Långfärdsskridskosäsongen är i full gång i Lappland!Nu har vi bra isar för långfärdsskridskor. Cissi och jag tog en sväng runt Stor Skabramsjön. Det var övervägande super is. 5 cm svart kärnis. Som vanligt så är det lurigt utanför några bäckutlopp samt vid några stenar i ett sund. Isdubbar, ispikar och kastlinan var redo för om man hamnar i vattnet så vill i alla fall jag garanterat upp snabbt.
Då Cissi och jag åkte sakta och kollade isen noga blev vi snart upphunna av Klas och Kjell som också var ute med skridskor. Ganska snabbt hamnade vi på land vid en flammande eld. Det är alltid kul att träffa folk ute i skogen.
Vid Cissis iglooby hade vi ett projekt på G. Cissi hade inte fått hem ett grillgaller i våras. Nu låg det på botten av sjön. Hon hade varit klok nog och inte farit ut på den ruttna vårisen. Efter lite klurande och trixande hade vi slutligen gallret uppe på isen. Ta gärna en titt på Igloobyns hemsida. Frosten bildar fantastiska mönster och formationer. Varje höst försöker Cissi hitta sin iglooby. Vi som är hennes vänner vill inte göra henne ledsen igenom att förklara att den smälterbort under sommaren. Lyckligt ovetande försöker hon här hitta sina igloos under isen... Såhär såg eldgallret ut som vi fiskade upp. Ett roligt inslag i en Lappländsk långfärdsskridskotur. På hemväg med långfärdsskridskorna.
Även valparna lär sig snabbt att det är som glass och godis under varma sommardagar.Vissa somrar fiskar vi en del gädda. En del av dessa fryser vi ner och ger sedan hela eller i bitar. Resten släpper vi tillbaks dvs ’catch and release’. När de får fisken frusen blir benen inget problem. Fisken gnags av och fördelas i små bitar. Har hundarna tandsten så är detta liksom ben bra mot tandsten. Hundarna älskar verkligen detta!
Fisk från insjöarna i Sverige kan innehålla parasiter och då är det främst binnikemask man tänker på. För att döda parasiterna så att de inte går vidare till hundan ska fisken vara fryst ned till -18C i minst tre dygn. Är fisken stor tar nedfrysningsprocessen så pass lång tid att man bör låta fisken ligga någon dag till. Exakt samma sak gäller om man gravar eller kallröker fisk. Parasiterna dör även om fisken kokas, dvs. hettas upp till minst 66C. Läs mer om hur länge gravad lax skall frysa innan man äter den. Det finns också en artikel skriven om parasiter i fisk. Gäddorna som vi matar med kan gå uppemot 10 kg. En skottkärra full räcker till lite snacks för våra dryga 40 Siberian Huskys.
Fugitives Nappen var svårfotograferad då hon har endel spring i benen! Under förmiddagen svängde vi in till Kjell och Nina där vi lånade en Dannevallsläde för att provköra. Jag har skrivit om den tidigare. Nu ska vi testköra denna släde som har en hel del nytänk! Skall bli mycket spännande då jag gillar inovativa lösningar.
Det blev även en tripp in till Jenki på Fugitives siberian husky kennel. Nu har vi studerat avkommorna till Finnemarkas Guy som är en inseminations parning. Vi har dessutom tittat på en valp efter vår Fugitive’s Cicci som Jenki tagit en kull på. Fadern är Fugitive’s Riven som kanske är kennelns vassaste hund. Denna kul är i alla fall en kombination utav Jenkis två bästa kullar igenom tiderna menar han själv. Hur som helst så kommer en av valparna, Nappen, att bli en fjällhund hos oss.
I Hammerdal stannade vi hos Helene och Tommy på Vox Celestas siberian husky kennel. Även här blev det trevligt prat om hundar, avel och så vidare. Härifrån lånar vi Vox Celestas Björna och Vox Celestas Pank under den kommande säsongen. Helene och Tommy håller just på att flytta och det underlättar om de har några färre hundar just då. För vår del kommer detta perfekt då vi behövde ett tillskott. Det kommer dessutom att bli mycket intressant att få prova hundar från Helenes avel.
Det är alltid tråkigt att lämna Jämtland samtidigt som längtan norrut finns där. Längtan hem till Lappland och vidderna här i norr. När man sitter i bilen här efter Lapplands landsvägar så uppskattar jag verkligen ödsligheten. Ibland kan man köra 5-10 mil innan man möter en bil. Det är helt klart annorlunda än nere runt Stockholm. Jag vet vad jag föredrar… utan minsta tvekan! Det blev några stopp på Statoilmackar för att köpa kaffe. Här dygnetrunt öppet i Arvidsjaure.
Två av Fun Runs goa Siberian Huskys.Under söndags förmiddag gjorde vi ett besök i varghägnet på Kolmården. Fick en hel del bilder där som jag ska visa senare. Det var utan tvekan en upplevelse som kan rekommenderas trots att jag rent generelt är emot djurparker men som sagt jag ska skriva mer senare.
