Hösten som försvann
Invandring till vår kennel
De hundar som vi har avlat fram själva är givetvis oftast bra. Men att tro att vår avel är den enda bra aveln är verkligen att bita sig själv i röven. Det är så lätt att man blir hemmablind i sin strävan efter att bygga sitt eget ’kennelnamn’. Det är ju hundförare vi är och hundspann vi vill köra. Då är det bra hundar som gäller. Inte hundar med ’rätt’ kennelnamn. Därför testar vi gärna hundar från olika ställen.
Wild Tribe’s Drago heter iallafall ligisten från söder. Han bor ännu inne i huset med oss. Inte rumsren. Periodvis helt vild och far runt som en virvelvind i köket. Han är med oss nere i hundgården då vi matar och mockar, med i bilen då vi handlar, med ut och promenerar i skogen och mycket annat. Helt orädd för både hundar och folk. En riktigt energisk tuffing med andra ord.
Oväntad död
Issa kom till oss som 10 månaders unghund och sedan dess har hon varit en ständig följeslagare. Mestadels har hon följt Stina i vått och torrt. Kanske en av de mest trogna och följsamma hundar som jag har sett.
Det finns så många roliga, tokiga och frustrerande minnen med denna hunden. En vinter sprang hon bredvid Stinas hundspann och var som vanligt helt fokuserad på Stina. Ja, såpass fokuserad att hon sprang rakt in i en ledmarkering och slog ut en framtand. Som vallhund fungerade hon katastrofalt komiskt. Hon var nämligen rädd för får. Om de råkade kasta en blick mot Issa så sprang hon genast tillbaks till Stina och ställde sig bakom henne. Den är så många minnen som river hårt och gör ont men även lockar fram leenden och ger saknad.
Nu finns hon inte längre. Snabbt och oväntat kom det. Tomt blev det. Allt blir så påtagligt. Livet är inte för evigt och man har även själv en begränsad tid här i livet. Liksom nära och kära. Såväl hundar som människor. Jag är verkligen glad för att det gör ont. Glad för att jag kan låta mig beröras. Det är en smärtsamt och skön känsla att sakna vår Issa. Skön för att jag är så glad att hon funnits.
Hundträningen i full gång
Vi kommer kontinuerligt att uppdatera från vår träning på vår facebooksida för Working Husky Kennel. Vill man dessutom se lite närmare på hundarna, stamtavlor osv så har vi en egen webbsida för vår siberian husky kennel: workinghusky.com
Jämtland tur och retur
Med min mor och mormoder kvar nere i Mörsil och Åre så blir det allt för sällan turer ner hit. Det finns även massa kul folk jag gärna skulle svänga runt och dricka kaffe med. Såväl nya bekantskaper som gamla kontakter. Med syrran och hennes två barn lastade i bilen styrde vi iallafall kosan söderut från Jokkmokk.
Min mormor bor mitt i centrala Åre och har haft ett trädgårdsintresse utöver det vanliga. En passion på samma sätt som jag brinner för friluftsliv. Hon flyttade som 16 åring från Skåne upp till Åre. Det är ju ingen tvekan om att det finns lite ävetyrsblod i hennes ådror som möjligen kan följt med till mig. Jag har nog påverkats en del av henne att våga gå mot min dröm oavsett vad folk tycker och tänker.
På vägen norrut svängde vi in till Wild Tribe’s kennel och hämtade en liten 8 veckors valp, Drago. Det är ännu en siberian husky till vår flock. En energisk men väldigt lugn krabat. Garanterat kommer det mer bilder på honom här senare.
