Siberian Huskyn Rambo tillbaks i kojan efter morgonens kycklingsoppa som vi vattnar hundarna med.Här i en av de kojor vi inte han byta ut denna sommar.Alexandra kom från Piteå igår. Hon blir här några dagar och hjälper oss med hundträning och allt runt kennelarbetet. En av våra bilar har nu återvänt från sin näradöden upplevelse. Alltså…nu har den en fungerande motor och vi behöver inte cykla längre! Skönt.
Vi har idag städat en del på gården. Målat två slädar med tjära, linolja och terpentin. Satt kåpan på pickuppen och lastat den med skrot som skall slängas. Efter det blev det mörkerkörning med två stora spann 24 km. Hundgårdarna ska rensas och de små liven behöver mat och vatten dagligen. En bra dag där det har funnits tid för både kaffe och te.
Nu middag och som sagt, vi har bil igen och våra kompisar i byn går inte säkra längre! Vi kan lätt svänga förbi och kräva fika. Exakt så som man skall göra i Lappland. Utan förvarning bara dyka upp! Vi målar våra hundslädar med tjära, linolja och balsamterpentin. En del av varje. Doftar så gott och blir snyggt! Nu kan man hitta Flippa sittandes i bilen igen. Hon är nog den lyckligaste av oss att vi har bil igen!
Här ligger Angel sövd hos veterinären.För en vecka sedan, torsdagskväll, upptäckte vi att Angel, en av våra siberian huskys hade en rejält svullen tass. Vi hittade inga sår eller hål i skinnet. Till en början misstänkte vi att något ben i tassen kunde vara brutet. Det kan hända att en hund fastnar med en tå eller trampar snett på nått vis. Busrusningarna i rastgården kan ibland vara ganska tuffa.
Angel fick komma in och parkerade i soffan. Då märkte vi att hennes kroppstemp började stiga. Då jag tidigare har haft en siberian husky, Rasmus som 1999 dog av blodförgiftning. Ett litet sår, Juli månad dvs rötmånad. Såret satt på insidan av låret och var efter en liten fight mellan två hundar. Jag hade inte hittat det då jag gick igenom honom. Då jag upptäckte det fick han antibiotika av veterinären, dels i spruta men även i tablettform. Jag kommer så väl ihåg att veterinären var på väg hit på återbesök då jag pratade med henne och meddelade att jag var så glad för Rasmus var piggare. När jag lade på luren krummade han med ryggen och urin rann ut. Han dog mitt framför mig.
Nu, mitt i natten ringde vi till Gällivare distriktsveterinärs journummer. Med Ampivet VET hemma så påbörjade vi på veterinärens inrådan en antibiotika kur. På fredagsmorgon hade svullnaden minskat något men Stina styrde kosan mot Gällivare med hunden lastad i bilen för säkerhetskull. Angel måste ha fått in en sticka eller nått litet. Såret hade öppnat sig av sig självt, där huden var som tunnast. I Gällivare spolade såret ur och rengjordes nogrant. Nu är hon (hunden alltså och inte Stina) ordinerad Vetrimoxin VET som också är ett antibiotika, samt några dagar Rimadyl som är smärtlindrande och viktigast av allt vila i soffan…
Vi vistas oftast långt från närmaste veterinär då vi är på tur. När det gäller sår och framför allt om man får ett bitsår som inte blöder ska man vara vaksam. Ett blödande sår spolar nämligen ut bakterier. För sårvård på hund har vi oftast med oss tre olika läkemedel. Streptocillin VET som är en antibiotika salva. Jag tror att den oftast används till kossors juver. Denna salva sprutar vi in i de tvättade såren. Bakterier dödas och såret läker snabbare. Ampivet VET är ett bredspektra antibiotika. Det används vid infektioner i urinvägar, luftvägar, lokala sårinfektioner samt vid mag- tarminfektioner hos hund. Bacimycin som vi köpt från Norge och är ett antibiotika pulver. Det har vi använt ibland då sår vätskar och inte riktigt vill läka. Vi använde det på svåra tassprickor mellan trampdynorna. Tyvärr får vi inte längre tag på detta. Är det någon som har idéer på liknande preparat så mottages det med största tacksamhet!
Ampivet VET är ett receptbelagt läkemedel. Om man har möjlighet att få det utskrivet till sina hundar så man kan ha det hemma och med sig på tur är det kanon. Man ska dock ta det mycket seriöst och inte använda det titt som tätt. Vi har som policy att helst alltid kontakta veterinär i första hand, informera om vad vi har att tillgå. Har vi påbörjat behandling kontaktar vi alltid veterinär i efterhand och kollar så det blivit rätt beslut.
När vi pratar sårvård så vill jag tillägga att vi aldrig själva syr ett sår. Risken är överhängande att man kapslar in en infektion så därför skall det alltid göras av en veterinär. Man kan möjligen knyta ihop hundhåren eller sätta en liten plåsterbit som gör att såret inte gapar.
Idag en vecka senare är Angel pigg och fortsatt parkerad i soffan. Hon hävdar med bestämdhet att detta kommer att ta tid. Inne får hundsockan sitta på helt orörd. Så fort hon närmar sig hundgården drar hon av den! Alltså…hon förblir inne ett tag till… Här ser vi närbild på det tvättade såret. Det var mycket gult var inne i såret som spolades ut. Här är de läkemedel vi försöker ha tillgång till såväl hemma som ute på tur. Från vänster har vi följande: Streptocillin VET, Ampivet VET samt Bacimycin. Angel är helt övertygad om att en soffaboende slädhund mår absolut bäst!