Innan vi började hemresan svängde vi in hos Joakim och Josefin på Snowshadows kennel. I sommras köpte de Vega från oss och det är som alltid härligt att se hur en av våra hundar hittat hem. På kenneln stod nu 8 hundar som används för drag, lite utställning osv. Efter en del kaffe och te hade vi gått igenom avel, hundträning, arbete, vilka som känner vilka osv. så som det alltid är.
I Stockholm plockade vi upp Jenki som behövde lift hem. Nu blev det ännu mer hundprat, hundfoderprat, träningsprat, slädprat, hundavel osv. Sånt som gör en dryg bilresa lite kortare.
Under måndagen har vi gjort en snabbvisit hos Britt-Mari och Maria på Fun Run kennel. Här har vi tittat på två hanhundar som är planerade att nyttjas i vår avel under de kommande åren. Arne N dök också upp här och tillsammans med Maria och Brittan lyckades vi snacka en hel del hund förståss.
Kvällen har vi tillbringat hos mormor i Åre. Middag och massa prat om ditt och datt. Mormor är egentligen mycket före sin tid med mycket tankar om ekologiskt odlad mat, rättvisemärkningar, miljöavtryck som man lämnar osv. Idag är hon 94 år och bor mitt i Åre och är kanske en av de sista gamla Åreborna. En av de som sett hur Åre gått från en lite fjällby med gårdar till ett turistmetropol. Här är en av de fina stugorna som vi bodde i hos Stinas syster med familj. Här på studiebesök hos Snowshadows siberian kennel. Snyggt och bra för hundarna! I norr har vi björn, mörker och kyla men det är ingenting jämfört med dessa fästingar! Här en som Joakim just plockat på en av hundarna. Britt_Marie visar Arne, Stina och mig hundmatskvarnen. Den ska klara över 2000kg/timme!
Har Lapplands skogar och fjäll fostrat en Jokkmokksbo som står upp för sina rättigheter eller blir det en 'Kom ketchup så går vi!' Överkörd och mosad igen...På byn snackas det mycket om gruvans vara eller icke vara. Arga stämmor, glada människor, uppgivna röster, förväntansfulla, ledsna… Det rör om i känslorna för många. Bakgrunden är att ett engelskt företag vill etablera sig, eller snarare håller på att etablera en verksamhet i Jokkmokks kommun.
Rent generellt gillar jag inte detta med en gruva. Jokkmokk står idag för en levande samisk kultur, vidsträckta orörda skogar och fjäll. En gruva skulle ändra det fokuset, ändra imagen helt enkelt. Ändra en image som Jokkmokkguiderna idag lever av. Faktum är att Jokkmokk behöver fler arbetstillfällen och Jokkmokkguiderna har inga planer på att expandera. Vad gör man?
Som tur är så har många Jokkmokkare i bakhuvudet Vattenfalls svek mot bygden. Sveket att man satt huvudkontoret nere i vår huvudstad istället för här i avfolkningsbygden där vi har flest vattenkraftverk. Att företaget inte betalar skatt i Jokkmokks kommun. Frågor vi idag måste ställa oss är om gruvbolaget kommer att anställa lokal personal som skattar i kommunen? Kommer gruvbolaget att betala skatt i Jokkmokks kommun? Kommer gruvföretaget att ersätta renskötarna för förlorad betesmark och flyttleder? Kommer bolaget att strikt ansvara för miljökonsekvenser som kan komma att drabba hela Luleälven ner till bottennviken? Kommer Jokkmokk och Lappland att bli utnyttjat igen som så många gånger förr? Hur förhindrar vi detta?
I Tisdagens NSD var det ett reportage där vår kollega och vän Cissi som driver NatuLife och jag blev intervjuad om vad vi tyckte. Både hon och jag trycker på att det är viktigt med en mångfald av åsikter. För eller emot sakfrågan är oviktigt bara vi inte låter oss utnyttjas! Nu måste vi enas och ställa krav på politikerna så att de för vår talan. Inte som då man förhandlade med Vattenfall under tidernas begynnelse…
Det som är skrämmande är att gruvan antagligen kommer oavsett vad vi lokalt önskar! Ett engelskt företag kommer att dundra in här även om 100% av Jokkmokkarna säger nej! Är inte det ett tecken på att vi åter är på väg att blir överkörda och exploaterade? Kommer vi i Jokkmokk att stå med mössan i handen eller kommer vi att ställa oss upp och ställa krav?
Du som inte bor i Jokkmokk men inte vill att området skall exploateras vad kan du göra? Hjälp oss att utveckla besöksnäringen. När du fjällvandrar här så köp en lagad middag på en restaurang, hyr en stuga istället för att tälta, handla på den lokala sportbutiken, köp din mat här på affärerna, boka en guidad tur, ta med firman på en konferens till Jokkmokk eller köp med dig en låda lokalt förädlat renkött. Vi måste kunna visa att besöksnäringen är något att räkna med rent ekonomiskt. Att det kan ge stabila arbetstillfällen som är långsiktiga.
