16 hundar som är startklara. Lägg märke till draglinorna som ligger på marken. Hundarna börjar bli riktigt lugna och lätthanterliga såhär långt in på säsongen.Det blev ett kvällspass med 16 av hundarna. Vi fortsätter att köra med fyrhjulingarna för att vara lite arbetseffektiva. Det är slädföre men då måste vi minst halvera spannstorlekarna då det ännu inte är bra nog för att använda slädbromsen. Redan nu så börjar träningspassen bli ganska tidskrävande.
På hjulingen bakom hundarna hinner man tänka mycket. Jag lyssnar på musik och njuter av tillvaron. Speciellt när man kör i mörker och kanske 4-5 timmar långa pass så hinner hjärnan jobba med både ditt och datt. Personligen så tror jag att det är riktigt nyttigt. Tid med sig själv alltså. Man kan inte dölja någonting eller fly från sig själv. Ju längre tid desto ärligare med sig själv måste man vara. Sammy en av träningsnarkomanerna. Hjulingen är lastad med reservutrustning, fika och snacks.
Domherren var hela tiden på motsatt sida av trädet…Utanför vårt hus har vi fågelmatningsautomater. Det drar till sig olika mesar, domherrar, hackspett, ekorrar och annat kul. Nu är det mestadels talltitor, talgoxar, domherrar och någon enstaka blåmes som har visat sig denna säsong.
Tog kameran och gick ut på gården för att ta några bilder av de små liven. Snacka om att det känns som att de driver med mig! Har fåglarna humor och ler sig harmynta när de aldrig är där min kamera är? Sitter det någon som radiostyr dessa odågor till flygfän? De är aldrig där jag riktar kameran, landar nästan på mitt huvud gör de dessutom. Men visst ler dom med sina näbbar? Jag tycker nästan att det ser ut så. Hur många sånna här bilder tror ni att det blev? Pippin skrattade utan tvekan och jag är helt nykter! Pippin lyfter utan tvekan på benet då den kissar!!! Har den haft för mycket kontakt med våra huskies?
Vi kollar isens tjocklek och sätter buskar där det behövs. Bästa tiden är innan snön kommer som döljer alla isens ljud och färgnyanser.När myrar, sjöar och vattendrag fryser blir de våra naturliga färdvägar. Inga höjdskillnader och lätt att färdas efter. Ja lätt så länge man vet att isarna är säkra och torra. Ett ständigt bryderi speciellt under förvintern och vårvintern.
I Lördags började vi med vårt spår runt hemmasjöarna. Huggit med yxa och ispik för att verkligen veta att isen är trygg. Tydligen så har det frusit på riktigt bra. Lite snö på detta och vi kan köra släde. Än får vi hålla tillgodo med fyrhjulingarna som träningsredskap ett tag till. Hur som helst så har vi haft en trevlig tur på isen Stina och jag. Issa åker nästan alltid bak på Stinas fyrhjuling eller skoter. Springa är överskattat tycker hon. Skymning och dags för hemfärd.
Att hundarna gillar snö behöver man inte fundera över…Hundkörning är det som upptar största delen av våra dagar just nu. Det kom lite snö vilket är superbra för tassarna. Springa på sandpapper eller på bomull kan man kanske jämföra det med.
Vi har som delmål att köra en träningstävling i Kiruna 30 November. 2 x 10 mil. Just nu ser det tungt ut att få upp den distansen på hundarna. Nu kör vi runt 30-40km/tur. Vi har en bit kvar om man säger så. Dessutom så skall tävlingshundarna vaccineras mot kennelhosta vilket ger en ofrivillig paus från träningen. Vi får ta ett steg i taget.
Försäsongstävlingar är oftast bra. Hundarna får testa lite av tävlingsmiljön. Äta bland andra spann, köra om eller bli omkörd, man får eventuella smittor i form av diarréer så slipper man dem under säsongen/tävlingen. Dessutom så är det alltid roligt att träffa andra hundkörare. Kirunatävlingen är en träningstävling med fokus på att köra hund och ha det trevligt! Working Husky Rambo är en av de ledarhundar som jag trivs bäst med. Ofta startar vi i dagsljus och kommer hem i mörker.
Söta? Njaaa… men nu är de ju åtminstone inte blöta längre!Under den gångna natten födde Ulva tre valpar. Tre små mörka tikvalpar. Pappa till den kullen är en av mina galnaste arbetshundar. Siberian Huskyn Sanoj. Han är väll känd som den stora svarta besten med ett hängöra. Ulva är den lilla duktiga ledarhunden som bara gnor och gnor där fram i spannet. Vi kommer att behålla minst två av valparna.
Nä, jag tycker inte att det är speciellt roligt med små valpar. De kommer ut som små blöta råttor. När man kan börja ta med sig dem ut börjar jag tycka att det är roligt. Allra roligast är när de är inne på sin andra säsong och man får börja utvärdera hur de egentligen är framför släden. Blir de viltfärgade eller svarta?