Vi far ut i dagsljus och kommer ofta hem i mörker.Som vanligt är vi först ut på en del av skoterlederna.Bäckar som inte har frusit, håligheter som måste skottas igen och isar som skall kollas. Idag körde vi en bit av Kvikkjokksleden från Jokkmokk.
Ute på gården står även några slädar fullastade för en övernattningstur. Det blir två dagar med ett engelskt par. För ungefär ett år sedan körde jag en övernattningstur med fyrhjuling och hundspann. Förra vintern kom ju snön betydligt senare än i år.
Efter dagens skoterkörning har vi nu spår som blir ungefär 50km. Kommer att bli kanonbra som träning. Till den kommande helgen hoppas vi på att kunna öppna upp leden vidare västerut, men vi får se vad tiden räcker till. Vi bygger broar efter skoterlederna med våra gamla lastpallar som kommer med all hundmat.
Chicks, den lilla tjejen som faktiskt kan springa fram om man har lite tålamod med att allt inte blir helt rätt. Men hon är förlåten då hon ännu är ung.Förvinterjobben är i full gång. Har nu kört kortturer två dagar i rad. Från början av säsongen är det alltid lite ovant att packa ryggsäckar, komma ihåg allt som skall med som sjukvårdsmateriel, fikaprylar, extralinor osv. Successivt kommer man igång och snart kan man förbereda spannet medan man fortfarande sover.
Solen ligger lågt över horisonten. Snart kommer den inte ens att orka upp och förbli borta under några veckor. Personligen så saknar jag den inte men däremot så är det så fantastiskt när man väl får se den igen. Hur den ligger som ett glödande klot strax ovan trädtopparna. Man inbillar sig riktigt hur den värmer fast det är rena rama fantasierna. Flyttar vi hundarna en mil eller två så kommer vi åt miltals med oplogade skogsbilsvägar. Omkoppling sker. Var god att vänta! Här kopplades spannet om från fyrhjulingen till släde då det inte går att starta med släde direkt från kenneln ännu. Solen mitt på dagen, rakt i söder, från vår gård.
Stina är superglad för att Rikos, en av hennes säkraste ledarhundar, är på banan igen.Efter de senaste dagarnas värme törs vi inte riktigt ut på sjön hemma vid vårt hus. Det är nog ingen fara men det kan lika gärna vänta någon dag till med minusgrader. Hundarna och vi måste hur som helst ut och luftas så då blir det till att flytta hela patrasket.
Två fyrhjulingar, 30 hundar och två mycket morgontrötta personer plus en hyperaktiv border collie tar sin lilla tid att lasta och köra ut i skogen. Från att vi klev upp så tog det mer än 15 timmar innan allt var avlastat hemma på gården och hundarna matade.
Vi for upp mot Pärlälven och ett område som kallas Akkokielas. För runt 20-40 år sedan (eller nått sånt) var det känt i skogskretsar som ett framtidsskogsbruk. Det va på den tiden Domänverket skröt om hur stora kalhyggen man kunde göra. Därefter planterades contorta (pinus contorta) som är ett Kanadensiskt snabbväxande trädslag. Idag vet man att det är lämpligare med mindre kalhyggen. Contortan lever nog kvar men hur bra är den egentligen? Vilken kvalité på virket ger den?
Hur som helst så fick vi en fin dag med hundarna. På hemvägen stod en älg i vägkanten och väntade i mörkret tills det bara var 20 meter kvar. Rödräv, tjädertupp, orrar och järpar är annars på dagens lista. Skogsbilsvägarna är ju trotts allt användbara men jag kan inte låta bli att tänka på vilka fantastiska områden detta måste ha varit innan man högg. För säkerhetskull fick Rikos gå en mil lös under dagens träning. Han är en sådan hund som kommer till oss då det är lösa älgar eller renar i skogen… På vissa ställen kan man få en aning om hur det såg ut före kalavverkningarna. De flesta sjöar o tjärnar har frusit. Bäckar och älvar lär dröja ett tag till. Det blir sena kvällar trotts att vi tar tidiga mornar.
Varför görs det så många filmer om extremsporter och så få som speglar det stilla friluftslivet? Här borde det finnas en enorm marknad för den som vill satsa. Eller är det så att vi inte vill se friluftsliv av den enklare sorten?
Här kommer i alla fall en skön skidåkningsfilm. Kanske är det så att vissa av åken är man glad att man slipper göra själv eller?
Släden och linorna förbereds med andakt.I går kväll fick vi ett telefonsamtal från Tree hotel där de frågade om vi körde hund redan. Några minuter senare var årets första körning bokad. Två engelska kvinnor ville ut på en 1 timmes hundspannstur.
Vi har nu spår så att vi kan köra 1 timmesturer och 3 timmarsturer. Det som skulle kunna hända är att snön försvinner från isen och det bara blir blankis. Då får vi vackert vänta men som det ser ut idag så är försäsongen i hamn!
Dessutom så kom Lena och Per på besök från Arvidsjaur. Vi har hunnit fika massor och surrat om allt möjligt. Det är verkligen bra att vi har vänner som helt sonika kommer och besöker oss. Vi lever ju så mycket i vår lilla bubbla med hundmatning, hundträning, fixa med utrustning och så vidare. Hundarna får vackert vänta ett bra tag i spannet före start. Tyvärr hade vi dimma och en del vatten på isen. Hundarna gick segt och släden kändes som om det var helt utan belag…
