En kortfilm om Siri Goberg och hundspannskörning har fångat en mycket stor del av varför man håller på med detta. Filmen är gjort av Moritz Sonntag och fångar hundspannskörningens själ helt enkelt. Innan du nu springer iväg och skaffar dig ett gäng slädhundar så gör först det ultimata testet och se om du verkligen vill bli just hundspannsförare! Testet hittar du här på Mattisblogg ’Det ultimata testet om du är lämplig som hundspannsförare’.
Stina med sin pappa Hasse blickar ut över Karatsområdet från fjället Jarre.Bor man i Jokkmokk så har man fördelen att man har en del småfjäll och andra utflyktsmål en kafferast från ytterdörren. Det är lätt att antingen bara lufsa ut igenom dörren och direkt kliva på rakt ut i skogen. Andra gånger sätter man sig i bilen och kör någon mil. Under de senaste dagarna har vi passat på att njuta av det vackra höstvädret. Ut, vandra, koka kaffe, grilla korv, äta en bulle och känna den friska klara höstluften.
Getberget är en liten bergsknalle bara någon kilometer norr om torpet. Detta skogsområdet ligger i direkt anslutning till Jokkmokks samhälle. Några fina små tjärnar, fikaplatser, stigar och utkiksknallar. Hit är det fint att fara om man bara vill ut ett par timmar, cykla mtb eller springa en sväng.
Jarre är Jokkmokks närmaste riktiga fjäll. Det ligger under en timme väster om Jokkmokk om man kör bil. Efter mindre än 2 km så kliver man upp ovanför trädgränsen. Skogslandet böljar bort mot horisonten i öster. I nordväst reser sig Sareks höga fjälltoppar. Hit har vi varit idag och vandrat över dagen med Stinas föräldrar. Det är både underbart att se hur höstfärgerna kommer i ett rasande tempo men samtidigt stressande för att man inte hinner med. Det finns så mycket man vill göra. Singla (siberian huskyn) är gravid och fick flåsandes följa på en kortare tur till Getberget. Flippa trycker på bra då hon simmar. Kokkaffe och te kan man inte få för mycket av! Ännu en dag på ’jobbet’. Fjällbjörk och hjortronplantor. Ripbären börjar att bli oxblodsröda.
Stina med sin kajak.Kanotuthyrningen är ännu i full fart. Vi har haft flera grupper ute på olika korta och långa turer. De flesta hyr kanoter av oss och drar på egna äventyr. Lilla Luleälven mellan Jokkmokk och Kvikkjokk är en längre tur som är fin. Få portager och mestadels stora sjöar. Karatsområdet fortsätter förståss att leverera fina kombinationsturer med vandring och paddling.
Fisket upplever jag blir bättre och bättre nu under hösten. De lite större öringarna börjar piggna till. I princip alla kanotister som tar med fiskeprylar får både gäddor och abborrar. Gäddorna här i norr är riktigt smakliga om man tar de lite mindre på upp till 3-4kg. Överst på smaklighetslistan står dock en nyfångad öring.
Vi har även gjort lite kortare rekturer med fyrhjulingarna. Kollat våra träningsvägar för hundspannen. Det ser bra ut och nu är vi snart i full färd med hundkörningen. Vintern är ju trotts allt bara två månader bort. Givetvis glädjer jag mig åt den kommande vintern men samtidigt så vill jag hinna göra fler turer med kanoten, fiskespöet och vandringskängorna. Jag har en känsla av att jag inte han med denna sommar. Inte denna heller kanske jag skall tillägga… Några fina dagar till med kajakerna med strandhugg på sandstränder skulle inte sitta fel. Rekognosering av träningsvägarna inför höstens hundträning. Flippa älskar motorer och föredrar nog fyrhjuling före paddling.
Kanadensare, lägereld, tarp, kokkaffe och mycket mer gör att paddelturerna får en riktig vildmarkskänsla.Ännu en tur med kanadensarna är bakom oss. En fin tur med fiske, bärplockning, vandring, fotografering, intressanta samtal, eld, kaffekok och mycket mer. Pärlälvens naturreservat är en riktig pärla här i norr. Gamla skogar, sjöar, älvsträckor, myrmarker, lågfjäll och en hel del spännande småsjöar.
Denna vecka var ganska blåsig. Vågor som mätte runt 70 cm och mer när det var som värst, vilket inte är speciellt muntert då man sitter i en öppen kanadensare. Under nästan två dagar gjorde vi annat än att paddla just pga av vinden. Näst sista dagen väntade vi hela dagen innan vi sent på eftermiddagen sköt ut kanoterna. Vågorna var fortfarande hyfsade och kanoterna skuttade hit och dit.
Nätterna börjar bli allt mörkare och man kan verkligen känna att hösten har kommit till Lappland. Röken från den falnande elden letar sig in i det öppna tältet och sticker lite gott i näsan. Ute från sjön hör man storlommen skria och vildmarkskänslan infinner sig på ett skönt sätt. Man somnar gott och äntligen är sovsäcken så där efterlängtat lagom varm och skön. Det står en hel del riktigt fina öringar i detta området. Vi tar bara det vi äter och hoppas att även framtida generationer kan få uppleva samma som oss. Hjortron, hjortron och hjortron…men inte moget över allt ännu. Flippa är som våra huskys. Vilar när det finns tillfälle och är aktiva när det är läge. Humlorna arbetar frenetiskt. ’The winter is coming’! Våra tält och uppdragna kanoter ligger i en skyddad vik medan vi gjorde en kortare topptur upp på Farforita. En av middagsöringarna är säkrade! Mörkret sänker sig över sjöarna, skogarna och fjällen. Hösten har kommit till Lappland.
Lapplandsguld. Vi hittade bara ett fåtal liter idag men trevligt hade vi.Bor man inte i norra Sverige så förstår man nog inte riktigt detta med hjortron. Kanske är hjortron det den där gula varma goda sylten man skall äta på vaniljglass. Något man möjligen ätit på en restaurang eller köpt blaskig ifrån någon butikshylla för dyra pengar.
Här i norr håller de riktiga fantasterna koll på blomningen och hur allt utvecklar sig. Visste ni tex att kraftiga regn och hagelskurar under själva blomningen är bland det värsta som kan hända om man vill förgylla sin tillvaro med hjortronsylt. Frost är inte heller speciellt bra. Ibland är de bäst inne i videbuskarna medan andra år har mer bär på öppna ytor. Ni förstår att samtalsämnet hjortron är outtömligt. Guldmyrarna där det finns mycket hålls hemliga och går i arv.
Idag blev det en kortare bärplockningstur. Hundar, kanoter, kameror, fikagrejer och sist men inte minst några hinkar. Med på turen var förutom våra border collies även slädhunden Önska som är en tvåårig liten tik. Hon har skurit sig i en tass och är sydd så därför ville vi ha henne under uppsikt. Nu har hon premiärpaddlat, sovit vid lägerelden, trillat i sjön och nu sover hon trött hemma i soffan.
Om folk visste hur bra vi har det här i norr så skulle fler flytta hit. Paddla från sitt hus rakt ut i en fiske sjö. Plocka hjortron. Koka te på friskt sjövatten och det precis i utkanten av ett samhälle som Jokkmokk. Working Husky Önska. Här har hon precis trillat i sjön. Vidsträkta marker, gungande myrar och drickbart vatten i sjöarna. Vad begär ni av era liv? Önska kopplade av riktigt snabbt och somnade då vi slog oss i ro vid en luncheld. Pannkakor som steks i den lilla plåtpannan (test av pannan kommer). En vill plocka bär medan den andre vill dra vidare…
