalparks utkanter. Rapadalen med Skierfe, Nammatj och Tjakkeli är så vackert att trotts att jag ser det så ofta kan jag aldrig se mig riktigt mätt. Kanske är Tjakkeli är i mitt tycke kanske ett av fjällvärldens häftigaste berg. Mäktigt och stort, står det i östkanten av fjällen. Österut böljar sedan lågfjällen och skogslandet vidare ned mot kusten.

Hundspann_utkanten_sarek_1 — Första dagen hade vi kalasförhållande. Pudersnö på knallhård snö ovanför trädgränsen.

Hundspann_utkanten_sarek_5 — Med hundspann igenom fjällskog, myrmarker och över öppna fjällhedar.

Hundspann_utkanten_sarek_2 — Mycket nysnö och timmar med att bryta spår för ledarhundarna tvingade oss att vända om en dag. Kartan fram och nya planer smides.

Hundspann_utkanten_sarek_4 — Working Husky Dafina är endast 1,5år och har denna vecka varit med för att få mer rutiner. Här är hon i det närmaste startklar tror iallafall hon…

Hundspann_utkanten_sarek_3 — Vilda fjällskogar oc ännu vildare fjäll. Välkommen till det som kallas för Europas sista vildmark!

En rolig dag i renskogen

16 januari, 2017 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Renskogen_utfodringsrunda_2 — Renarna som blir stödutfodrade blir tama och kommer nära.

Idag har Stina och jag följt med på en foderrunda i renskogen. Just denna vinter har varit lite svårare för renskötseln. Snö som tinat och frusit på marken har gjort det svårt för renarna att komma åt markbetet. Detta i kombination med lite snö leder även till att renarna lätt vandrar iväg. Är det bra markbete och lite mer snö väljer renarna att stanna i ett område och arbetet med att hålla flocken samlad blir lättare.

I det området där vi arbetar med våra hundspann under kortturerna är det Jåhkågasska tjiellde (Jåkkåkaska sameby) som har renar. Vi har alltid känt oss välkomna med vår verksamhet och vi gör allt vi kan för att visa hänsyn och minimera vår störning. Det är ju nämligen förhållandevis lätt för oss att styra om en hundspannstur och undvika kärnområden jämfört med att få en renhjord splittrad eller flyttad.

Renfoder och ensilage lastades i skoterkälkarna och sedan tuffade vi iväg ut till foderplatserna. Renarna som hör skotrarna kommer framspringandes för att få sin beskärda del av stödutfodringen. De är orädda och man kommer riktigt nära de fina djuren. Fodret sprids med en tanke för hur man skall få renarna att hålla sig i området eller börja flytta sig åt något håll.

Vi får även en inblick i hur planen är för att flytta renarna under de närmaste veckorna. Med den kunskapen så blir det ju lättare för oss att förstå hur vi skall planera våra rutter med hundarna. Dessutom så kommer vi lite försiktigt att börja titta på om det är möjligt att erbjuda våra gäster turer ut med renskötare där man aktivt får hjälpa till med arbetet. Ett stort tack till Annika, Jessica, Ulf och Sara för att vi fick följa.

Renskogen_utfodringsrunda_3 — Ulf fyller ett foderbord med renpellets.

Renskogen_utfodringsrunda_1 — Det är utan tvekan en skön känsla att sitta nära och lyssna på klövarnas klickande och se hur de äter maten.

Renskogen_utfodringsrunda_4 — I år fick vi se solen ganska högt upp ovanför horisonten. Nu har det vänt och dagarna blir allt längre.

Renskogen_utfodringsrunda_5 — Klarblå himmel och tempen droppar ner under -20C. Skön och frisk luft.

Stockholm och framtidspåverkan

12 januari, 2017 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Stockholm_1 — Stockholm är ju fint på sitt sätt.

I morse landade jag äntligen hemma efter en dag i Stockholm. Det blev nattåget ner, en dag i stan och sedan nattåget hem. Under dagen var jag inbjuden till ett möte om turism i skyddad natur/hållbar turism och turism på annans mark. Det kommer ett mer utförligt inlägg om detta senare.

Som vanligt springer man ihop med diverse folk. En nordafrikan som hade blivit svensk medborgare men förklarade hur dum vi va i Sverige som tog emot flyktingar. Lite märklig inställning måste jag säga då man själv är nysvensk. Han var för närvarande hemlös och samlandes på burkar och flaskor för att kunna köpa en minibuss och börja med taxi i sitt hemland. Skulle varit intressant att hängt med honom ett par dagar för att få en inblick i livet i stadsdjungeln.

