Martin Buser är en av de hundförare som fullföljt och vunnit Iditarood ett flertal gånger. Här är en föreläsning av honom på ca en halvtimme. Han berättar lite om tävlingen, hundarna och sin kennel på ett humoristiskt och lättsamt sätt. Fyll en mugg med hett te eller kaffe och sätt dig behagligt. Det är aldrig fel att bli påmind om vintern.
Det är full race på hundarna bitvis. Bra träning för koordination och kondition men framför allt kontakten med hundarna stärks. Från vänster Xtrem, Totte och Bloom.Hundpromenader kan man aldrig få för mycket av. Bor man som oss är det däremot enkelt att slarva. Hundarna får leka någon timme på gården eller i rasthagen. Vi försöker göra en del turer runt kenneln. Med oss tar vi allt från 1 till 7 hundar. Valpar och vuxna.
Litar vi på hundarna får de springa lösa under uppsikt. Med et innebär det att vi har kontroll på dem. De kommer på inkallning, vi ser vad de gör och de får inte tappa fokus på oss. Många av hundarna snurrar mestadels runt benen på oss.
En hemlighet med att få hundarna att kunna vara lösa är i vilka grupperingar man tar ut dem. En självsäker hund drar lätt med en unghund. Alltså unghundar skolas in med osäkra vuxna som lyder kommando. Hundar som tar stora lovar börjar man gå med då det är stekvarmt så de helt enkelt inte orkar. Man gör så de lär sig mönstret av att göra rätt. Stina med flocken. Här efter den nya spången som man börjat bygga runt Skabramsjön, Jokkmokk. Björken blommar vilket innebär mycket pollen i luften. Löven är som musöron vilket är ett försommartecken. De första hjortronblommorna börjar synas i myrkanterna.
See you in Nome är en film som lätt byts ut mot andra aktiviteter som ex att sova!Vinterabstinensen gör sig påmind och vi slukar allt som har med vintern att göra. Dagens häftiga hagelskur och snöblandade regn fick oss på riktigt bra humör.
’See you in Nome’ är en slädhundsfilm som handlar om en rookie, Sven Hallmann, som skall köra Iditarod. Filmen är producerad 2008 av Husky Production och är ingen kvalitetsfilm. Det är hundar, lite snack, en del bilder men egentligen inget matnyttigt. En film som jag förväntade mig mycket mer av!
Har du möjlighet att låna den så gör det men köp den inte för den är inte värd många kronor.
Working Husky Uffe får en sele dragen över huvudet. Den kall vara sååpass trång i halsen att man får tjorva och vrida lite innan den går över huvudet. Fullärd, jag? Absolut inte! Egentligen har jag vetat hur en hundsele ska sitta på hunden. Trots det så har jag successivt ändrat till att använda större och större selar. Fråga inte varför. Carina och Bibbi var med i höstas och tränade hundarna och kommenterade att vi hade stora selar. Jenki har även han kommenterat då vi jämfört. Ja, det är säkert flera som sagt men har jag lyssnat?
Problemet med en för stor hundsele är att den glider ut över bogbladen och påverkar hundens steglängd och rörelsemönster. Nu under förvintern testade vi att gå ner en storlek i princip rakt av på alla hundarna och det funkade super på de flesta.
En hundsele av rätt storlek skall inte vara lätt att trä över huvudet på hunden. Det skall vara lite bökigt. Samma då man tar av den. Man ska få böka lite! Vi använder selar från både Troll och från Dragråttan under vintrarna. Vissa hundar passar helt enkelt inte i trollselarna.
Under säsongen så ökar och minskar hundarna i vikt, fett och muskulatur. Ibland ligger en hund och pendlar mellan två storlekar. När vi kör långa körningar eller har tuffa perioder kan vi ibland byta storlek/modell på selarna på vissa hundar som vi vet går snett, kan få skav eller de som arbetar riktigt hårt.
Vad man kan lära sig av detta är egentligen att man aldrig kan lära sig tillräckligt mycket. Alltså, lyssna på vad andra har att säga. Dessutom så är det viktigt att man verkligen tillämpar sin kunskap och inte gör något annat än det man vet är rätt. Working Husky Totte samtalar med Lotta som var med på en tur 2011. Kanske säger Lotta något i stil med: Totte, jag lovar att springa i alla uppförsbackar idag om du står snällt då jag ska sela dig... Här är Working Husky Singla med en sele som är något för stor. Lite lång i ryggen samt att den har glidit ned för mycket på halsen anser jag numera.
Januari - Februari nummret av National Geografic Traveler är ju aldrig fel... Här om dagen damp det ner ett kuvert med ett nummer av National Georaphic Traveler. Här kom ännu mer resultat av journalisten Lolas tripp till Jokkmokks vintermarknad.
Jag pressenterade Lolas bildspel tidigare här på bloggen. En duktig fotograf som snappar upp ett och annat i vår vardagsmiljö. Härligt att se hur en aktivitet som hundspannskörning kan få utrymme i media.