Browsed by
Etikett: Hundar

Man vänjer sig aldrig

Man vänjer sig aldrig

Norrlandsvägar
Norrlandsvägar där kilometrarna rullar undan är sköna!
Idag har vi fått låta Hilda somna in. Efter röntgen och ultraljud kunde vi konstatera att det fans fyra valpar i henne. Döda valpar, troligast sedan 1-3 dagar tillbaks. Hilda själv hade påverkats mycket negativt av själva graviditeten med förhöjda levervärden, indikation på infektion och en juvertumör som tagit riktig fart. Det fanns inget att göra.

I såna här situationer är det egentligen inget beslut som skall fattas. Det är så självklart att en hund i vissa lägen inte skall behöva genomlida en operation. Så fick det bli. Det känns och det ska också kännas att förlora en hund. Själv så tycker jag att det är riktigt skönt att känna att man kan sakna. Känns det inte så har man inte haft rätt kontakt med den hunden. Men ont kan det verkligen göra.

Det är också skönt med långa norrlandsvägar. Medans kilometrarna rullar undan och musiken strilar ur högtalarna så hinner tankar rumla runt i huvudet. Helst ska man vara helt ensam och ostörd i bilen. Man smuttar på en mugg statoilkaffe och ser sig omkring. Saker får perspektiv.

Vi hade verkligen glatt oss åt hennes valpar. Vi hade glatt oss åt valpar mellan henne och gamle Attanik. Vi hade glatt oss åt att få ännu en vinter med Hilda i spannet, i soffan och vid vår sida. Tur att vi har massor av andra underbara hundar!

Muddusälven_oktober_2011
Muddusälven som man passerar när man kör mellan Gällivare och Jokkmokk.

Borde collie valp är en kärleksmardröm

Borde collie valp är en kärleksmardröm

Jowiks_Flippa
Flippa så förtrollande söt!
Hittade lite gamla bilder från när Flippa var valp. Stina påstår ibland lite svartsjukt att jag flera gånger per dag har ropat på henne: ’Stina…titta….ser du vad himla söt och fin hon är!’. Sanningen är att Flippa verkligen var ibland den gulligaste valp man kunnat titta på MEN den absolut, i särklass mest enerverande varelse som jag haft att göra med. Så mycket energi. Otroligt mycket energi. Hur många gånger sprang jag inte efter henne och frustrerat vrålade då hon vallade småfåglar. Eller alla de gångerna hon vallade skräddare, ni vet sådana där små saker som hoppar på vattnet! Bilderna är från 2006.
Jowiks_Flippa
När hon var trött och sov var Flippa en fantastiskt underbar liten hund. Men hon var nog vaken betydligt mer än hon sov på den tiden...

Jowiks_Flippa
Fåglar, fåglar och fåglar! Flippas vallningsintresse var lika stort som min hunduppfostranspedagogik var liten i dessa situationer!

Jowiks_Flippa
Arbetsuppgifterna hon skapade var varierade. Här vallade hon en plastpåse och hörseln var till 100% avslagen...

Vega, en snygg siberian husky

Vega, en snygg siberian husky

Working_husky_vega
Här är Working Husky Vega som valp. Sommaren 2009.
Lite då och då får vi hundar som av olika anledning inte passar på vår kennel och i vårt arbete. Vega var en typisk sådan hund. Hon gillade helt enkelt inte de långa arbetsdagarna på fjället, tunga slädar, dåliga spår eller inga spår alls. Vad hon däremot gillade var korta och snabba träningsturer. Fort skulle det gå och gärna smala spår…och en sak är säkert, FORT kunde hon springa!

Efter Vegas andra säsong med oss bestämde vi oss för att försöka hitta ett nytt hem till henne. Då kom vi i kontakt med Josefin och Joakim på Snow Shadows kennel. Efter en del funderande så kommer vi fram till att Vega nog passar dem. I Juli köpte de henne och nu fungerar hon bra i deras spann. Hon går tom som ledarhund. Nu har de ställt ut henne och hon fick excelent samt 3 placering. Det säger inte mig så mycket men jag vet att hon är en snygg och härlig hund!

