Browsed by
Etikett: Humor

Du vill alltså bli en hundkörare

Du vill alltså bli en hundkörare

Hundspannsförare_1
Ville du verkligen bli hundspannsförare… Vet du vad du ger dig in på?

Mattisblogg kan nu presentera det ultimata testet för om du har möjligheterna att bli en hundspannsförare eller om du endast är en sk. ’wana bee’… Detta inlägget hittade jag för flera år sedan. Vart texten kommer ifrån kommer jag inte riktigt ihåg. Hur som helst så genomför du följande punkter helt på egen risk. Det är mycket viktigt att om du skulle bli missbrukare av hundspannskörning eller andra typer av friluftsliv så kan du inte hålla mig (Matti Holmgren) ansvarig för detta. Läsandet av denna text inklusive allt på denna blogg sker helt på helt egen risk.

1. Bränn en tusenkronorssedel nu på en gång. Helt seriöst. Det går minst lika bra med två femhundrakronorssedlar. Detta kan med fördel göras utomhus i bitande kyla.
Är det inte minusgrader så bränn pengarna och fortsätt sedan till punkt 2.

2. Besök ditt lokala slakteri och betala för att få sitta i deras frysrum ett antal timmar. Helt riktigt så skall du betala för privilegiet att få förmånen att vara riktigt kall.

3.Om du använder glasögon så börja använd dem med glasen insmorda med lim eller smör.

4. Kläm tummen i bildörren. Uppsök INTE läkare.

5. Låna två superupphetsade slädhundar i 30 kilosklassen. Sela på dem. Helst skall det vara minusgrader ute annars kan du med fördel uppsöka frysrummet igen.

6. Uppsök den närmaste isplanen (ishall). Vandra sedan fram och tillbaks med dessa 30kilos slädhundar skrikandes, ryckande och slitandes kors och tvärs över denna isplan.

7. Ta in ett stor block på ca 30-40 kg fruset slaktavfall och tina det i ditt vardagsrum eller kök dagligen.

8. Köp ett par nya fina handskar och kasta bort dem direkt.

9. Planera en extra romantisk semester som du vet att du aldrig kommer att kunna genomföra. Du får extra poäng om du gör detta samtidigt som du arbetar i kyla och mörker med ett kraftigt gummiband runt ditt huvud.

10. Gå till din lokala varuhandel och ge dem ditt kreditkort samt tillhörande kod.

11. Öva på att hugga ett 30kg genomfruset block av hundmat i decimeterstora små klumpar. Kanske vill du gå vidare och investera i en bandsåg för enbart uppgiften att utföra denna lilla övning.

12. Ät endast mat som kan vara totalt genomfrusen OCH kan tillredas med kokande vatten eller mat som du kan tina i din armhåla.

13. Ha minst ett samtal med var och en av dina vänner där samtalet innefattar hundarnas avföring i form av färg, lukt och/eller konsistens.

14. Klä på dig med så många lager av dina kläder som möjligt. Ta sedan av dem för att du behöver gå på toaletten. Om möjligt så genomför detta i ett frysrum.

15. Gör alla dina sysslor ute i kylan och mörkret. Godtagbara sysslor inkluderar : bär 2 hela fem 20 liters hinkar med vatten , bär 2 hela 30 liters hinkar med bajs , bär 2 fulla 10 liters hinkar med kokt ris och fisk . Spill någonting och du måste börja om från början .

Repetera därefter allt från början under ca en månad i sträck. Om du känner dig okej med detta så finns det förhoppningar om att du kommer kunna klara dig som hundspannsförare…

God Jul och fortsätt att tänka

God Jul och fortsätt att tänka

God_jul_norrsken
Norrsken fotograferat under en långtur med hundarna i mars 2014.
God Jul gott folk! Jag har en sanning jag måste avslöja såhär i juletider. Om Tomten finns behöver vi inte ens diskutera. Vi som färdas mycket här i markerna i norr har ofta hittat slädspåren, de övergivna lägerplatserna, kaffeeldarna som just falnat och mycket annat. Vi vet svaret på den frågan.

Att prylar ger lycka vet vi också. Tillfällig ytlig lycka. Här kommer avslöjandet… Den som har flest prylar när han dör vinner inte. Konstigt va! Dessutom så när jag ändå är i farten så krossar jag sanning nummer två… Den som har flest bäst prylar när han dör vinner inte heller.

Så slutsatsen blir att Tomten finns men är ute på fel väg när han fokuserar på att dela ut alla dessa prylar. Han borde ge någonting annat. Han borde ge någonting som är långt mycket viktigare än det materiella. Använd nu själv slutet av detta år till att fundera lite över vad är det som ger dig lycka? Vad kan du göra för att du skall tillgodose detta? Vad kan du göra för att andra skall få lycka? Viktiga saker som man bör vara medveten om emellan julskinkor och köttbullarna.