Flippa, min borde collie och hjälpreda är tillbaks i tjänst. Här agerar hon tränings coach åt slädhundarna! Större delen av turerna springer hon dock lös med spannet.Nu är jag inne i en period där hundträningen inte riktigt flyter. Egentligen skulle jag behöva öka distanserna från 15-24 km uppemot 30-40 km och köra oftare för att tagga ner hundarna. De är rastlösa i spannet, rastlösa under fikapauserna och de vill mycket. Marken är frusen och grusvägarna blir som att springa på sandpapper. Klor nöts liksom trampdynor. Gummisockar är uteslutet då det blir för halt. Cordurasockar är bra men de håller en träningstur och egentligen vill jag socka alla hundar i förebyggande. Det blir dyrt. Vi behöver snö! 2-5 cm räcker långt! Det skonar tassarna och vår sock-ekonomi.
När jag startar fungerar inga bromsar på min ATV för de är frusna av all fukt. Efter någon kilometer släpper det lite och hjälpligt kan man bromsa lite. När jag kommer hem så är alla karbiner frusna…av all fukt. Selar som man tvättar fryser om man glömmer dem ute. Vattenskålar fryser.
Annars är det en fin tid i naturen. Garanterat myggfritt. Regnandet verkar ha upphört. Det ligger tunn is på små tjärnar och sjöar. Dimfrost, dimma, soluppgångar och jag skulle med lätthet kunna tillbringa hela dagarna ute med kameran. Stor del av tiden blir istället framför datorn med alla mejl, telefonsamtal, hemsidor, webbstrategier osv.
Den kommande vintern ser riktigt lovande ut. Bokningarna rullar in och jämfört med förra vintern så är det ett lyft än så länge. Vi klättrar också hos google vilket gör att besöksstatistiken på vår företagshemsida stadigt ökar. Många års webbarbete börjar kanske ge lite resultat. Den obligatoriska tekokar elden. Ni ser hur hundarna inte riktigt vill lägga sig ned och pausa. Det är bara att jobba mer med dem. Jag är envis och ger mig inte!!! Hundselarna måste in på tork efter tvätten i sjön. Här en klase djupfrysta stående selar. Sockarna låter som en klase tomburkar då de slår mot varandra.
Några pepparkakor och en kvalitetsstund vid elden är aldrig fel.Det är mörkt. Pannlampans batteri är i det närmaste slut och fyrhjulingens extraljus når inte riktigt ända fram till ledarhundarna. John och Rosa leder mitt 16 spann och båda är mycket rutinerade. När vi kommer mot vändplanen ser jag plötsligt hur Johns ögon glimmar i mörkret. Det får under inga som helst omständigheter hända det som just håller på att ske. 16 hundar som vänder okontrollerat innebär stor, väldigt stor skaderisk. Det går för fort och någon hund kan få stamlinan runt ett ben eller trilla och dras med.
Snabbt kastar jag mig av fyrhjulingen. Arg och rädd att någon skall göra sig illa. John tar bara mer fart och släpar med Rosa som tvekar lite. Får tag i John i sista minut. Lyfter honom i selen för att snabbt dra ut spannet igen. Sätter ner honom längst fram. Då vänder han igen i ett otroligt snabbt tempo. Han vill bara göra rätt. Jag får åter igen slita tillbaks honom och är inte len i rösten. Irritationen är där liksom besvikelsen att han inte förstår. Rambo får komma fram istället och tillsammans med Rosa löser vi sedan vändningen för hand, lugnt och sansat. John blir motvilligt och irriterat buren bak i spannet.
Vid fika elden släpper jag John. Tar med mig honom till elden. Dricker te och delar några pepparkakor med honom. Han är utan tvekan besviken på mig. Han försökte ju bara vända som vi alltid gör. Besviken och underdånig. Jag vet att han kan tvärvända sådär. Han sitter nära och vill vara till lags. Jag borde förstått att han inte skulle gå fram nu i mörkret då jag inte har full kontroll. I dagsljus hade jag hunnit reagera innan vi blev osams. Då hade jag sluppit bli arg och gormat på honom, sluppit att irriterat lyfta iväg honom.
Att arbeta med hundar i skarpt läge innebär att man bör ha vad jag kallar kadaver disciplin. De måste stanna om jag kräver det, de måste svänga om jag kräver det, de måste lyda de kommandon som jag har lärt dem. Vi färdas på dåliga isar, branta backar, hundar kan tjorva in sig i spannet, jag kan fastna med en arm i något, det står en dam med sin kära katt på spåret osv. Den lydnaden är inget gullande. Den lydnaden är bara ett måste för att inte någon skall råka illa ut. Det är mycket viktigt att man kombinerar den disciplinen med en varm känsla för sina hundar.
Här är en filmsnutt från en inselning av mitt hundspann häromdagen. Vi strävar efter lugna hundar i starten men här var de lite gnälligare än vanligt. Filmandet gjorde att saker drog ut på tiden och de blev lite rastlösare än vanligt vilket var en bra provokativ träning. Det är oftast bra att uppsöka sådana situationer som gör att rutiner förändras för då kan man lära sig något nytt.