Vi är helt beroende av att våra hundar fungerar på våra jobb. Under upp till tre månader i sträck bor vi ute i fält med hundarna och det passar inte alla hundarna, trots att de är siberian huskys. Då är det alltid härligt när man hittar ett nytt hem till dessa hundar. Att man får höra att hunden har hittat ’hem’ och trivs som i fallet Vega. Sånt blir man så glad av!!!

Working_husky_vega
Här syns Vega mitt i Stinas spann. I horisonten kan man se Sveriges högsta fjäll, Kebnekaises sydtopp. En vanlig arbetsdag i Vegas tidigare liv.

Mörkret sänker sig ute

Mörkret sänker sig ute

Videokameralagning
Att laga en videokamera kräver finmekanisk kunskap samt damfri miljö... som här på ett hundkojstak!

Stina kom just hem från sin träningstur. Hon rapporterar svagt norrsken och fullmåne. Före det hann även jag få en tur med min träningsgrupp. Jag försökte filma en del vilket resulterade i en kraschad videokamera som jag lyckade ’finlaga’ ute på ett hundkojtak. Den fungerar igen och har inte fått några speciella men av flygturen ner i backen. Blir det tid över imorgon kanske filmen blir redigerad och utlagd här.

Medan Stina var ute satt jag i ett telefonmöte. Jag har fått äran att vara sammankallande i ett avelsråd för siberian husky klubben som är en del av svenska polarhundsklubben. Nu var jag inbjuden till ett styrelsemöte för siberian husky klubben, vilket var mycket roligt. Tänk vad praktiskt att man slipper resa. Men samtidigt synd att man inte fick träffa alla andra LIVE och dricka kaffe ihop.

Medan mörkret sänkte sig ute satt jag med headsetet från telefonen och sörplade te. Tänk vad mycket folk det finns runt om i Sverige som brinner för detta med slädhundar. Ett intressant och bra möte på distans med lite hundgalet folk runt om i landet.

Månsken_och_hundspannsträning
Även jag hann få en släng av månskenet innan mit spann hade dragit mig hem.

Väntans tider och solsken

Väntans tider och solsken

Hilda
Hilda stressar absolut inte med att klämma ut några valpar. Nu ska det först njutas av en solig höstdag!
Äntligen så regnar det inte och det känns nästan overkligt att se solen! Höstluften är ett faktum och det blåser lite utifrån sjön. Vi sitter klistrade vid datorerna och i telefonerna. Stina försöker installera ett program i datorn och jag gör allt jag kan för att planera mellandagarna då det ser ut att bli köriga dagar.

Hilda borde föda när som helst. Hon är lugn som en filbunke. Rätt som det är slickar hon sig där bak och vi studsar då upp som tok och ’Oj…nuuuu kommer det!’. Men inte. Om vi har räknat rätt så går hon över tiden från och med idag men spermierna kan ju överleva några dagar inuti henne efter sista parningen också. Instruktionsboken säger att när det gått 3 dagar över tiden bör man uppsöka veterinär.

Vad som tynger oss lite är att se hur mager hon är. Första veckorna efter graviditeten var det ju matvägran. Nu med den nya hundmaten och lite trickande så äter hon bra och har blivit något mindre mager. Vi gör allt vi kan för att hjälpa henne just nu. Någon av oss är hemma i princip hela tiden. Jag ser verkligen fram emot att få några junior Hildor som kan följa på våra färder i skog och mark.

Hur som helst så njuter Hilda av livet på torpet. Korta små promenader på tomten med stormagen. Dricka lite vatten i sjön, kolla till huskisarna i hundgården och följa med på expedition postlådan som är hela 50 meter från huset.

Working_husky_hilda
Hilda njuter av solen nere vid sjön. Flippa står rastlöst bakom och undrar när vi ska hitta på något kul.