Det är roligt för i princip oavsett vart man än är så springer man på känt folk. Hittade en fd Jokkmokkare på T-centralen. Sedan så är det ju kul att bara titta på folk.

Tågresan hemåt blev en missär. En finlandssvensk som hade shoppat 15-20 liter vodka hamnade i samma kupé. Måttligt drickande var inte riktigt hans grej. Att han inte blev avkastad var nog mer medmänsklighet från den befogat irriterade konduktören eller oss som försökte sova i samma kupé. Det var en riktigt tragisk och trasig människa som fått stryk och sprit av sin pappa under sin barndom.

Nu är jag landad i Jokkmokk. Trött efter en natts utebliven sömn och före det, mötet där hjärnan försökt arbeta på så gott den kunnat. Här i norr snöar det, hundar skall tränas och spår köras upp inför helgen. Riktigt skönt jobb i frisk luft. Paradise Jokkmokk is da shit!

Stockholm_3 — Lugnet innan vodkamannen kom.

Stockholm_4 — En trevlig, lugn och välskött liten järnvägsstation. Det känns lite som min barndoms minne från hur en tågstation var. Saknade bara en stins som går ut och vinkar av tåget.

Höstfärgerna kommer

8 september, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

För var dag som går ändrar sig färgerna på naturen. Löven gulnar, blir röda och det gröna försvinner allt mer. Luften blir allt klarare och friskare. Det är verkligen en fröjd att strosa omkring i skogen nu. Inga mygg eller knott och den där tryckande sommarvärmen är ett minne blott.

Norrskenet fladdrar och far på himlen och under sommaren har man liksom glömt hur häftigt det kan vara. Här om natten var norrskenet så brutalt att det till och med kunde fotograferas med mobiltelefonkameran. Ni kan hitta en del bilder på instagramkontot för Mattisblogg.

Samtidigt som jag ser fram emot den kommande vintern så är det med saknad man kan konstatera att sommaren är över. Det finns bara en enda sak man bör göra. Helt enkelt njuta av nuet och ta vara på livet. Livet är egentligen inget då och sen. Livet är så enkelt som en rad med här och nu!

Höstfärgerna_kommer_5 — Annie växer och lyssnar allt bättre. Hon följer för det mesta på alla möjliga upptåg runt omkring.

Höstfärgerna_kommer_4 — Dvärgbjörken blir skönt röd och orange där den växer i skogslandets myrområden.

Höstfärgerna_kommer_2 — Det går fort och ibland hamnar hela Annie under vatten. Här efter en face-plant i en myr…

Höstfärgerna_kommer_1 — Norrskenet tillhör vardagen för oss boendes här i norr.

Stora Sjöfallet och Laponia

20 juli, 2016 Matti Kommentarer 0 kommentarer

Roadtrip_stora_sjöfallet_naturrum_2 — Laponias naturrum.

Idag skulle två kanoter köras upp till Saltoluokta fjällstation. Det är ett samarbete med Saltoluokta och Outdoor Lapland som gör att vi nu tillsammans erbjuder både kajaker och kanadensare för uthyrning från fjällstationen. Samverkan med andra företag är verkligen roligt när det sker mellan företag där det finns förtroende.

Vi besökte även Laponias Naturrum för första gången. Det var mycket intressant trots att jag i grunden tycker att det är ett knepigt sätt att använda våra skattepengar på. I vissa avseenden styrker det besöksnäringen men i andra avseenden är en hel del av naturvårdsverkets idéer direkt kontraproduktiva mot oss som försöker driva företag med egna satsade medel. På detta ämnet kan jag skriva en lång uppsats någon gång.

Vid Stora Sjöfallets fjällanläggning träffade vi ytterligare några kollegor och surrade om allt möjligt över några koppar kaffe. Sedan förra hösten är det ett nytt driftbolag med Thomas i spetsen. Det skall bli mycket intressant att se vad han och hans personal kommer att lyckas göra där uppe mitt bland fjällen och nationalparkerna. Nyrenoverade hotellrum, nyrenoverad restaurang och trevlig personla bådar ju för en god framtid. Vi håller tummarna för att deras hårda arbete ger resultat.