Spårpreparering höstis

Spårpreparering höstis

Spårpreparering_sjöis_1
Om några dagar har vi fullmåne.
Idag har vi varit ut med skotrarna och påbörjat arbetet med vinterns spårsystem. När isen är 7-10cm brukar vi börja att preparera spåren på de närmaste sjöarna. Det gör att isen snabbare växer sig starkare. Snön som lägger sig på isarna isolerar nämligen och ger en långsammare istillväxt.

Isar är någonting man skall ta seriöst. Missbedömningar, slarv och nonchalans kan bli misstag man bara gör en gång i sitt liv. Vi har isdubbar, kastlinor, ispikar, yxa och är alltid två stycken. Vi har båda tränat på att ta oss i och ur isvak. Man måste helt enkelt vara beredd på att man kan köra igenom. För vår del skulle en genomkörning resultera i att vi blir rejält kalla, blöta och att vi får senare problem med att bärga en skoter. Jag tvekar inte en sekund på att vi skulle ta oss upp. Hade jag tvekat på det skulle vi inte varit på isen såhär års!

I princip kan vi börja köra släde nu. Spåret är 15 km med en kortare landpassage på 50 meter. Men i skrivande stund töar det. Det påverkar inte isen nämnvärt men däremot så är snön lite slaskig bitvis. Yr lovar däremot riktigt bra och låga temperaturer under de närmaste dagarna så snart kör vi iallafall med hundspannen på sjön.

Spårpreparering_sjöis_6
*Matti, menar du att jag ska gå där?’
’Ja…självklart! Vi måste ju veta om isen håller!’
’…men jag slår ju piken igenom hur lätt som helst!?’
’Ja, men nu är det så att jag har bara en flickvän och det är du. Hade jag fått haft fler så kunde ju någon av de andra gått före!’
😉

Spårpreparering_sjöis_5
När man färdas på höstisar måste man kolla isen noggrant. Här gick piken igenom på ett slag. Det håller en människa men inte en långsam skoter.

Spårpreparering_sjöis_2
Jag fick köra gammelskotern före. Dynan bortplockad och en bärgningslina fästad bak i maskinen.

Spårpreparering_sjöis_3
En räv hade kalasat på en infrusen mört.

Spårpreparering_sjöis_4
’…men kör nu Matti! Isen är såhär tjock…jag lovar!’

Magsjukan och döden

Magsjukan och döden

Blommor_hos_jenny
Jag tror ni föredrar en bild på en blomma i syrrans trädgård före en bild från den aktuella händelsen. Nä, jag fotograferade givetvis inte!
Jag var så trött att jag somnade rätt och slätt på köksgolvet. Hårt med ett ihoppackat fjälltält som kudde. Plötsligt vaknade jag. Det va för sent. Upp och snabbt in på toaletten. Totalt förnedrad även om olyckan inte va stor. Duscha, slänga byxorna i tvätten, samla mig.

Några timmar senare ligger jag med huvudet långt ner i samma toastol. Nu kommer det andra vägen. Inte nådigt alltså. Liggandes där känner jag ändå en lycka. En lycka för att detta handlar om en magsjuka. Det handlar inte om allvarliga sjukdomar, tuffa behandlingar, operationer osv. Det handlar om att må dåligt under någon dag. Jag mår skit och spyr vidare med en inombords lycka och fortsätter att bearbeta essentiella livsfrågor med huvudet nere i toaletten.

Här kommer även en intressant film om döden. Det enda säkra vi vet här i livet. Gott folk. Ta vara på era liv. Ta vara på era medmänniskor. Vi är här och nu det är det enda säkra…

Nattlig förskräckelse

Nattlig förskräckelse

Flippa_älgjakt_saltoluokta
Flippa under en fikapaus. Detta är 14 kg tuff hund som inte tvekaf för lite äventyr eller arbete.
Under natten mot Torsdagen började alla hundar att varna för någonting. EN räv tänkte jag och hoppade i mina yllelångkallingar och tröja. Flippa, min lilla border collie studsade och var taggad till tusen. Försiktigt gläntade jag på ytterdörren och på kommandot ’Polis’ sköt hon fram som en flygande och vilt skallande pitbull.

Flippa försvann i mörkret in mot Saltoluoktas vedbod och verkstad. Själv sprang jag för allt jag var värd runt vedboden åt andra hållet för att ge räven en riktig minnesbeta så att den skulle lämna oss ifred resten av natten. När jag rundade vedboden såg jag ingen räv. Däremot så kan jag lova att jag tvärstannade. Flippa kom nämligen i sakta mas med en älg runt knuten. Alla älgar är stora trotts att detta nog bara var en fjoling.

Älgen stannade upp en stund och kollade på mig på kanske 10 meters avstånd. ’Ska jag spöa grabben eller inte’ tänkte den nog. Jag kallade in Flippa som snabbt placerade sig mellan mig och älgen. Med en vildmarksguide i långkallingar som klappar i händerna och en 14kg tung vallhund framför sig så valde tillslut älgen att avlägsna sig. Så är det när man är respektingivande som Flippa och mig!