Paradise Jokkmokk. För oss som bor här i byn är det inget nytt. Varken att Magnus kan göra musik eller att Jokkmokk är ett paradis. Låten som just nu snurrar i radion, på nätet och som det talas om, ja alla fall i Jokkmokk snackar vi om den.
Paradise Jokkmokk med Kitok kommer från Jokkmokk. Även som inflyttad i byn så sträcker jag stolt på mig lite extra varje gång den kommer i radion. Stolt för att än en gång så har Jokkmokk levererat lite annat än råvaror från naturen.
Skogen i våra hjärtan.Under Torsdagen styrde vi kosan mot kusten. Årets halmhämtarresa kombinerades med en del butiksbesök. Lite specialgrejer och sådant som inte går att få tag på här hemma i Jokkmokk införskaffades. Årets halm var torr och fin men med en del inslag av hö/gräs. Det blir tydligen så när det är så här varma somrar.
Under föredraget återkom hela tiden temat att vi lever i en tid då många arter utrotas från vår planet. Ibland små mossor eller lavar. Ibland större djur och livsmiljöer. Vi vet ändå idag att detta inte är bra, ändå fortsätter vi helt förblindat med den hysteriska konsumtionshetsen. Vi fick se exempel på människor som kämpat och nått framsteg på olika fronter. Små framsteg som tillsammans är en riktning mot någonting hoppfullt.
Boris poäng med arbetet är nog att visa på att var och en kan vi göra någonting för världen och miljön. En ensam människa kan inte rädda hela världen men tillsammans kan vi var och en göra just det var och en brinner för och just det vi vill och är bra på. Köp o köp. Slit och släng. Vad är förståndet? Ekologiska varor kommer allt mer men vi vill fortfarande inte betala speciellt mycket för mat med kvalite. Lågprisvaruhusen ploppar upp som svampar medan våra bönder svälter. Glesbygdsbor kör för mycket bil men en upplyst fontän, eluppvärmda gator, belysning i tomma lokaler osv. är helt okej eller?
Vad skall få glesbygden att blomstra långsiktigt? Ja, inte är det kvartalsekonomins investeringar i gruvnäringen det är jag ganska övertygad om… Här en Kung Karls Spira strax söder om Stora Sjöfallet.Många av de gruvetableringar som vi ser idag har endast ett syfte. Det är att de som investerar skall kunna växla upp sina pengar. Inte mer än rätt på ett sätt. Investerar man så tjänar man, det är så det kapitalistiska systemet är uppbyggt. De som redan har ackumulerat kapital får det att växa. Vi har lärt oss i skolan att det är rätt.
Som jag ser det så uppstår problemet i och med att man faktiskt kan tjäna pengar redan under prospekteringstiden och under gruvans uppbyggnad. Vinsterna låter sig inte vänta på sig tills malmen och stålet, den påstådda produkten är ute till försäljning. Vinsterna kan investerarna lyckas kapa åt sig även ifall bolaget inte ens kommer i drift på det sätt som det var tänkt. Detta igenom att köpa och sälja aktier.
Effekten av ett sådant system låter inte vänta på sig. Det resulterar i miljöskulder till framtida generationer. Projekt sjösätts som saknar vettig ekonomisk, social och ekologisk bärkraft. Projekt sjösätts för att man ser en möjlighet att kunna spela upp sina pengar några procent. Om det sedan skapar lokala arbetstillfällen eller inte är helt av ointresse för investerarna om de inte är hårt knutna till bygden. Lokala företag ser man oftare drivas vidare med ett nollresultat. Man är nöjd med att det verkligen skapade försörjning för några människor i bygden.
Att politiker på högre nivå är tighta med näringslivet, kapitalägarna blir bara tydligare och tydligare. Billström affären som Reinfeldt mörkar blir ju ett tydligt exempel på hur nära det ligger att där en politiker själv kan dra vinning av insiderstips. Northland som i sin tur är ett gruvprojekt som visar på den ovan påstådda tesen att det är själva aktien som är produkten. Rätta mig om jag har fel men nog finns möjligheten att folk har tjänat pengar på de aktierna redan innan gruvan är ekonomiskt självgående! Investerarens syfte är alltså att tjäna pengar, inte har Billström köpt aktier för att han skall stötta arbetstillfällena i Pajala. Kanske är grundproblemet att ackumulerat kapital värdesätts högre än utfört arbete i dagens samhälle.
