Toolik som är nyinflyttad för säsongen hittade ett träd…Snöförhållandena i Jokkmokksområdet är i det närmaste perfekta för hundkörning just nu. Vi har gaska mycket spår, både kortare slingor på 15-20km men även några längre alternativ. Vi har sedan ett antal veckor tillbaks haft en strid ström med gäster. Inte dagligen men i det närmaste. Det är inte stora grupper utan kan handla om ett par, en familj eller mindre grupper. Egentligen helt perfekt.
Vi har grupperat kenneln efter de som är aktuella för tävling och de som inte skall gå tävling. I den senare gruppen har vi unghundarna, ett fåtal äldre hundar samt nyinköpta hundar för denna säsong. Denna grupp är alltså de hundar som inte har alla rutiner som vi önskar.
Idag fick jag just denna grupp av hundar på en fikatur med fyra småspann. Det var mycket studsande, lintjorvande och pipande hundar under fikapausen. Stressande för husse men nyttigt för både hundar och mig. Det är bara att tålmodigt fortsätta att utsätta dem för detta så kommer de att vara lugna och rutinerade om några veckor. Man kan nästan ana att Masi och Dee som är mer rutinerade skäms över Tooliks upptåg. Nu ska man ju inte förmänskliga hundarna men… Rymlingen Hilima tillbaks och jobbade hon inte lite bättre än tidigare eller är det bara en önskan? Söt och trevlig är hon iallafall!
Det är en nöjd Hilima som nu vilar här i stugan.Efter flera dygns oroande och letande efter siberian huskyn Hilima så har vi äntligen hittat henne. Fast egentligen så hittade hon oss. På morgonen vid 05.30 så rullade jag in med bilen i Arvidsjaur efter en sömnlös natt. Skotern var med och jag styrde direkt mot Statoil som har 24h öppet för att tanka skoter med soppa och mig med kaffe.
Stina ringer då på min mobil. Hillima har hittat tillbaks till de andra hundarna. Kvällen innan så hade nämligen Stina kört ett spår med hundspannet runt Arvidsjaursjön. Antagligen så har doftspåret gjort så att hunden har kunnat följa spåret fram till de andra hundarna. När sedan Lena öppnade dörren till huset så sprang hon glatt in i huset.
Hilima är jätteglad, pratar och har som massor av saker att berätta. Militära skjutfält med skottlossning, bilvägar, -30C som vänder till plusgrader, stadsvandring på natten inne i Arvidsjaur, snöskotrar, folk med hundar och mycket mer. Hon är klart tunnare nu och aptiten är det inget fel på. Hon sover här inne i vår stuga och tycks trivas kanon med det.
Det kommer ett blogginlägg lite längre fram med lite tips på hur man kan organisera letandet efter en hund. Skall man hitta en hund så går det snabbare om man arbetar systematiserat så det kommer lite tankar om detta. Sist men absolut inte minst vill jag tacka alla som på ett eller annat sätt hjälpt till. Det är verkligen en intressant kraft som uppstår hos folk när många olika personer gör lite vardera. Tack alla ni är guld värda! Trötta och nöjda kan man lugnt säga!
Hilima är en lite reserverad och jättesnäll siberian husky tik. TACK FÖR ALL HJÄLP! HILIMA ÄR NU HEMMA TRÖTT OCH HUNGRIG MEN I ÖVRIGT I BRA FORM!
I Lördags flyttade siberian huskyn Hilima ned till Arvidsjaur på prov. Under Söndagen lyckades hon rymma. Nytt ställe, nya människor, ensam och nu på vift. Tyvärr så kunde vi inte dra direkt och hjälpa till att söka, men Stina for direkt på måndagen. Detta är verkligen en mardröm man inte vill vara med om.
Hilima rymde från Fristad strax norr om Arvidsjaur. Sedan har några vänliga själar från K4 rapporterat att de sett en polarhund i utkanten av K4 området under måndagsmorgon. Måndag och tisdag har de skjutövningar i området. Stina har patrullerat hela dagen i området och är fortfarande nu klockan 03.00 på natten snurrandes i området. Hundspann, bil och till fots färdas hon. Lena och Per har sökt i området runt Arvidsjaursjön med skoter och hundspann.
Just nu sitter jag med googel maps och några vanliga kartor och försöker hjälpa Stina att hitta olika vägar. Till sin hjälp har hon en GPS och några kartor. Egentligen ganska spännande men vi lider med lilla Hilima. Nu är hon där ute i skogen ensam och antagligen vilsen. Rädd av den nya situationen. Mardrömmen är ju att hon försvinner och man aldrig får veta.