Solen vill aldrig gå ner och nätterna är fantastiska. Denna bild är från Linaberget och i nordvästlig riktning runt midnatt. Lilla Lule älvdal.Dygnsrytmen är helt upp och ned nu när midnattsolen gör sin entré här i Lappland. Dagarna har varit stekheta medan kvällar och nätter är svala och sköna. Det blir ofta någon middagslur, sena nätter och inte allt för tidiga mornar.
Slädar lagas och varenda bult och knut kontrolleras. Allt kommer som vanligt att vara tipp topp inför den kommande vintern. En tik är här på besök för att bli parad och en av våra egna tikar skall även hon paras. Ska fixa några bilder så kommer mer info om det senare. Dessutom så är det ett flertal projekt på gården som vi gärna skulle sjösätta och göra klart. Men sist och inte minst så skall man hinna med att vara torpare vilket innebär kaffedrickande och avkopplande vilopauser på köksoffan.
Livet är ganska härligt men… Som vanligt på våren så går allt så snabbt. Plötsligt är snön borta och man hinner knappt kippa efter andan förens sommaren är här. Lapplandsvårarna som är så vackra men ack så snabba! Alla knytningar och bultar kollas på alla slädarna. Sedan skall de målas med linolja, tjära och balsamterpentin. Myggens frånvaro är uppskattad när man skall fixa och dona. En torpare bör ta regelbundna vilopauser. Det tillhör en torpares kulturarv som skall föras vidare…
Betalningen för dagens arbete blev två vackra masaj armband, två sköna slädhundsklubbsmössor och sist men inte minst… trevliga möten med människor.Min dag igår var mycket trevlig. Den började med ett studiebesök från Kirunaslädhundsklubb ungdomsavdelning som besökte vår kennel. Vi pratade hund, klappade hund och det är alltid roligt att se att det finns en tillväxt i detta med slädhunderiet. Unga människor som kommer att föra utvecklingen framåt med nya kloka idéer.
Under eftermiddagen kom kollegan och fotografen Fredrik Broman förbi med en grupp. Det var några av hans samarbetspartners från olika resor nere i Kenya. Masajer som arbetar som guider, läkare, lägervakt osv. Vi kollade på slädhundar, skotrar, spårprepareringsutrustning, kokade kaffe och te och möttes i ett mycket trevligt samtal nere vid en lägereld vid vår lilla sjö. Kvällen avslutades sedan på Villa Åsgård och en härlig middag där (se filmen längst ned på detta inlägg).
När jag sedan ser valresultatet från gårdagens EU-val så glädjer det att Miljöpartiet har gått framåt. Oavsett politisk åsikt så måste väll alla kunna glädjas åt just det faktumet att miljöfrågor är någonting som allt fler tycks bryr sig om. Tyvärr så drar det samtidigt en våg av främlingsfientlighet över Europa. Jag kan förstå att många är missnöjda med fördelningspolitiken i Sverige men kanske beror den inte på att vi har nysvenskar. Kanske måste man istället se problemet att det handlar om en fördelningspolitik där en del blir stadigt rikare och rikare medan andra får det allt tuffare. En politik där glesbygden slås ut till fördel för städerna osv.
Vi har en tid framför oss som är politiskt viktig. Vi bor tillsammans på en underbar planet, vårt livsrum, som vi inte är rädda om. Vi bor här tillsammans olika människor och vi månar inte heller om varandra. De flesta skall bara ha mer o mer och det kanske på bekostnad av framtida generationers existens. Som man alltid har sagt: ’Vi äger inte jorden. Vi lånar den av våra barn som kommer att låna den av sina barn som…’ Va? Inga hjul? Masajer gillar mjölk och kor så då är Skabrams gårdsmejeri ett måste att besöka!