Till vår fördel just nu har vi att det snöar ganska bra i området (natten mot tisdag). Om Hilima är i rörelse kommer hon att lämna färska spår. Hittar vi bara de spåren och Stina kan komma dit så kommer hon att komma fram på inkallning.
Är ni i Arvidsjaur, känner någon i byn som hört eller sett någonting. Dela detta inlägg vilt på Facebook. Tveka inte en sekund att höra av er. Jag nås dygnet runt på mobilen 070-684 22 20.
Göra eld i snön, -20C och sedan börja grilla. Livet i Singapore är utan tvekan annorlunda än det som de får uppleva här i Lappland.Så har kylan kommit till Lappland. Idag hade vi -25C när vi vaknade. Det känns alltid kallt i början av vintern innan man hunnit att vänja sig vid kylan. Nu ser det ut som att det skall fortsätta vara kallt ett par dagar till. Att sitta på en stol vid elementet och dricka te med en bra bok känns lite lockande.
Under dagen så har vi haft en grupp om 12 personer från Singapore. Med hjälp av Volker, Stina och 36 siberian huskys så har vi sedan kört en tretimmars hundspannstur där vi stannade och eldade i skogen. I stort sett så gick det bra men ett av barnen gillade inte kylan. Vi bäddade in honom i en sovsäck men egentligen så var han inte kall. Vi kände på honom och fötter och händer var varma. Efteråt så berättade han att han egentligen hade blivit rädd. Det är en helt ny miljö. Är man inte van vid kylan så vet man ju inte vad som händer. I Singapore har man definitivt inte denna kyla så hur ska man då veta?
Att ta med barn ut på turer är speciellt. De kräver extra av oss som färdledare. Föräldrarna har oftast fullt upp att hålla reda på sig själv. Vi har sett föräldrar som med sina vantar på sig känner på sina barns fötter och säger att de är varma! Föräldrar som till vilket pris som helst skall ut på hundspannstur för att de själva vill åka hundspann och oavsett väderförhållanden tvinga med sina småbarn. Givetvis så nekar vi ibland att köra när vi tror att det inte kommer att bli någon trevlig upplevelse.
Efter hundspannsturen har det blivit litervis med te och kaffe tillsammans med Lena och Per från Arvidsjaure. När de for så tog de med sig Hilima från oss så nu har vi en hund mindre. Hilima är en liten tik som inte gillar att arbeta på det sätt som vi kräver. Hon är social, trevlig och väldigt rolig som personlighet. Nu blir hon Arvidsjaurebo. Det känns väldigt tryggt för oss då vi vet att de är riktigt bra med sina två tidigare hundar från oss, Kirrijenko och Kokko. Blir det tjatigt med allt kokkaffesnack? Jag blir iallafall inte less på att koka och få avnjuta denna livets dryck! ’Mantii’ från Kefeus kennel i Finnland. Rosa en av mina bättre ledarhundar i bakgrunden.
Fint väder, behaglig temperatur, snö. härliga spår, bra folk och gott kaffe!I helgen har vi kört ännu en tvådagarstur med hundspann. Stina tog hand om de gästerna som hade bokat säsongens andra övernattningstur. Snabba spår gör att de hann köra uppemot 40 km per dag trotts att de bara körde fyra hundar var.
Ett tyskt TV program kontaktade oss bara för dagar sedan. De skulle göra ett inslag om ekoturism. Under söndagen följde vi med Stina och hennes grupp. Vi anslöt redan på morgonen ute vid tältcampen och sedan har vi kört hund, filmar och intervjuats. Allt från vad betyder Naturens Bästa för oss, hur tänker vi runt naturbaserad turism och mycket mer. Givetvis kom vi även in på naturskyddsfrågor och dagens gruvpolitik.
Vi har riktigt härliga dagar med många timmar ute på hundslädarna. Ibland blir det snabba kortare turer utan stopp och ibland blir det längre svängar med tid för en rejäl fika eld. Tiden här inne framför datorn behövs också men hinns inte riktigt med. Kanske handlar det om prioriteringa! Lågt stående Novembersol. Trevliga gäster som nästan agerade som att de fått mediaträning från oss. Stina och Tinos (Working Husky West) ’Mitt utseende? Jo man blir snygg när man använder c/o Gerds produkter och så vill jag hälsa till mamma, pappa, syrran med familj…’
